21 augusti 2009

Ge besked om nästa generations ubåtar

Publicerat på SVD
2009-08-21

Att göra sig beroende av utländsk produktion av försvarsmateriel är varken en bra besparing eller ett bra försvarspolitiskt beslut. Genom att ge besked om en satsning på undervattensteknologi kan regeringen signalera att försvarsstrategiskt nödvändig kompetens kommer att bevaras inom landet.

Regeringen har tagit initiativ till en efterlängtad ambitionshöjning för det svenska försvaret. Från 2010 ska försvaret ha förmåga att skydda Sverige och samtidigt delta i internationella insatser som nu i Afghanistan. Sverige ska heller inte förhålla sig passivt om ett grannland skulle utsättas för ett allvarligt militärt hot. Detta är en nödvändig utveckling av svensk försvarspolitik. Målsättningen förutsätter dock att Sveriges försvarsindustriella kompetens bevaras och utvecklas.
Nu har Kockums ägare skrivit ett brev direkt till den svenska regeringen; ThyssenKrupps koncernchef Olaf Berlien förklarar där att Kockums framtid står på spel. I brevet slår han fast att ett fortsatt uteblivet beslut om byggandet av nästa generations ubåtar kommer att få allvarliga konsekvenser för Sveriges undervattenteknologiska kapacitet. Detta riktar strålkastarljuset mot regeringens ambitioner för den svenska försvarsindustrin.

Bofors, Hägglunds, Kockums och Saab har under decennier varit världsledande när det gäller utveckling av försvarsmateriel. Alliansregeringen måste verka för att bevara denna industriella kompetens i Sverige. Det är viktigt för svenska arbetstillfällen, det är viktigt för Sveriges säkerhetspolitiska inflytande, men framför allt är det viktigt för framtida svensk försvarsförmåga.
I enlighet med försvarets nya inriktning ska Sveriges försvarsmaterielförsörjning effektiviseras och anpassas efter den säkerhetspolitiska situationen. I detta ingår att i första hand köpa försvarsmateriel som är befintlig på den internationella marknaden. Utan tvivel finns det utrymme för uppstramning och koncentration av den inhemska utvecklingen. Exempelvis är ett närmare samarbete mellan flera beställare önskvärt, liksom en större beredskap att köpa vad andra konstellationer tagit fram.
Men detta får inte innebära att Sverige helt slutar att utveckla kvalificerad försvarsmateriel. Vi ser ut att gå i den riktningen. Genom att minimera egenutveckling riskerar viktig kompetens att gå förlorad. Inte heller blir det någon besparing på sikt att göra sig helt beroende av försvarsmaterielinvesteringar från utlandet.

Försvarsmateriel utvecklas i nära samarbete mellan beställare och industri. Det ligger inga stridsflygplan, ubåtar eller pansarfordon – framtagna på spekulation – ”på hyllan" i avvaktan på ivriga köpare. Det behöver väl inte påpekas att en tom ”hylla” i detta sammanhang får väsentligt större konsekvenser än om närbutiken har tillfälligt slut på mjölk.
Försvarsmaterielmarknaden är också delvis en bytesmarknad där länder som inte har något att erbjuda inte heller kan räkna med att få köpa.

En högkvalitativ försvarsindustri bidrar på så sätt till säkerhetspolitiskt inflytande. Forskning och utveckling kring försvarsmateriel skapar spetskompetens som stärker Sveriges attraktionskraft som internationell samarbetspartner. Sådan teknisk kunskap kan endast utvecklas genom egenutveckling av försvarsmateriel.

Jag sympatiserar med försvarsminister Sten Tolgfors uttryckliga ståndpunkt att Sverige skall ha kompetenta och engagerade soldater och befäl även efter värnpliktssystemets avskaffande nästa år. Det förutsätter att svensk trupp har den bästa utrustningen. Endast det bästa är gott nog för svenska soldater.

Därmed inte sagt att det bästa vid varje givet tillfälle är svenskt. Men vi ska passa oss noga för att ge våra soldater materiel införskaffat på någon sorts internationell "försvarsmateriel-loppis".
Försvarsindustrins tekniska utvecklingar har också spin-off-effekter för det civila svenska näringslivet. Industrins nära samarbete med underleverantörer och universitet bidrar med andra ord till civil utveckling av försvarsindustriella innovationer. Samspelet mellan sektorerna skapar stor samhällsnytta, både i form av tillväxt och högteknologiska arbetstillfällen.
Inhemsk försvarsindustriell kapacitet säkrar framför allt kompetens som är nödvändig för att vidmakthålla och vidareutveckla befintlig försvarsmateriel. Detta är viktigt för svensk beredskap och försvarsförmåga, men även för att vi på ett framgångsrikt sätt ska kunna delta i internationella insatser.

Genom att ge besked om en satsning på undervattensteknologi kan regeringen signalera att försvarsstrategiskt nödvändig kompetens kommer att bevaras inom landet. Endast då kan ett starkare och mer flexibelt försvar bli verklighet. Att ducka är inte längre något alternativ.
Eftersom regeringen så sent som i december 2007 fattade inriktningsbeslutet att påbörja konstruktionen av nästa generations ubåtar i Sverige bör beskedet till ThyssenKrupp vara givet. Om detta besked dröjer riskerar vi helt i onödan att spela oppositionen i händerna.

Isabella Jernbeck
Riksdagsledamot (M), ledamot av Förvarsutskottet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar