 |
| Publicerat Publicerat i Eskilstuna-Kuriren (5/8), Allehanda samt Tidningen Ångermanland (8/8), Gefle Dagblad samt Sundsvalls Tidning (17/8) |
Bilden av Afghanistan och de problem som finns där beskrivs ofta här hemma på ett annat sätt än verkligheten. Svenska soldater gör varje dag operationer i provinserna kring staden Mazar-e-Sharif. Attackerna mot militära och civila mål ökar stadigt och är nu dubbelt så många som 2006. Med den senaste tidens incidenter är attackerna i år fler än under hela 2008. Det går inte att vänta på en analys – det är just nu fordon och soldater måste vara på plats.
Vi anser att det finns all anledningen att ytterligare förstärka vår närvaro militärt. En ökning av antalet soldater i det område som Sverige ansvarar för medför bättre säkerhet för både den afghanska befolkningen och våra egna kvinnor och män i området.
Sveriges insats i Afghanistan är livsnödvändig för afghanerna men samtidigt riskfyllt för våra soldater. Därför har vi en skyldighet att se till att rätt resurser och utrustning i rätt mängd finns på plats och kan användas. När hoten består av såväl regelrätta eldstrider som vägbomber och hemmagjorda sprängladdningar är det av yttersta vikt att våra soldater har de rätta verktygen för att kunna skapa fred och säkerhet. Både en förstärkning av antalet soldater och fler säkra terrängfordon skulle ge ett ökat skydd.
Ytterligare ett viktigt bidrag som vi bör se över möjligheterna till, är att stationera svenska JAS-plan i området. Huvuduppgiften kan vara att över stora områden spana mot såväl utplacering av vägbomber som trupprörelser. JAS Gripen blir ett komplement till de obemannade spaningsfarkoster som ”tittar bakom kullen”. Förmågan till ökad spaning och underrättelseinhämtning skulle vara till stor nytta för både soldaternas och det afghanska folkets säkerhet.
Sverige har sedan några år tillbaka ambulanshelikoptrar på beställning med leverans först om något år. Några av dessa helikoptrar är tänkta att stationeras i Afghanistan. Det är i och för sig en önskvärd resurs som skulle innebära att vi inte är lika beroende av tyskarnas och norrmännens helikopterresurser. Men det som i ännu högre grad skulle behövas är helikoptrar som kan transportera både materiel och soldater. Vägnätet är i många områden obefintligt och terrängen otillgänglig. I ett krisläge behövs helikoptrar för snabb utryckning som kan transportera förstärkning. Samma helikoptrar skulle också lätt kunna användas för transport av sårade.
Tio år av sovjetisk invasion följt av flera års talibanskt vanstyre, har lämnat ett land i ruiner. Den laglöshet som tilläts breda ut sig under talibanernas tid har kostat många afghaner livet och gjort vardagen till ett helvete för dem som överlevt. Laglösheten skapade också en fristad för terrorgrupper som ostört kunde bygga upp sina terrornätverk och träna sina anhängare i att utföra terrordåd. För att vända denna utveckling och åter ge Afghanistan möjligheten att bli ett fungerande land med demokrati och stabilitet, har FN beslutat sig för att hjälpa till. Det är en uppgift som världssamfundet, inklusive Sverige, fortsatt måste ta sig an. För Afghanistans framtid är också vår framtid.
Att det förutom den militära insatsen behövs fler och starkare civila insatser för stöd och återuppbyggnad av landet är en självklarhet. Här kan Sverige göra mer för att bistå med både resurser och kompetens. Men för att det civila arbetet ska kunna fungera måste säkerheten garanteras. Den militära insatsen i Afghanistan är därför alltjämt en förutsättning för det civila arbetet.
Återuppbyggnaden av Afghanistan kommer att ta lång tid. Kraven på flera civilt inriktade insatser växer stadigt, och det är tydligt att det i dagsläget saknas en sammanhållande strategi för västvärldens uppbyggnadsinsatser. Även här har Sverige en betydande roll att spela, både i vårt ansvarsområde och i övriga landet. Samtidigt har Sveriges och omvärldens samlade insatser inneburit en positiv utveckling i landet. Uppskattningsvis 6,4 miljoner afghanska pojkar och flickor går nu i skolan samtidigt som tillgängligheten till sjukvård nu omfattar nästan 80 procent av befolkningen.
Snart går afghanerna till val i landets andra demokratiska presidentval, ett tecken på att demokratin sakta men säkert ökar sitt fäste i landet. Men talibanerna motsätter sig demokrati och de har tydligt deklarerat att de tänker göra allt för att försvåra och förhindra att valet äger rum som planerat. Det innebär ökat våld, fler bomber och fler självmordsattacker mot både det afghanska folket och de utländska styrkorna.
Under skydd av bland annat svenska soldater skapas fortsatta möjligheter för fredlig
utveckling i Afghanistan. Men utan ökade säkerhetsinsatser riskerar merparten av det civila uppbyggnadsarbetet att gå i stöpet samtidigt som befolkningen alltmer hotas av en inre våldsutveckling.
Isabella Jernbeck
Riksdagsledamot (M)
Ledamot i Försvarsutskottet
Ulf Grape
Riksdagsledamot (M)
Ersättare i Försvarsutskottet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar