 |
| Publicerat 2009-11-12 |
Händelsen med de skadade svenska soldaterna är ett uttryck för den risk svenska soldater möter i Afghanistan. Det finns all anledning för oss att här hemma att hoppas allt det bästa till de drabbade och deras familjer, uttrycka vår tacksamhet och stolthet över det uppdrag de utför.
Jag vet utifrån mitt eget besök hos den svenska truppen i somras vilken beslutsamhet som präglar de män och kvinnor som åtagit sig detta uppdrag.
Men det finns också anledning att ytterligare utvärdera hur vi under det fortsatta uppdraget ska minska de risker som svenska soldater möter där. Det finns en motståndare som är oberäknelig och inte kan kalkyleras utifrån en logisk bedömning av säkerhetssituationen, vi kan samtidigt räkna med att ökade insatser från amerikansk sida på att sätta press på talibanerna kommer att bidra till en svårare säkerhetssituation och vi vet att alla tillgängliga medel kan komma att användas.
Mot den bakgrunden bör försvarsmakten nu noga pröva hur man kan hantera helikopterfrågan, för att säkra snabba sjuktransporter, hur man ska tillföra fler Stridsfordon 90 som ger en säkerhet i svåra konfliktsituationer och frågan om vi inte bör se till att det även finns stridsvagnar som i en skärpt säkerhetssituation kan ge en sådan eldkraft och skydd att de blir en förutsättning för att genomföra uppdraget utan oacceptabla risker. De ledtider det handlar om är av den arten att vi inte gärna kan invänta en säkerhetsbedömning utan agera så att vi har resurserna när de behövs. Och på grund av förändringen av det svenska försvaret har vi både stridsfordon och stridsvagnar som kan göra nytta där men inte kommer att göra det inom ramen för nu beslutad insatsorganisation i Sverige.
Isabella Jernbeck (M)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar