Replik angående helikoptrarna

Publicerat på Svenska Dagbladets
Ledarblogg 2009-11-20

Med anledning av Claes Arvidssons text på ledarsidan i Svenska Dagbladet den 20/11 om helikopterfrågan i Försvaret.

Det är bra att trycket på försvarsmakten att lösa helikopterfrågan i Afghanistan nu har tydliggjorts genom de samtal som Sten Tolgfors har fört med försvarsmaktens ledning. Det finns också anledning att känna frustration över hur försvarsmakten så långt har hanterat denna fråga med tanke på att det finns färdiga helikoptrar, Helikopter 4, som togs fram till Nordic Battle Group och nu är förådsställda.

Händelsen med de skadade svenska soldaterna är ett uttryck för den verklighet svenska soldater möter i Afghanistan och som kräver en annorlunda beslutsprocess än det gamla mobiliseringsförsvaret. Beslutsförmågan här måste vara i takt med verkligheten där, och med den situation som svensk trupp står inför.

Det finns all anledning för oss att här hemma att hoppas allt det bästa till de drabbade och deras familjer, uttrycka vår tacksamhet och stolthet över det uppdrag de utför. Jag vet utifrån mitt eget besök hos den svenska truppen i somras vilken beslutsamhet som präglar de män och kvinnor som åtagit sig detta uppdrag. Och bristen på egna helikoptrar, liksom tillräcklig sjukvårdskompetens, har varit en långvarig frustration.

Just därför finns det också anledning att utvärdera hur vi under det fortsatta uppdraget ytterligare ska minska de risker som svenska soldater möter. Det finns en motståndare som är oberäknelig och inte kan kalkyleras utifrån en logisk bedömning av säkerhetssituationen, vi kan samtidigt räkna med att fortsatt ökade insatser från amerikansk sida kommer att bidra till en svårare säkerhetssituation och vi vet att alla tillgängliga medel som talibanerna har att tillgå kan komma att användas.

Mot den bakgrunden bör försvarsmakten nu noga pröva inte bara hur man snabbast säkrar helikopterfrågan för att klara snabba sjuktransporter utan också har man kan minska risker genom att tillföra fler Stridsfordon 90, som ger en säkerhet i svåra konfliktsituationer, och frågan om vi inte bör se till att det även finns stridsvagnar på plats. I en skärpt säkerhetssituation kan de ge en sådan eldkraft och skydd att de blir en förutsättning för att genomföra uppdraget utan oacceptabla risker.

De ledtider det handlar om är av den arten att vi inte gärna kan invänta en säkerhetsbedömning efterhand när utvecklingen på plats förvärras. Försvarsmakten måste nu agera så att vi har resurserna när de behövs. Och på grund av förändringen av det svenska försvaret har vi både stridsfordon och stridsvagnar som kan göra nytta i Afghanistan och som inte behövs inom ramen för nu beslutad insatsorganisation i Sverige.

Isabella Jernbeck

Riksdagsledamot (M)