Efter att ha lyssnat till först Mona Sahlin som försökte ge en enhetlig bild av ett röd grönt förslag men senare också till Ohly och Eriksson blir det helt klart att oppositionen inte har någon gemensam hållning när det gäller hur en ev. framtida försvars- och säkerhetspolitik skulle se ut.
Lars Ohly säger att han vill öka Sveriges internationella militära insatser men vill minska den militära förmågan. Han betonar under hela diskussionen behovet och nödvändigheten av en nedrustning av det svenska försvaret. Han vill att Sverige ska spela en större roll genom att bidra till FN i olika insatser men vill så snart som möjligt avsluta den viktigaste insatsen som FN nu gör, nämligen den i Afghanistan. Han vill att Sverige ska verka för jämställdhet i sina internationella insatser men vill prisge afghanska kvinnor åt tortyr, dödsstraff och nedbrända skolor.
För försvarsindustrin blir förutsättningarna svåra med ett vänsterparti och miljöparti som vill begränsa och strypa den export som är helt avgörande för dess existens.
Det finns något som inte stämmer i denna syn. Lägger man till det att Ohly inte verkar bekymrad över demokratins förfall i Ryssland så är det en utrikespolitisk katastrof som Sahlin har tagit in i sitt regeringsunderlag. Sahlin har inte bara öppnat dörren för ett icke-demokratiskt parti utan också gett dem veto i viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Det är ett stort misstag som jag hoppas hon förlorar valet på, förutom alla andra skäl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar