Söndag med en vecka med nya möten och sammanträden framför mig. Ibland frågar jag mig om det är värt alla dagar och kvällar? Vad leder det till? Det är inte alltid det blir konkreta resultat av ett möte, ett beslut eller ett uttalande eller en skrivning.
Men svaret är att det spelar roll. Om inte jag står för mina åsikter, så blir det andras åsikter som slår igenom. På vilken åldringsvård vi ska ha, om vi ska ha ett starkt försvar eller om familjer ska få bestämma själva. Om vi ska bry oss om demokrati och frihet, som är de riktigt stora värdena, så räcker det inte att bara tala om det. Då måste vi också stå upp för det vi tror på.
Det är till exempel rätt att vi har svensk trupp långt bort i Afghanistan, men det påverkar självfallet inte direkt det svenska samhället, i alla fall inte i det korta perspektivet. Om vi inte gör det skulle vi märka det däremot i form av nya flyktingsströmmar, en fristad för terrorister och mänskliga katastrofer som går rakt emot de värden om människors rätt som vi vill försvara. Och det är ett uttryck för att vi inte bara pratar om demokrati.
Så därför spelar det roll att sitta med vid försvarsutskottets sammanträden, rösta i riksdagen, skynda sig till socialnämnd eller stå i Mörby Centrum och kampanja på torget. I en del fall spelar det en direkt roll för om åldringsvården ska vara så bra som den kan bli. Och om äldre kan känna sig säkra på att vi gör vårt bästa för dem. I andra fall spelar den långsiktiga inriktningen en stor roll och ibland är det bokstavligen när vi röstar om skatten som familjers trygghet avgörs. Och allt flyter samman i frågan om man ska stå upp för det man tror eller ej. Och det spelar roll. Precis som det spelar roll om vi vinner valet i höst. Det kräver att vi står upp för den politik vi tycker är rätt. Även när det blåser kallt på torget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar