Publicerat i bla Västerbottens Tidning 2010-02-08 |
Oppositionen har ingen seriös försvarspolitik. Det enda som binder ihop vänsterexperimentet är en förkärlek för besparingar och nedskärningar i försvaret. Samtidigt som moderaterna och alliansregeringen satsar på ett modernt och flexibelt insatsförsvar pratar oppositionen höjda ambitioner i försvarspolitiken – men vill tillsammans spara sex miljarder på försvaret. Och dessa sex miljarder är man helt oeniga om hur de ska genomföras.
När Mona Sahlin nyligen presenterade vänsterpartiernas visioner kring Sveriges försvars- och säkerhetspolitik blev det mest ett hopkok av olika motsägelser och löften om utredningar. De som under Folk och Försvars Sälenkonferens hade hoppats på tydlighet i oppositionspolitiken fick återigen se sina förhoppningar grusas. Trots mer än ett års rödgrönt samarbete och otaliga arbetsgrupper reste alla hem från Sälen utan att ha fått något besked vad de rödgröna vill.
Istället blev det en välregisserad övning i säkerhetspolitiska motsägelser. Mona Sahlin pratade sig varm om en mer aktiv europeisk säkerhetspolitik och en önskan om att sätta EU:s kris- och konflikthanteringsförmåga högre upp på den politiska dagordningen. Samtidigt klargjorde hon att den rödgröna oppositionen inte vill att Sverige ska ha det ledande ansvaret för den kommande EU stridsgruppen NBG 2011. Därtill gav hon även sitt stöd för Sveriges internationella insatser som ett viktigt instrument för internationell solidaritet - samtidigt som både S, V, och MP är överens om att direkt avsluta vår fredsfrämjande insats i Kosovo och vänstern genast vill dra tillbaka svensk trupp från Afghanistan.
Men det slutade inte där. På frågan om en ny personalförsörjning i försvaret – från värnplikt till frivillighet – gavs beskedet att oppositionen kommer att rösta emot regeringens förslag i år samtidigt som man vid en eventuell valseger i höst kommer att behålla och sen utreda systemet. I samma veva säger man alltså både nej och ja till ett nytt modernt system för att säkra rekryteringen i framtiden. Är det ett seriöst budskap att ge våra män och kvinnor som tjänstgör i Försvarsmakten?
Bättre blir det inte heller när det gäller försvarets materiel. En rödgrön politik som sätter industristöd och arbetsmarknadspolitik före försvarets behov av kvalificerat materiel och utrustning kan knappast anses vara genomtänkt. Tvärtom utgår den snarare från en nonchalant syn på de uppgifter och mål som försvarsmakten förväntas möta – en syn där näringspolitiska intressen till slut riskerar att äventyrar säkerheten för våra soldater här hemma och utomlands
Hur försvarsindustrin som är helt beroende av exportmöjligheter ska klara sig när vänstern ska begränsa och strypa de förutsättningarna är en gåta.
Oppositionspartiernas försvarsfientlighet är på inget sätt överraskande. Under socialdemokraternas tid vid makten lades 60 förband och verksamhetsställen ned i Sverige. En titt på de rödgrönas försvarspolitik idag visar på mer av samma tänk. Ständiga och ogrundade nedskärningar väntar försvaret om de rödgröna får bestämma.
Trots ett tjusigt tal i ett snöigt Sälen förblir otydligheten i en rödgrön försvarspolitik stor. En sak är i alla fall säker. Svensk försvars- och säkerhetspolitik kan inte byggas på vare sig motsägelser och löften om utredningar. I ljuset av att oppositionen samfälligt vill minska försvarsbudgeten med minst två miljarder kr per år och vänsterns viktigaste försvarsfråga handlar om en omedelbar nedrustning av svenskt försvar blir det svårt att få ihop en politik för Sveriges och vår omvärlds säkerhet. Åtminstone en trovärdig sådan.
Moderaterna och alliansregeringen vill ha ett starkt försvar – redo för insats här och nu, både i Sverige och utomlands. Mot oss står en spretig opposition som endast är överens om att sänka försvarets förmåga och överge vår internationella solidaritet. Det är ingen seriös politik.
Isabella Jernbeck
Riksdagsledamot (M)
Ledamot i Försvarsutskottet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar