Fyllde igår i ett antal enkäter inför valet, från organisationer och från Sveriges Radio och TV. Alla de som formulerar dessa enkäter förutsätter att vi som kandiderar ska förväntas ha en uppfattning om alla frågor, detaljerade som övergripande. Och intresseorganisationer har många detaljfrågor som de vill ha svar på, som om det är svaret på den enskilda frågan som ska ge svaret till väljaren vilket parti han eller hon ska rösta på. Och ofta är frågorna formulerade så att de är omöjliga att svara nej på, där organisationens lösning på problemet är måttstocken på om man vill göra något åt problemet eller ej, eller om man ser något som ett problem överhuvudtaget.
Men politik kan inte definieras som ett ja eller nej till varje fråga, det handlar om nyanser men också om avvägningar mot annat. En sak som slog mig hur många det är som vill att vi ska lagstifta om allt det som de tycker är viktigt. Det är bara det att då får vi till slut lagstiftning om allt, eftersom allt är viktigt, åtminstone för några.
Ett exempel är jämställdhet och allas lika möjligheter. Organisationer som har en viss politisk uppfattning vill att deras lösning ska vara den enda nyckeln till problemet och att den ska gälla för alla, genom lag. Så blir till exempel frågan om jämställdhet nu en fråga om kvotering istället för om frihet. Kvotering kan man lagstifta om, då får man ett visst resultat som man kan hoppas är lösningen. Men kvotering är bara lösningen på ett statistiskt problem, inte på en utmaning som är mänsklig och individuell. Jämställdhet uppnås genom fria människor som kan göra fria val och där samhället utformas så att vi kan göra många fria val. Välja hushållsnära tjänster, ha låga skatter även för vanliga inkomster, välja barnomsorg som passar för det man vill och behöver och respekt för den enskilde.
Någon annan väg till jämställdhet än respekt för den enskilde finns inte. Men då kan man inte lagstifta över människors huvuden och avgöra deras livsval. Tvärtom, vill man ha en jämställdhet där vi är lika mycket värda och har samma möjligheter som individer kan man inte ha kollektivism, kvotering och beslut över människors huvuden. Då säger man nej till kvotering, just eftersom det är den enskildes rätt att välja som jag vill skydda. Eftersom man vill ha jämställdhet och inte statistik med lika tal.
Frågan om jämställdhet och många andra frågor många politiska svar som aldrig kan reduceras till ja eller nej i enkäter. Jag vill ha frihet. Men den enkätfrågan får man aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar