Debatten om det svenska deltagandet i FN-operationen är intressant av flera skäl. Dels visar den att de rödgröna fortfarande inte har någon gemensam uppfattning i frågan, vilket inte bara har betydelse för Afghanistaninsatsen som sådan utan också visar på en betydande splittring i frågan om Sverige ska delta i internationella fredsoperationer när FN begär det. På det viset är Afghanistanfrågan ett uttryck för en mer grundläggande oenighet: om Sverige ska delta i internationella fredsoperationer för att bidra till demokrati och säkerhet. Den frågan rymmer mycket mer än den svenska truppinsatsen.
Men debatten visar också på en inställning som bygger på att vi ska dra oss ur när det är svårt.
Det är på grund av att det är svårt i Afghanistan som FN har beslutat om insatsen. Annars hade landets egna regering kunnat hantera situationen.
Och det är extremt svårt eftersom talibanerna är beredda att använda brutalt våld, och gör det. Det brutala våldet släpps fritt helt och hållet den dag utländska förband drar sig tillbaka som vänsterpartiet och miljöpartiet och kanske socialdemokraterna vill.
Då blir slutsatsen att de anser att svenska förband bara ska delta i operationer som är lätta och där vi kanske inte ens behövs men inte i svåra operationer. Vi ska försvara demokratin bara om den inte är hotad på riktigt, men inte om hotet är stort och allvarligt. Det är ingen dålig signal när det gäller att beskriva de rödgrönas utrikespolitik men vore en dålig signal från Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar