I Visby gäller det att överträffa alla andra genom att väcka uppseende om man inte har något att säga. Och om man har det som utgångspunkt verkar det som om Gudrun Schyman hade mycket lite att säga eftersom hon behövde elda upp pengar för att få uppmärksamhet till sitt budskap. Lite oklart är det också vilket budskap hon hade, även om det handlade om skillnaden i lön mellan kvinnor och män.
Det finns nog många skäl till det. Något kan vara gammaldags attityder, ett annat och viktigare skäl är att en större andel kvinnor arbetar i offentlig sektor med lägre löner än i privat sektor där ofta både män och kvinnor har högre löner men ytterligare ett annat skäl är att kvinnor byter jobb för sällan.
I båda de senare fallen beror det på att på att karriären försvåras av bristande valfrihet när det gäller allt som har att göra med hemmet och som skulle göra det lättare att förena arbete med familjeliv, både för män och kvinnor. Det intressanta är att det finns inga som bekämpar människors och därmed kvinnors valfrihet och möjlighet att arbeta privat som vänsterpartiet och Schymans eget nuvarande parti. Så man kan säga att Schyman genom sin politik bränner de möjligheter som fler kvinnor skulle kunna ha att tjäna mer.
Men det verkar inte som hon bryr sig. För henne är pengarna inte mer värda än att hon kan bränna dem på bål. Det är det få andra kvinnor och män som kan kosta på sig. Det är ett uttryck för att uppmärksamheten är viktigare än det problem som hon talar om. För alla dem hon säger sig bekymra sig för är det ett hån att bränna pengar samtidigt som man hindrar och bränner möjligheter till valfrihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar