I går presenterades alliansens försvarspolitiska inriktning. Den präglas till stora delar av de krav på fortsatt omvandling mot ett insatsförsvar som den moderata försvarskommittén förde fram för en dryg månad sedan. Sverige ska ha ett försvar som kan ge trygghet åt svenskt territorium och trygga svenska gränser inför de många olika hotbilder som en ny värld ger. Det försvar som en gång hade en uppgift som dominerade över allt annat, invasionsförsvaret, måste i dag kunna möta kränkningar, bidra till våra grannländers stabilitet, motverka att någon dominerar i Östersjön, kunna möta små militära eller väpnade hot och kunna agera i internationella insatser. Allt detta i en ständigt pågående verklighet, det är inte inför ett eventuellt storkrig vi utformar försvaret.
Frågan om hur försvarsanslagen ska utformas håller alliansens arbetsgrupp öppet. Lika lite som den svenska försvarspolitiken räknade med Georgienkriget finns det mycket annat, både på gott och ont, som kan överaska och förändra de krav som måste ställas på försvaret. Ser man till den ryska upprustningen liksom den inre maktkamp som pågår i det ryska samhället så finns det anledning att noga följa vad som sker i Ryssland men också de krav som de kommande åren kommer att ställas på Sveriges förmåga att delta i internationella operationer. Det är också därför jag menar att vi inte kan utesluta att anslagen kan behövas att öka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar