Att bidra till demokrati och säkerhet

Debatten om det svenska deltagandet i FN-operationen är intressant av flera skäl. Dels visar den att de rödgröna fortfarande inte har någon gemensam uppfattning i frågan, vilket inte bara har betydelse för Afghanistaninsatsen som sådan utan också visar på en betydande splittring i frågan om Sverige ska delta i internationella fredsoperationer när FN begär det. På det viset är Afghanistanfrågan ett uttryck för en mer grundläggande oenighet: om Sverige ska delta i internationella fredsoperationer för att bidra till demokrati och säkerhet. Den frågan rymmer mycket mer än den svenska truppinsatsen.

Men debatten visar också på en inställning som bygger på att vi ska dra oss ur när det är svårt.
Det är på grund av att det är svårt i Afghanistan som FN har beslutat om insatsen. Annars hade landets egna regering kunnat hantera situationen.

Och det är extremt svårt eftersom talibanerna är beredda att använda brutalt våld, och gör det. Det brutala våldet släpps fritt helt och hållet den dag utländska förband drar sig tillbaka som vänsterpartiet och miljöpartiet och kanske socialdemokraterna vill.

Då blir slutsatsen att de anser att svenska förband bara ska delta i operationer som är lätta och där vi kanske inte ens behövs men inte i svåra operationer. Vi ska försvara demokratin bara om den inte är hotad på riktigt, men inte om hotet är stort och allvarligt. Det är ingen dålig signal när det gäller att beskriva de rödgrönas utrikespolitik men vore en dålig signal från Sverige.

Sahlin måste ge beked om Afghanistan

Mona Sahlin genomför enligt Aftonbladet denna vecka ett besök i Afghanistan. Det är bra. När jag var där förra sommaren gav det en tydlig inblick i den verklighet som både möter vanliga afghanistaner inför talibanernas terror och hot men också i de uppgifter och risker som svensk trupp möter.

Det som är ett minimikrav som den svenska truppen kan ställa är att det finns en tydlighet bakom uppdraget och hur varje möjlig regering ser på deras insats. Där har de rödgröna inte kunnat säga något hitintills av det skälet att de bara några månader före valet inte vet hur de ska hantera Sveriges enskilt största FN-insats med svensk trupp.

Det är ett minimikrav som vi alla kan ställa på Sahlin att hon när hon kommer tillbaka ger ett tydligt besked. Tänker de rödgröna dra tillbaka den svenska truppen eller kommer Sverige bidra till att ge Afghanistan säkerhet och skydd mot terror? Eller kommer tvekan och ovissheten bestå? Då vinner Lars Ohly men de som förlorar är de svenska soldaterna. Tveksamhet om deras framtida engagemang lockar fram ökade hot mot just dem som redan tar stora risker. Det är dags för Sahlin att ge besked.

Bra materiel ger bra försvarsförmåga

Miljöpartiets Peter Rådberg skriver idag på Brännpunkt i en replik mot Sten Tolgfors att dyra materielinköp sänker försvarets förmåga. Han glömmer att det är just försvarsmateriel som avgör försvarets förmåga. Utan en utrustning som ger säkerhet och som ger överläge kan svenska förband inte lösa sina uppgifter.

Men det som verkligen är upp och ner är Rådbergs och de rödgrönas syn på vapenexport. De är nämligen för vapenexport, de vill ju att andra ska exportera till Sverige, men mot just svensk vapenexport. Så de vill i praktiken hindra svensk försvarsindustri att konkurrera för att istället göra oss beroende helt och hållet till dem som vill exportera. För vapenexport utom svensk. Så ser de rödgrönas försvarsindustripolitik ut.

Vad är det de rödgröna inte gillar med RUT?

Minst två av tre anställda inom hushållsnära tjänster kommer från arbetslöshet. Verksamheten har en explosiv utveckling. Det är framförallt personer som annars hade haft svårt att komma in på arbetsmarknaden som får jobb genom RUT.

Det är mer än 240 000 hushåll som får sin vardag lättare genom RUT-tjänster och mer än 11 000 personer som har ett jobb. Om utvecklingen fortsätter i samma takt handlar det snart om en halv miljon hushåll som använder RUT. Det är ett framsteg för alla familjer som vill ha det lättare att förena arbete med vardagens slit i hemmet, som vill hinna få mer tid med barnen istället för med städningen och det är en av de största framgångarna i kampen mot svarta jobb.

De som arbetar inom RUT betalar skatt vilket gör att skatteintäkterna blir större genom avdraget istället för att sjunka. Bra för familjer, bra för barnen, bra för lika möjligeter inom yrkeslivet och bra för Skatteverket och för arbetslösa. Men reformen har tydligen ett fel enligt vänsterpartierna. De rödgröna ogillar att människor själva kan styra över sin vardag på det här viset. Därför vill de avskaffa den även om det drabbar familjer, barn, jämställdhet, nya jobb och skatteintäkter. De vill hellre kontrollera och styra än att öppna upp och skapa frihet. Det finns inget mer gammalmodigt än de rödgröna. De vill tillbaka till 1970-talet då offentlig sektor bestämde över familjer och barn. Sverige behöver en regering som alliansen som lever i det decennium som har börjat.

Militära insatser i Afghanistan är en förutsättning för civil uppbyggnad

Svenska Dagbladet skrev i går om att omvärlden satsar mycket mer pengar på militära insatser i Afghanistan än på civilt bistånd. Men det är en meningslös jämförelse. Det civila biståndet är till för att bidra till det afghanska samhällets utveckling. Det är en utveckling som mer än något annat måste bygga på afghanerna själva liksom på förutsättningarna för fred.

De militära insatserna är inget självändamål utan är till just för att tillåta att en mänsklig och samhällelig utveckling överhuvudtaget är möjlig. I grunden är det bästa bidraget som omvärlden kan ge Afghanistan fred från talibaner och möjligheter till civil uppbyggnad. Utan det kommer afghanerna själva aldrig kunna uträtta något som för landet vidare, oavsett om de får bistånd eller ej.

Kostnader för den militära insatsen ska inte vägas mot biståndspengar utan mot den förstörelse som terrorism, krigföring och förstörelse innebär.

Utan talibansk terror får Afghanistan en möjlighet att utvecklas på egna ben. Bistånd kan hjälpa men bara komplettera den samhällsutveckling som kan ske först när talibaner inte längre kan spränga, skrämma och hota. Utan de militära insatserna finns det däremot inga förutsättningar för afghanerna att utveckla sitt eget samhälle, än mindre för omvärlden att ge bistånd.

Den kostnad vi betalar för insatsen i Afghanistan hindrar terror och instabilitet att sprida sig och att ge extremism och terror framgång. Det går inte att jämföra kostnaden för detta med utvecklingsbistånd till afghanernas egna arbete. Det är demokratins pris att någon måste försvara den. Den kostnaden kan bara jämföras med kostnaden av att vi inte gör det. Den är oändlig.

Låt svenska plan bidra till Estlands säkerhet

Det fria Estlands förste försvarsminister var svenskesten och professorn Hain Rebas. Han fick i uppgift att bygga upp ett helt nytt estniskt försvar som i dag deltar i internationella operationer som en självklarhet. Han föreslår i dag att Sverige ska fullfölja politiken från 1990-talet och överföra överflödig svensk försvarsmateriel till de baltiska staterna. Det gäller allt från de övertaliga Gripenplanen till stridsvagnar och stridsfordon. Det är en uppfattning som jag tidigare har agerat för och som jag tycker vi ska ta itu med när den nya riksdagen samlas.

Det är bättre att dessa flygplan och stridsvagnar kan bidra till ett EU-lands säkerhet, och vår säkerhet, på andra sidan Östersjön än att skrotas eller bara stå i förråd. Därmed hjälper vi också balterna att klara av det uppdrag till flygövervakning som man har åtagit sig från 2018. Det är ett sätt att under lugna och fredliga former göra verklighet av den solidaritetsklausul som till och med Lars Ohly numera säger sig stödja. I vilket fall som helst skulle detta göra nytta av svensk försvarsmateriel och bidra till europeisk säkerhet.

Europeiskt samarbete en förutsättning för vår konkurrenskraft

Lyssnade i dag på Tysklands förre utrikesminister Joschka Fischer, som inte är som de gröna i Sverige. Tvärtom tror han uttalat på ett europeiskt samarbete och en gemensam valuta som förenar det samarbetet. Inte minst pekade han på de krav som den ekonomiska krisen nu ställer. Han påpekade också hur viktigt det är att Europa inte nu försummar de möjligheter som utvidgnings- och grannskapspolitik ger när det handlar om att säkra en demokratisk utveckling i de delar av Europa som gränsar till Ryssland och Mellersta Östern. Turkiets framtida utveckling påverkas av hur vi i Europa i dag agerar.
Det som kommer forma vår framtid är pespektivet för våra ögon med 9 miljarder människor 2050 som alla jagar vår levnadsstandard.

Skillnaden mellan en politiker som Fischer och de svenska rödgröna är stor. När hans svenska politiska familj har ett inskränkt perspektiv ser han den värld och den verklighet som vi måste möta och hantera. Lösningen till många av de problem som Sverige möter ligger inte i Sverige utan i ett europeiskt samarbete, både när det gäller ekonomi och säkerhetspolitik. Det ställer däremot sina krav på ett politiskt ledarskap som bejakar europeiskt samarbete och Sveriges roll i det. De rödgröna gör tvärtom.

nyheter som borde vara på löpet

Politiken lever ibland sitt eget liv, bland politikens egna intriger och sensationer, allt medan verkligheten och det normala livet träder bort. Det som är konstigt och udda blir till nyheter medan det vi vant oss vid blir glömt.

Men vad sägs om det här. En löntagare med normal lön har fått sänkt skatt med mer än 20 000 kronor om året. Det innebär i dessa tider en ytterligare vecka som man kan fira semester eller kosta på familjen en trevlig tid tillsammans borta från vardagen. Det är en stor nyhet.

Eller en annan nyhet: den sjuksköterska som nu jobbar under andras semesterveckor mitt i värmen får nu behålla den största delen av de extra pengarna för obekväm arbetstid och mer arbete som vi andra som var lite lediga tidigare fick ta hand om i form av hennes skatt till våra gemensamma kostnader.

Eller en annan nyhet för i år: det går att köpa tabletter mot hösnuva på bensinmacken, inte bara efter helgen på apoteket. Det är en nyhet som heter duga om man behöver dem en lördagseftermiddag.

Och en annan nyhet: det går att betala någon annan för att hjälpa till med att fixa till sommarhuset utan att det kostar mer än vad man själv kan tjäna in på övertid. Det är en nyhet som är värd att fira.

Eller så här: de ensamstående föräldrar som sommaren 2006 inte hade råd att åka på semester därför att de knappt klarade månadsekonomin har nu i genomsnitt mer än 1000 kronor i månaden kvar. Det kan innebära att de kan fixa både nya kläder till barnen och samtidigt göra något tillsammans.

Nyheterna är många bara vi inte glömmer bort det som är viktigt. Dagens verklighet är annorlunda än för bara fyra år sedan. Och en ännu viktigare nyhet: vi har inga nyheter som budgetunderskott som driver upp räntorna och skrämmer iväg jobbet. En del nyheter slipper vi. Det är goda nyheter. Men det är nyheter som rör verkligheten och inte politikens egen lilla värld.

Nya hot kräver ett starkt svenskt försvar

Nu går Sverige in i sommarlugnet men världen kring oss är i en ständig förändring. Det kommer till uttryck på många sätt. I Norge greps i förra veckan tre personer misstänkta för planering av terrordåd. Det spekuleras om det kan ha varit planer riktade mot oljeplattformar. I Ryssland höll president Medvedev tal inför diplomatiska kåren och menade att Iran kan ha kärnvapen inom några år.

Det skulle inte bara vara ett hot sig utan också ett uttryck för en ny säkerhetspolitisk situation som inte bara påverkar Mellersta Östern utan också Europa och oss själva. Risken för att utsättas för hot från kärnvapen förändrar den säkerhetspolitiska strategin från alla dem som vill stå fria från påtryckningar och utpressning från Iran. Och de är många. Lika många är det som vill undvika att hot kan växa fram bara på grund av det egna landets militär oförmåga.

I Norge ser vi hur terrorhotet har kommit närmare i vårt grannland. I Iran ser vi hur hoten nu berör även Ryssland med den osäkerhet som det innebär också i vår del av Europa. Och vi vet att Ryssland inte tänker stå likgiltig inför en utveckling som man bedömer underminera egen säkerhet och den dominans som man eftersträvar. De hot som kan kräva militär förmåga i vår del av världen ställer många och olika krav på svensk militär förmåga.

Det handlar om förmåga till närvaro, till insatser, till att möta olika typer av väpnade och militära aktiviteter i vår närhet, oavsett vem som är ansvarig. Förmågan måste finnas. Vi är på god väg att återskapa den men det kommer kräva fortsatta reformer och inte ny nedrustningar som de rödgröna vill. Och en vilja att förstå hur omvärlden förändras, inte bara hur den var och inte är i dag. Det är därför jag vill att Sverige ska ha ett starkt försvar. För att kunna möta de olika hot som kan växa fram, inte de hot som en gång var.

Vad allt handlar om egentligen

Visbyveckan är slut. Sedelbränning och olika skandalfrågor har fått sin uppmärksamhet och kommer säkerligen att få det. Men det får innan det politiska Sverige går i sommarvila inte dölja de vägval som valet handlar om. De rödgrönas olika utspel har handlat om att hitta på så många olika idéer om förbud och nya skatter som möjligt, från att förbjuda köpcentra till att avskaffa RUT-avdrag. Det är genom att höja skatterna och återreglera apotek med mycket mer som de tror välfärden kan växa.

Men välfärden blir inte bättre för att människor blir styrda och beskattade ännu mer, den blir bättre när de kan utforma den själva och kan få jobb som betalar skatter. Och där finns den stora skillnaden mellan alliansen och de rödgröna: antingen fortsätta att sänka skatter och öka jobben genom företagande och stöd till arbetssökande eller regler om hur vi ska leva våra liv och högre skatter på företag och investeringar.

Många frågor kommer leva sitt eget liv på löpsedlarna men i vardagen handlar det om våra egna liv.

Bristande valfrihet ger sämre förutsättningar för kvinnor.

I Visby gäller det att överträffa alla andra genom att väcka uppseende om man inte har något att säga. Och om man har det som utgångspunkt verkar det som om Gudrun Schyman hade mycket lite att säga eftersom hon behövde elda upp pengar för att få uppmärksamhet till sitt budskap. Lite oklart är det också vilket budskap hon hade, även om det handlade om skillnaden i lön mellan kvinnor och män.

Det finns nog många skäl till det. Något kan vara gammaldags attityder, ett annat och viktigare skäl är att en större andel kvinnor arbetar i offentlig sektor med lägre löner än i privat sektor där ofta både män och kvinnor har högre löner men ytterligare ett annat skäl är att kvinnor byter jobb för sällan.

I båda de senare fallen beror det på att på att karriären försvåras av bristande valfrihet när det gäller allt som har att göra med hemmet och som skulle göra det lättare att förena arbete med familjeliv, både för män och kvinnor. Det intressanta är att det finns inga som bekämpar människors och därmed kvinnors valfrihet och möjlighet att arbeta privat som vänsterpartiet och Schymans eget nuvarande parti. Så man kan säga att Schyman genom sin politik bränner de möjligheter som fler kvinnor skulle kunna ha att tjäna mer.

Men det verkar inte som hon bryr sig. För henne är pengarna inte mer värda än att hon kan bränna dem på bål. Det är det få andra kvinnor och män som kan kosta på sig. Det är ett uttryck för att uppmärksamheten är viktigare än det problem som hon talar om. För alla dem hon säger sig bekymra sig för är det ett hån att bränna pengar samtidigt som man hindrar och bränner möjligheter till valfrihet.

Skattehöjar och utgiftsökarpartiet i visby

Några soliga dagar i Visby under Almedalsveckan visar inte bara hur många aktörer som det moderna politiska samhället har utan också vad politiska partier prioriterar när de själva får sätta agendan. För oss moderater gäller att värna om sänkta skatter, Europas mest stabila offentliga finanser och jobben.

Vänstern, som på något sätt dominerar de rödgrönas agenda, vill vara välfärdspartiet med stort v. Det är i alla fall deras budskap från Visby. Men det vänstern vill har inget med välfärd att göra, bara med höjda skatter och större underskott, och det gynnar inte någon, allra minst människors välfärd.

Det finns i själva verket inget parti som är mindre välfärdsparti än Vänsterpartiet som vill att staten och inte människorna ska styra över välfärden. Det blir inte mer välfärd bara för att man höjer skatterna och ökar statens utgifter. Däremot blir det så att staten styr mer över människornas välfärd. Och det gör inte välfärden större för den enskilda människan.

Tvärtom urholkar Ohly och de rödgröna människors egen välfärd genom att ta pengar från den egna tryggheten till stora statliga program som de rödgröna ska använda för att styra över människors välfärd.

Skattehöjarpartiet. Utgiftsökarpartiet. Statspartiet. Anti-människors eget valpartiet. Alla namnen fungerar men inte Välfärdspartiet. Inte ens när solen lyser på Ohly över Visby ringmur.

Ökad upprustning i vår närhet kräver mer av vårt försvar

Under Visbyveckan blev jag intervjuad av Dagens Eko kring min och den moderata försvarskommitténs förslag till framtida försvarspolitik. Min uppfattning som jag förmedlade var att det ökade ryska intresset för Östersjön och Nordkallotten tillsammans med en ökad rysk upprustning är ett uttryck för förändringar i vår omvärld som kan ställa ökade krav på det svenska försvaret. Det handlar inte bara om att Ryssland har visat sig vara berett att använda militärt våld, som i Georgien, utan också om att Ryssland har ett ökat intresse att markera sin närvaro för att påverka den säkerhetspolitiska balansen. Då behövs också en ökad närvaro från andra Östersjöstater.

Även det ökade behovet av internationella insatser för att bidra till det som i grunden är vår egen säkerhet ökar. Ska Sverige kunna ställa upp med kvalificerade förband, och ställa krav på andra länder att göra det samma, kommer det ställa ökade krav på vår förmåga. Och på ekonomiska resurser. Med den stabila offentliga ekonomi som Sverige har kommer de förutsättningarna att finnas.

Förnyelsen fortsätter

Förnyelsen av det svenska försvaret måste fortsätta. Vi måste nu diskutera och pröva de förändringar i vår omvärld som präglar svensk säkerhet och som ställer krav på Sveriges förmåga att bidra till internationellt fredsuppdrag. Det är syftet med den moderata försvarskommitténs rapport om det svenska försvarets framtida utveckling.

Under de gångna åren har en omställning gjorts som man har talat om länge men som inte blivit av på grund av för lite politisk vilja, för många prioriteringar och oförmåga att lämna gamla strukturer bakom sig. Under socialdemokratin stod försvaret stilla utan tydliga besked om var man skulle gå. Nu har vi fått en omställning av det svenska försvaret som innebär att vi har en högre omedelbar insatsförmåga både nationellt och internationellt. Vi har förband gripbara som är färdigövade, sammansatta för sina uppgifter och som har tillgång till den moderna materiell de behöver.

Den frågan vi nu måste ställa oss är hur vi ska fortsätta förnyelsen och hur vi ska kunna sätta mål för försvarets utveckling utifrån de krav som omvärlden ställer.

Vi pekar i rapporten på utvecklingen i Ryssland med ökad upprustning, ökat intresse för Östersjön och Nordkalotten och en visad vilja att faktiskt använda militärt våld i dagens Europa. Men vi pekar också på att Ryssland behöver Europa för ekonomisk och politisk utveckling. Vi ska mot den bakgrunden utforma det svenska försvaret så att vi kan bidra till en utveckling där Ryssland prioriterar samarbete och dialog istället för maktspråk mot sina grannar och där det står klart att EU är en faktor som Ryssland både kan och bör samarbeta med. Därför föreslår vi ökad närvaro i Östersjön och bidrag till flygpatrullering i Baltikum samt ökat nordiskt samarbete. Just för att vi inte ska behöva se Ryssland som ett hot utan en framtida partner.

Inga besked från vänstern skapar osäkerhet för svensk trupp

I söndags dog fyra norska soldater i samband en hemmatillverkad vägbomb. Det visar de risker som är förenat med det uppdrag som svenska soldater delar med de norska. Det visar också hur personliga tragedier följer försvaret av säkerhet och demokrati. Och det handlar inte bara om afghanernas demokrati och säkerhet utan vår gemensamma, mot terror och den instabilitet som följer när totalitära grupper vinner framgång. Då stannar det inte vid Afghanistan.

Men det som hände sätter också ökat fokus på talibanernas strategi. De riktar sig mot enskilda länders trupper för att försöka få till stånd fler länder som drar sig tillbaka. Ju svagare regering i denna fråga, desto större tryck på landets soldater.

När de rödgröna efter ett år ännu inte har kunnat tala om hur de tänker göra skapar de osäkerhet kring den svenska närvaron och vår syn på uppdraget. Det riskerar att öka trycket på svenska soldater. Inte på grund av situationen där, det är hårt nog ändå, utan på grund av situationen här hemma med ett regeringsalternativ som tydligt och klart säger att de inte vet vad de vill med försvaret av säkerhet och demokrati.