Civila insatser kräver ofta militär närvaro

Gårdagen ägnades åt en debatt där jag deltog, som arrangerades av Läkare utan Gränser och som handlade om militär civil samverkan.

Mitt budskap var att i svåra krisområden, där krig och terror bidrar till elände och mänskliga katastrofer kräver civila insatser ett militärt skydd och en verksamhet som håller hotet borta från dem som lider samtidigt som militära åtgärder inom dessa områden aldrig kommer att räcka om inte civila insatser för rättstat, sjukvård, skola eller till exempel vattenförsörjning fungerar. Det civila och det militära måste gå hand i hand sa jag, men inte vara underordnade varandra.

Debatten är nödvändig. Det finns en omfattande naivitet bland dem som tror på den civila hjälpen men glömmer att på många platser kan den inte utföras utan den säkerhet som fredsskapande åtgärder kan bidra till.

Tillväxt kräver ett bra företagsklimat

I Frankrike röstades i går igenom en liten förändring vad gäller pensionsåldern, från 60 till 62, och ännu finns mycket att göra för att nå stabilitet i de offentliga finanserna. I Portugal bröt förhandlingarna om budgetpolitiken samman. Frankrike och Tyskland har kommit överens om att gå emot viktiga förändringar av stabilitetspakten, eftersom Frankrike räds det. Och i många andra länder är besparingspaketen stora och tunga. De behövs men kommer att påverka tillväxt och nya jobb. Det visar hur viktigt det är med Sveriges stabila offentliga finanser.

Men det vi också kommer att se är att det inte räcker med att hålla ordning på de offentliga finanserna. Vi måste också få tillväxt i den privata ekonomin. Det kräver reformer som ger mer företagande och tillväxt, även i Sverige. Annars kommer vi och andra europeiska länder tvingas in i nya budgetkriser när konkurrensen från andra delar av världen ökar. Vi ska vara stolta över det ledarskap vi har men inte nöjda förrän vi gjort Sverige till ett ledande företagarland också.

Bra att avveckla V

Det är bra att de rödgröna nu avvecklar sitt samarbete som de bedrev inför valet. Som jag skrev i går var inte minst budgetpolitiken ett misslyckande. Bra för socialdemokraterna och förmodligen bra för Miljöpartiet men framförallt bra för opposition och regering när inte längre ett destruktivt samarbete med Vänsterpartiet hindrar överenskommelser och kompromisser där man i grunden har samma uppfattningar. Det gäller till exempel just nu frågan om Afghanistan. Vänsterpartiets inställning handlar inte om ansvar utan om dogmatik, motstånd mot Nato och oförmåga att se det ansvar som det internationella samfundet har att så gott som det är möjligt värna demokrati och hindra terrorns krafter. Den gränsdragningen har Vänsterpartiet aldrig behärskat och det är bra att Socialdemokraterna nu skiljer sig från den barlasten.

(S)amma misslyckade budget igen...

I dag presenterade de rödgröna sin gemensamma budget. Förmodligen var det för sista gången, som en sista upprepning av något man inte riktigt vill erkänna var ett misslyckande. Men ett misslyckande var den rödgröna budgetpolitiken. För dem själva eftersom kraven på skattehöjningar och höjda utgifter avslöjade en ansvarslöshet som var så uppenbart fel när Europa står i kris med Sverige som enda stora undantaget. Att Sverige då skulle välja samma väg som i andra länder lett djupare in i krisen var både ansvarslöst och ett politiskt misslyckande.

Men det var också ett misslyckande eftersom de tre partierna har så olika politik och inställning att alla kompromisser blev en försvagning av det som man är överens om. Och så gör de det nu en gång till. Inte för att någon av dem riktigt tror på innehållet eller på strategin, utan snarare för att det är för svårt att bryta samarbetet och erkänna att man hade fel. Det är inte bra för Sverige och den svenska debatten men det är sämst för de rödgröna själva.

Bättre utnyttjade kärnkraftverk ger lägre elkostnad

Det är bra att vi nu har fått en diskussion kring elproduktionen och konkurrensen när det gäller kärnkraftsproducerad el. Förra vinterns höga priser berodde på att våra kärnkraftverk bara producerade en liten del av vad de kunde, beroende på reparationer och översyn. Men det får inte vara så att bristen på konkurrens leder till att produktionen blir lägre än vad den med hänsyn till säkerhet skulle kunna vara. Förra vintern tog jag upp denna fråga, nu har näringsministern kallat de stora energiföretagen till överläggning i hur man säkerställer en tillräcklig produktion. Det är bra.

Brittiska besparingar påverkar vårt ansvar

Idag presenterar den brittiska regeringen ett besparingspaket för de närmaste åren som innebär nedskärningar med 25% inom flera områden och med närmare 10 % av försvarskostnaderna. Det visar konsekvenserna av den utgiftspolitik som labourregeringen genomförde och socialdemokratisk politik. Det hade inte varit mycket utrymme för välfärd och skattesatsningar om socialdemokraterna och vänstern fått styra i Sverige.

Bekymmersamt i ett större perspektiv är nerdragningen av försvarskapacitet. Den kommer att påverka den samlade europeiska förmågan. Det ställer krav på att andra länder, däribland Sverige med ordning i finanserna, kan bidra med vår del av europeisk förmåga. Annars blir det andra delar av världen som kommer dominera när det internationella samfundet ska agera för fred och säkerhet.

Bort med värnskatten

Sverige har världen högsta marginalskatter. Det framgår av en undersökning som revisionsföretaget KPMG gjort. Det är en nackdel för Sverige och försvårar till exempel när det gäller att rekrytera experter, forskare och stimulera till ökad utbildning. Alliansen har redan konstaterat att värnskatten är ett tillväxthinder. Nu finns det skäl att börja arbetet på att avveckla värnskatten som ett första steg för att göra Sverige ledande som kunskapssamhälle.

Säkert mandat krävs i osäkert läge

Ytterligare två skadade i dag i Afghanistan visar att trycket på det svenska förbandet har ökat. Det beror dels på att man agerar mer offensivt för att ge civilbefolkningen skydd, men också på grund av att en bredare offensiv i andra delar av Afghanistan har lett till att fler talibaner nu finns i det svenska området. Denna ökade hotbild har jag tidigare resonerat om, liksom om risken för att en osäkerhet om det svenska engagemanget kan leda till att svenska soldater blir mer utsatta. Det kan mycket väl vara fallet nu. Det vet vi inget om. Men det påminner om hur viktigt det är att den svenska truppen har ett samlat svenskt stöd bakom sig. Samt att de materiel och de fordon förbanden har är de som ger bäst skydd. De har en svår uppgift i vilket fall som helst. Osäkerhet i Sverige får inte leda till att den blir svårare.

FN och uppdraget måste styra vårt beslut

På radion i morse sa socialdemokraternas företrädare i utrikesfrågor Urban Ahlin att ett svenskt tillbakadragande från Afghanistan bör ske med hänsyn till hur det ser ut i landet samtidigt som han konstaterade att FN på nytt gett ISAF styrkan mandat för ytterligare ett år. Det är bra att socialdemokratins företrädare nu klargör att det är FN och uppdraget som ska stå i förgrunden, inte svensk inhemsk politisk diskussion om ett årtal. När de svenska soldaterna står under växande press och efter förlusten av en kamrat är det viktigt att riksdagen kan fatta ett beslut som klargör att det svenska samhället står bakom dem.

Risker för att stoppa terror

Mycket tragiskt för de anhöriga. Som varje dödsfall omskakande och brutalt. Så är det med den i Afghanistan stupade svenske soldaten. Inget människoliv kan värderas mot något annat utan är oersättligt.

Men det är de risker som svenska soldater tar i Afghanistan som är en förutsättning för att skräckens och terrorns krafter inte ska ta över, vare sig där eller i andra delar av världen där enskilda människor tar på sig att med livet som insats upprätthålla lag och internationell rätt. Med den respekten bör vi tänka både på de anhöriga och på dem som i morgon åter står där och tar risker för oss alla. Vi bör ge dem allt stöd vi kan.

Rekrytering till försvaret kan kräva mer pengar

Debatten om kraven på internationell tjänstgöring inom försvaret som ett tvång för att vara anställd fortsätter. Det är för min del självklart att den som vill göra karriär måste vara beredd att ta på sig de uppgifter som försvaret möter. Det är också rimligt att detta är en förutsättning för alla dem som nu anställs eller kontrakteras för uppgifter som ställer krav på internationell tjänstgöring.
Men hur går rekryteringen till det nya insatsförsvaret? Den frågan måste följas noga. Med övergången från värnpliktsrekrytering till yrkesrekrytering blir försvaret beroende av att faktiskt kunna rekrytera tillräckligt många, inte bara för utlandsinsatser utan också för att stå till förfogande i insatsförband som ska kunna möta hot mot Sverige. Det är inte självklart att det går lätt av sig själv. Försvarsmakten bör enligt min mening påbörja en utvärdering så att vi vet vart vi är på väg med det nya insatsförsvaret. Vi måste vara säkra att vi uppnår den organisation som är målet. Det kan bland annat kräva mer pengar.

Att utvecklas men också tro på individen

Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten skriver idag på DN debatt om nya moderaternas utmaningar framöver att inte stagnera när det gäller politikutvecklingen och att bli bättre att föra fram och leverera möjligheter i välfärdsutvecklingen. Hon har helt rätt.
För mig är den viktigaste sociala utmaningen att göra det möjligt för människor att möta sin egen vardag. Social politik måste handla om att göra människor starka i sin sociala situation. Lägre skatter minskar bidrag till socialbidrag och gör familjer starkare. Rätten att välja gör det lättare även för den som är mest utsatt att både välja och få den sjukvård han eller hon behöver. För missbrukare måste stöd och vård alltid syfta till att stärka det egna ansvaret. Äldre måste själva få stå i centrum, oavsett om de själva har orken att besluta eller de behöver stöd från anhöriga.

Det finns dock en risk med förnyelsen att vi glömmer de värden och den ideologi vi faktiskt grundar vår ideér på. Det finns tendenser från förtroendevalda att de i sin iver att hitta lösningar snarare kommer med förbud och lagregleringar som ger människor ett snävare handlingutrymme. Vi kan se de i diskussioner om kvoteringar och förbudstänkande som bygger på förutsättningen att den enskilde inte förstår sitt eget bästa. Ibland måste det offentliga sätta gränser och utöva tvång. Men det är när allt det andra inte fungerar. Moderat politik måste försätta att sätta individen i centrum och öppna möjligheter till egna val. Tron på människors egen förmåga och ansvar är viktig samtidigt som ingen ska behöva känna tvekan inför vårt starka engagemang att skapa den trygghet som våra välfärdssystem faktiskt ska erbjuda.

SD,s inriktning fel

Igår gjorde Sverigedemokraterna entré i riksdagsdebatten. Det blev som väntat en tråkig inriktning. Allt är invandrares fel. Arbetslöshet, problem inom sjukvården eller kriminalitet. Det är tråkigt av två skäl. För det första är det ett uttryck för att de inte ser vad Sverige har lyckats med. Den mest stabila ekonomin i Europa, en öppenhet för förändring och den starkaste tillväxten inom EU. Men också, vilka kritiska synpunkter vi än kan ha och jag har många saker jag vill förändra och förbättra, en social trygghet och ett samhälle som erbjuder möjligheter till ett tryggt och bra liv. I den delen har människor som kommit från andra länder bidragit. Genom arbete och genom nya idéer.

Det andra skälet är att de gör sociala problem till en fråga om grupper av människor. Inte till vad individer har ansvar för eller kan bidra med. På det viset gör de alla problem som förknippas med invandring till olösbara, eftersom de förtränger enskilda människors ansvar och styrka. Den kriminalitet som det svenska samhället möter ska bekämpas genom att de individer som är skyldiga bestraffas, inte genom att en mängd andra förtalas. Det gäller vem som än begår ett brott. Dem som SD anser är svenskar lika väl som de som har kommit till vårt land från andra delar av världen. Ansvaret för att barn får en bättre skola eller att människor tar sig ur arbetslöshet, allt detta kräver både individuellt ansvar och engagemang.

Det är det som för ett samhälle framåt. SD vill hellre föra oss bakåt samtidigt som det blir svårt att lösa de problem som vi ser i segregation och invandring. De klumpar ihop oss alla i grupper och struntar därmed i oss som individer. De reducerar oss alla till delar av olika kollektiv.

Unik budget i Europa

Idag presenterade regeringen budgeten för nästa år. Den är unik i Europa. Medan andra länder sliter med stora underskott och besparingar har vi en svensk ekonomi i tillväxt, 4,8 procent i år och med 3,7 nästa år vilket skiljer ut oss från övriga Europa, med minskande arbetslöshet och en budget som är på väg mot överskott. Även detta skiljer ut oss från alla andra länder i Europa. Det gör det möjligt att investera mer i utbildning och nya jobb samtidigt som sjukvård och äldreomsorg kan få mer pengar.

I dag ser vi resultatet av att de rödgröna inte styrt och av att vi i fyra år har haft en alliansregering. Det är bara att se på debatterna i andra länder för att förstå vad det innebär. Deras förslag hade fört oss dit. Vår politik har fört oss hit där vi är i dag, med lägre skatter och växande sysselsättning. Det är ingen dålig skillnad.

Bättre lösningar ger mer vård och omsorg

Förändringen av sjukförsäkringen kom att bli en av de stora och viktiga reformerna under förra mandatperioden. Nya regler fick ner sjukfrånvaron och ledde till starkare offentliga finanser men också bättre möjligheter för enskilda människor att rehabiliteras och komma tillbaka till arbetsmarknaden. Under kommande mandatperiod står många andra viktiga sociala frågor i förgrunden. Vi behöver fortsätta reformerna inom sjukvårdens område för att kunna ha såväl mångfald och privata alternativ som kostnadskontroll och personlig valfrihet. Missbruksvård och drogfrågor måste ges bättre lösningar som ger fler en möjlighet att lämna missbruk. Våra äldre behöver ges en bättre omsorg på äldre dar och en hemtjänst som ger trygghet vad man än väljer, och även om man delar av året vill bo på annan ort. För min del ska det bli spännande att i socialutskottet syssla med dessa frågor där valfrihet och nytt företagande kan ge så mycket. Samtidigt tänkte jag inte släppa frågorna om försvaret. De är en annan del av vår trygghet.

Ny budget från de rödgröna visar varför de förlorade valet

De rödgröna har bestämt sig för att än en gång pröva en budget där Vänsterpartiets Lars Ohlys skattehöjariver blandas med Miljöpartiets skattehöjariver och socialdemokraterns tro på att sänkta skatter hotar välfärden. Det innebär att de än en gång ska visa varför de förlorade valet. De skattehöjningar som de hade velat genomföra hade skadat den svenska ekonomins uppgång och dessutom gjort det svårare för svenska hushåll att se med optimism på framtiden. Varför ska det vara så svårt att lära sig en läxa? Eller varför ska man alltid se på enskilda människors egen välfärd som meningslös?

Svensk trupp hindrar terrorn

Svenska Dagbladets rapporter om den svenska truppens insatser visar två saker. Dels att det är en allvarlig och riskfylld operation som utförs med skicklighet. Dels att svensk trupp i sin del av Afghanistan ser till att talibanerna inte låter sin terror ta över styret av samhället. Det ger de normala samhällskrafterna en möjlighet att utvecklas. Barn kan gå i skola. Flickor får lära sig att läsa. Seriösa ledare kan utveckla ett styre som minskar utrymmet för terrorns krafter. De som tror att kriget i Afghanistan kan vinnas som på ett slagfält lever i fel tid. Det är genom att stå emot terrorn där som vi hindrar den att ta över där och i andra delar av världen.

Tydlig inriktning med sänkta skatter

I diskussionen om den nya regeringen har många glömt bort den politik som presenterades i går. Den har en tydlig inriktning på fortsatta skattesänkningar, med nya jobbavdrag som sänker skatten på arbete och höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten. Det hade vi inte haft om det blivit en socialistisk regering. Sveriges arbetstagare får inte bara behålla de skattesänkningar som genomförts utan kommer också få ytterligare sänkta skatter. Bra för tryggheten, för jobben och för välfärden. Nu behövs det också ökat tryck för att ta bort värnskatten som alla är överens om hindrar den tillväxt vi behöver.

Nya statsråd och full fart framåt

Nu har riksdagen högtidligen öppnats, med fler partier än någonsin. Starkare moderater än i modern tid och en svagare socialdemokrati sedan 1914. Det bådar gott för Sverige. Och det är mycket som behöver göras. Det finna all anledning att önska båda gamla och nya statsråd lycka till.
Det finns också anledning att påminna om den regering vi inte fick. Sahlin statsminister. Lars Ohly socialminister. Thomas Östros finansminister. Maria Wetterstrand närings- och energiminister. Peter Eriksson miljöminister, Alice Åström justitieminister och Kalle Karlsson Europaminister. Eller vad det hade blivit. Oavsett varje statsrådspost hade det blivit vänsterpartistiskt inflytande över utrikes- och Europapolitiken, socialistisk skattepolitik och miljöpartistisk energipolitik. De som tror att det inte spelar roll vilka som regerar kan både se på vad vi uppnått de gångna åren och vad den regeringen vi slapp hade försökt göra.

Politikens viktigaste uppgifter

Idag valdes talman och vice talmän i riksdagen. Det gick inte som socialdemokraterna hade tänkt sig, inte på något sätt. Dels förlorade deras kandidat på grund av att stödet från Sverigedemokraterna uteblev. Dels vann Per Westerberg utan att det behövdes stöd från Sd, på grund av rödgröna som av olika skäl inte deltog, kanske för att de tog större ansvar än Sahlin.

Socialdemokraternas strategi att redan den första dagen försöka ge Sverigedemokraterna avgörandet i sina händer har förvånat många. I grunden är det ett uttryck för att valförlustens bitterhet får spela en större roll än ansvarstagandet för Sverige. De gjorde sig beroende av Sd.

Det gör det desto viktigare att politiken inte bara handlar om vågmästarroller och politiska spekulationer utan om politikens viktigaste uppgifter. Skattesänkningar måste göra det lättare för alla att klara vardagen. Äldreomsorgen måste slå vakt om alla, oavsett var man bor eller väljer att bosätta sig. Vi måste underlätta för nytt företagande. Fler och nya jobb kräver också en ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

Små praktiska reformer som att äldre ska kunna få omsorg även när man tillbringar en del av året någon annanstans än där man är bosatt. Budgetpolitiken måste säkra att vi förblir bäst på stabila finanser. Företagandet måste få villkor som ger fler och nya jobb. Ju mer fokus vi har på framtiden desto mindre har de rödgröna att sätta emot.

Nya möjligheter till fler jobb, sänkta skatter och en stark ekonomi

I dag börjar riksdagsarbetet. Vi moderater har ett första möte med den nya gruppen, större än någonsin, i eftermiddag. Nu gäller det att skapa möjligheter för att fortsätta skattepolitiken, fortsätta öka valfriheten och behålla det som blivit världens starkaste offentliga finanser. Det är inget vi behåller om vi inte fortsätter med reformer som ger mer företagande och nya jobb. Det är roligt att nu se att utländska tidningar inte längre automatiskt skriver om Sverige som socialdemokratiskt utan som en avreglerad ekonomi där skatterna sänks.

Valet gav ett tydligt utslag för att detta ska fortsätta. Alliansen stärkte sitt stöd och de rödgröna förlorade. Socialdemokraterna föll till nivåer från 1914. Det som kan försvåra reformpolitiken är att de använder sig av Sverigedemokraterna för att hindra och försvåra. Redan på måndag har de gett Sverigedemokraterna vågmästarroll över talmansvalet. Det är inte framtidens parti som talar när socialdemokraterna vill använda Sd för att motarbeta förändringen av Sverige.

Nya hot kräver militär förmåga

För några dagar sedan skrev jag i SvD om vikten av ett försvar som även kan möta terrorhot mot våra städer. De senaste dagarna har Europas olika säkerhetstjänster talat om en ökad hotbild. I några fall har man nämnt den typ av hot som innebär att mindre grupper med vapen skjuter för att skapa så mycket skada och skräck som möjligt eller inta platser av strategisk eller politisk betydelse. För att kunna möta den typen av väpnade aktioner krävs det en militär förmåga. Det är en typ av hot som bör påverka försvarets utformning inte på grund av sannolikheten utan av möjligheten att det kan inträffa. Då får det inte finnas någon tvekan om att vi kan möta det.