Redings kvoteringsidéer är ofattbart bakåtsträvande

SÄG NEJ TILL EU-FÖRSLAGET.
EU-kommissionären Viviane Redings planer på att
könskvotera hela Europa är så gammaldags
att det är svårt att begripa,
anser Isabella Jernbeck

Publicerat i Dangens Industri 2011-05-28

Vi kunde nyligen höra i Ekots lördagsintervju om EU-kommissionären Viviane Redings planer på att redan nästa år könskvotera hela Europa. Reding vill klassificera kvinnor i kvoter och tror sig veta bättre än bolagen själva hur deras styrelser ska vara utformade.

När Reding nu föreslår kvotering till bolagsstyrelser är det ännu ett exempel på hur ett gammaldags kontinentalt

tänkande om kvinnor som en grupp och män som individer riskerar att bli svensk lag bara för att det framstår som radikalt i ett land som Luxemburg.

Forskning och erfarenheter visar tydligt på kvoteringens negativa effekter. Att bolag inte kan välja sin styrelse och sina företrädare utifrån företagets behov av kompetens och resurser begränsar företaget och inskränker äganderätten.

Om en kvinna blivit anställd, befordrad eller på något annat sätt kvoterad in i en position på grund av kön bedöms hon som mindre kvalificerad och mindre kompetent än sina medarbetare. Kvotering gör att kvinnor förlorar i trovärdighet och formaliserar en uppfattning om att kvinnor som grupp är svaga och ska företrädas av andra kvinnor.

Kvotering leder också till att mitt och alla andras mandat, vare sig det är i politiken eller i näringslivet, reduceras till att vi anses vara där för att vi företräder kvinnor och är där på grund av det och inte på grund av våra uppfattningar, våra erfarenheter och vår kompetens som personer. Bara för att man är kvinna ska man inte sorteras in och behandlas under den kollektiva kategorin som könstillhörighet innebär. I ett modernt samhälle är enskilda individer inte i första hand företrädare för något kollektiv, vare sig det handlar om kön, yrkestillhörighet eller ålder.

Studier visar att bolag som har kvinnor i styrelserum uppvisar större vinster än bolag med endast män sittande i styrelsen. Kvinnorna som i dag har dessa poster har dem på samma villkor som männen, individens kompetens. Det handlar om att rätt person med rätt kompetens för rätt styrelseuppdrag gör ett framgångsrikt arbete och bidrar till ett framgångsrikt bolag.

De som vill att kvinnor ska ha en juridisk särbehandling som grupp har i grunden inte kommit längre än den som anser att kvinnor är svaga eller inte passande för politiken, styrelsearbetet eller andra viktiga positioner utan därför ska kvoteras till några platser i sin egenskap av just kvinnor.

Det är så gammaldags att det är svårt att begripa att det anses som ett tecken på modernitet och är ett förhållningssätt som skulle vrida den normaliseringsprocess som präglat det svenska samhället och andra normala samhällen under de senaste hundra åren.

Det är en tid som präglats av att kvinnor som individer ska ha samma rättigheter som män, och inte behandlas som ett kollektiv med andra och särskilda förutsättningar än den normala medborgaren. Kvinnor är inte en minoritet, inte en särskild grupp som ska vara föremål för politikens åtgärder och inte en kategori där självständiga individer reduceras till likhet bara för att man tillhör ett visst kön.

Anser man att kvinnors roll i politiken handlar om att verka i kvinnoorganisationer och i särskilda rum är det i samma linje att kräva kvotering. Anser man att kvinnor är individer med samma rättigheter och förmåga som alla andra, det vill säga män, är det rimligt att vi vinner våra framgångar och möter våra motgångar som personer. Däri är kvinnor som grupp lika förmögna som kategorin män. Och män är som grupp det inte mer än kvinnor. Att kollektivister driver kvotering beror på att de ser personer som företrädare för de kollektiv de kategoriseras under.

Men det är inte med kollektivet som grund för samhället som Europeiska unionen har utvecklats utan för att ge alla dess medborgare samma möjligheter och klargöra att vi har samma rätt. Den följer individen och inte politikens kategoriseringar. Vi behöver inte några förslag från EU som gör oss självständiga medborgare till små delar av ett kollektiv som politiken styr över. EU-kommissionen bör snarast dumpa förslaget om att styra över svenska och andra medlemsstaters bolagsstyrelser och över kvinnors rätt att ta ansvar på sina egna meriter.

Isabella Jernbeck (M)

Riksdagsledamot