Argumentet att utseendet av styrelseledamöter är en ägarfråga håller på att sina, skriver en kolumnist i Svenska Dagbladet. På vilket sätt då, kan man fråga sig? Är inte styrelseledamöter en fråga för ägarna, en fråga som berör dem som äger och driver ett företag. Frågan gäller kvotering av styrelser som alltid, och den enkla tron på att jämställdhet skapas genom att man särlagstiftar för kvinnor som en särskild kategori. På vilket sätt Sverige blir mer jämställt för att riksdagen bestämmer vilka som ska sitta i styrelser framgår inte.
Men i så fall kan man också lagstifta om att kolumnister ska vara varannan man och varannan kvinna. Och att varje kvinnlig kolumn ska balanseras av en manlig. Man kan också bestämma att hälften av företagsledningen ska vara av vardera könet. Men om utseendet av styrelseledamöter inte ska respekteras som en ägarfråga kan man dessutom gå vidare och klargöra åldersrelationen i styrelser, liksom den etniska representationen. Om politiken ska bestämma styrelseutformningen i privata bolag behöver det ju inte stanna vid frågan om kön. Och varför ska man stanna vid styrelserna då, om nu politiken är bättre på att styra över företagen.
En alternativ tanke är att man betraktar kvinnor och män som likvärdiga och att de företag som förstår att anställa och ta vara på de bästa krafterna också kommer bli bäst. Och att vi ser till att människor i vardagen har den valfrihet som bidrar till att kvinnor och män kan leva de liv som de vill, inte bara det som politiker och kolumnister anser de ska leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar