16 oktober 2011

Barnlösa tvingas ut i lagens utkant

Publicerat i Svenska Dagbladet brännpunkt 2011-10-16

Lagstiftningen om ofrivillig barnlöshet är en sörja av motsägelsefullhet där otidsenliga regler och moralism krockar med teknikens möjligheter och människors önskemål. Moderaterna behöver förnya sin barnpolitik, skriver fyra moderata riksdagsledamöter.

I somras kunde vi läsa om en ung kvinna i Göteborg som ska få en ny livmoder så att hon kan få barn. Det lär vara första gången i världen en livmodertransplantation görs. Det sker i Sverige, vår sjukvård ligger långt framme. Extra spektakulärt i detta fall är att donatorn är kvinnans mamma. Hon kan alltså föda barn ur samma livmoder som hon själv föddes ur. Livmodertransplantationen leder till nya etiska frågor och ställer oss inför nya dilemman.

Lagstiftningen om ofrivillig barnlöshet är i dag en sörja av motsägelsefullhet där gamla invanda föreställningar, otidsenliga regler och lite moralism krockar med teknikens möjligheter och människors önskemål. Varje enskild fråga har säkert sina förklarliga skäl, men helheten blir obegriplig och vardagen väldigt orättvis.

• Varför är det okej att donera en hel livmoder men inte upplåta livmodern under nio månader åt någon annan (surrogatmödraskap)?
• Varför får ensamstående kvinnor adoptera barn, men inte insemineras?
• Varför får provrörsbefruktningar (IVF) med donerade ägg/spermier bara genomföras på universitetssjukhus, när insemination och provrörsbefruktningar med egna ägg och spermier också får genomföras på privata kliniker?
• Varför får man donera spermier eller ägg så att nytt liv kan skapas, men inte både och (embryodonation)?
• Hur kommer det sig att adoptioner inom landet är så svåra att genomföra, trots att många barn har så miserabla hemförhållanden att de är placerade i familjehem?
• Varför finns en åldersgräns för adoptioner på 43 år för båda föräldrarna, när samma krav inte ställs vid insemination?
• Varför hjälper man bara den ena parten i ett lesbiskt par att få barn, men båda i ett heterosexuellt?

Idag tvingas många ut i lagens utkanter för att få barn. Man söker surrogatmödrar i Indien och vet inte riktigt under vilka villkor mammorna lever. Ensamstående kvinnor åker i skytteltrafik till Köpenhamn, där det är möjligt att bli inseminerad. Det är tydligt att tiden har sprungit ifrån lagstiftningen. Nu behöver man ta ett helhetsgrepp på hela komplexet av ofrivillig barnlöshet och reda ut alla lösa trådar och skapa en genomtänkt och konsekvent politik.

Moderaternas grundvärderingar handlar om humanism, framtidstro och individuell frihet. Utifrån detta tycker vi att partistyrelsens negativa svar på motioner om surrogatmödraskap till partistämman i oktober är förvånande. Vi borde ju tvärtom bejaka att människor vill sätta barn till världen, även om de har svårigheter den vanliga vägen.
Vår utgångspunkt är att barn aldrig kan vara någon rättighet. Det är en förmån, en glädje och en ynnest att få barn. Barn är också framtidstro och kärlek. Att sätta barn till världen och se dem växa upp är ett sätt att ta ansvar. Att sakna det man önskar allra mest i livet kan skapa stor personlig tragik.
Vi tycker inte att politiken ska möta dessa män och kvinnor med kalla handen. Många barnlösa greppar efter de halmstrån som finns och riskerar att hamna i armarna på oseriösa aktörer eller näst intill ruinera sig i försöken att få barn. Moderaterna behöver förnya sin barnpolitik. Sverige behöver moderna regler för det som redan sker, fastän ibland i det fördolda och utomlands.

En del åtgärder kan vidtas redan nu, till exempel att ta bort förbudet mot att ensamstående kvinnor får insemineras i Sverige och nyansera ålderskraven vid adoptioner. Kravet att endast universitetssjukhus får göra provrörsbefruktningar med donerade ägg och spermier bör också kunna tas bort omedelbart, det skulle öka tillgången till denna behandling.

Olikheterna mellan landstingen är en annan fråga som måste åtgärdas, det är inte rimligt med så stora skillnader i exempelvis väntetider och antal befruktningsförsök. Andra frågor, till exempel surrogatmödraskap och embryodonation, behöver utredas mer.

Frågan borde vara hur vi tillmötesgår dem som hett längtar efter barn, utan att få de avarter som vi är rädda för, till exempel utnyttjande av fattiga kvinnor. Det finns juridiska och etiska problem som måste lösas, till exempel vad som händer om någon av parterna ändrar sig. Vi behöver se över vilken ersättning som ska tillåtas till surrogatmödrar. Var ska gränsen för statens betalningsansvar gå? Kort sagt – hur ska ramverket se ut i ett modernt land som bejakar barn?

Alla barn borde kunna få växa upp i trygga och kärleksfulla hem. De hemmen ser ibland annorlunda ut i dag och hamnar därför utanför lagstiftningen. Efter en bra debatt och bra beslut på partistämman och senare även i riksdagen måste vi kunna bidra till att lösa människors problem.

MATS GERDAU (M)
riksdagsledamot , gruppledare i socialutskottet

ISABELLA JERNBECK (M)
riksdagsledamot, Danderyd

HELENA BOUVENG (M)
riksdagsledamot, Vetlanda
METIN ATASEVEN (M)
riksdagsledamot, Södertälje

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar