10 oktober 2011

Läkemedel mot missbruk tar över den illegala marknaden


Publicerat i Dagens Nyheter 2011-10-10

Subutex i stället ör heroin. Misstagen från 1960- och 1970-talen – då det bedrevs
projekt med legal örskrivning av narkotika – är på väg att upprepas. Vi ser i dag en
utvidgning av behandlingar där det narkotikaklassade läkemedlet subutex skrivs ut
av läkare mot missbruk. Resultatet har bland annat blivit en mycket stor nyrekrytering
av unga missbrukare. Narkotikaklassade läkemedel är inte rätt väg att gå ör att hjälpa
missbrukare till ett värdigt och drogfritt liv, skriver Isabella Jernbeck och Anti Avsan.
Den restriktiva narkotikapolitiken är på nytt på väg att överges. Misstagen som begicks under 1960- och 1970-talen har uppenbarligen fallit i glömska. Vi ser i dag en utvidgning av så kallade substitutionsbehandlingar, en mycket omfattande utskrivning av narkotikaklassade läkemedel och en alltmer omfattande svart marknad i form av vidareförsäljning av legalt förskriven narkotika. Vår historiskt sett restriktiva inställning håller på att urholkas och exempel från våra grannländer borde avskräcka oss från att följa deras linje.

Missbrukare, före detta missbrukare och olika aktörer inom missbruks-, beroende- och kriminalvården reagerar starkt på den utveckling som sker och inte minst på den statliga missbruksutredningens betänkande (SOU 2011:35) från i våras. I betänkandet förespråkas en ökning av substitutionsbehandlingar, det vill säga ersättningsbehandlingar med till exempel det narkotikaklassade läkemedlet subutex. Utredningen hävdar att inget betydande läckage sker från dessa behandlingar till en sekundär marknad. Polisen hävdar det motsatta och uppskattar att hela 70 procent av de tabletter som säljs på plattan på Sergels Torg i Stockholm är utskrivna på recept av svenska läkare.

Sanningen är att subutex håller på att ta över hela den illegala marknaden och med detta sker nyrekrytering av unga missbrukare. Därutöver minskar alla missbrukares chanser till ett drogfritt liv.
Mer kunskap behövs om missbruksbehandling, sägs det, och den kunskapen ska – av någon anledning – inte främst bygga på erfarenheter. För många som missbrukar, för före detta missbrukare, anhöriga eller andra som kommer i kontakt med missbruk är detta oförståeligt. Deras erfarenheter är just kunskap om hur det förhåller sig i verkligheten och den visar tydligt på de problem som följer med bland annat subutexbehandling.

De erfarenheter och kunskaper om effekter som finns från projektet med legal förskrivning i Sverige på 1960-talet är viktiga att ta till sig. I det projektet fanns förhoppningar om fallande doser, men resultatet blev i stället en ökad mängd doser, dödsfall, en ökning av antalet brott, en omfattande spridning av injektionsmissbruket i Stockholm, en kraftig ökning av dem som behövde hjälp av socialtjänsten och en stor ökning av personer som sjukskrevs.

Efter detta misslyckande uppstod en påtaglig tystnad bland dem som hade förespråkat legal förskrivning av narkotika. Sverige återgick till sin traditionellt restriktiva narkotikapolitik där ett långt väldokumenterat heroinmissbruk var en förutsättning för läkemedelsbehandling. När andra länder i början av 1990-talet började diskutera legal förskrivning av narkotikaklassade läkemedel uppkom återigen strömningar med en alltmer positiv attityd även i Sverige.

Danmark – med en mindre restriktiv narkotikapolitik och en med tiden allt mer generös inställning till substitutionsbehandlingar – borde användas som avskräckande exempel. Danskarna kan hjälpa oss att se vilka negativa effekter denna inställning för med sig. Köpenhamn har heroinprogram som erbjuder heroinister fritt heroin och i vårt grannland Finland, där olika substitutionsbehandlingar ges, har man ett så stort utflöde av subutex till den illegala marknaden att preparatet i Helsingfors nästan helt har ersatt heroin. Danmark har i dag dubbelt så många narkomaner som Sverige och där talas det om samhällsnyttan av substitutionsbehandlingarna – inte om det mänskliga lidande som beroendeframkallade droger skapar. En rapport från Kris (Kriminellas revansch i samhället) kommer fram till slutsatsen att substitutionsdroger varken sänker dödligheten eller minskar kriminaliteten.
Missbrukare och före detta missbrukare vittnar om hur svårt det är att ”tända av” från subutex och menar paradoxalt nog att förutsättningen för att bli av med sitt subutexberoende är att man börjar missbruka heroin och sedan ”tänder av” från det.
En mycket stor nyrekrytering av unga missbrukare sker i dag genom tillgången på subutex, utskrivet av svenska läkare. Att som 20-åring börja med subutex, gå över till heroin för att sedan bli erbjuden subutexbehandling mot sitt drogmissbruk är vansinnigt. Ingen funderar väl på att erbjuda alkohol mot alkoholism?

Det är även obegripligt att en subutexbehandling är tänkt att vara livslång. Gerhard Larsson förespråkar i sin missbruksutredning (se ovan) att åldersgränsen för subutexbehandling sänks från 20 år till 18 år. Som 18-åring har man knappast ett långvarigt missbruk bakom sig. Resultatet skulle bli att staten gör det lättare att definitivt fastna i ett kanske livslångt missbruk. För många missbrukare ger dessutom subutexet inte något rus efter cirka sju månader. Lösningen är då att börja sidomissbruka heroin, vilket kan finansieras genom försäljning av subutex från ett substitutionsprogram.

Narkotikaberoende personer vill gärna bli fria från sitt missbruk men undviker i många fall att söka vård. När de till slut söker vård eller får hjälp med det ska de inte dras in i ett nytt livslångt narkotikamissbruk. Missbrukare bör i första hand få hjälp med att bli drogfria.
Metoder för att förändra missbruksbeteendet bör vara den främsta hjälpinsatsen för en person som vill bli av med sitt missbruk. I dag är KBT-behandling, 12- stegsprogrammet och självkontrollträning effektiva och mycket omtyckta behandlingar bland före detta missbrukare. Att många inom missbruksvården förespråkar behandling med narkotikaklassade läkemedel och att de medicinska inslagen i vården ökar, är oroväckande.

I fängelserna minskar tillgången på droger, vilket uppskattas av många intagna. De som vill lämna drogerna bakom sig säger att de nu får chansen. Att intagna som lyckats vara drogfria under tiden i fängelset blir erbjudna subutex inför frigivningen är inte bara oetiskt och okänsligt utan rent ut sagt dumt.

Samhällets ambition måste vara att hjälpa missbrukaren till ett värdigt och drogfritt liv. Narkotikaklassade läkemedel är inte rätt väg att gå utan ska möjligen ses som en sista utväg. Omvårdnad och stöd är grundläggande uppgifter inom missbruks- och beroendevården. Däremot är effekten av subutex – att det rekryteras nya missbrukare och att det skapas ett annat livslångt beroende av narkotika – ingenting som kan vara önskvärt.

Låt oss skärpa inställningen och verkligen arbeta för ett narkotikafritt samhälle där enskilda människor som vill bli drogfria inte kastas in i offentliga missbrukskollektiv med substitutionsbehandlingar.

Isabella Jernbeck (M),
riksdagsledamot, ledamot av Socialutskottet
Anti Avsan (M),
riksdagsledamot, ledamot av Civilutskottet, tidigare polis och domare

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar