Ett jämställt Sverige kan inte skapas med tvång

Publicerat på DN Debatt 2012-04-20

Alla vill vi att Sverige ska bli ett mer jämställt land, och alla vet att vi inte riktigt kommit dit än. Men vägen mot ett mer jämställt samhälle måste fortsätta ske genom ökad uppmuntran och attitydförändring – ingen positiv förändring kan ske genom statlig styrning, tvång och kvotering.
I motsats till Lena Sommestad (S) och Bonnie Bernström (FP) DN Debatt 20/4) anser vi att statens uppgift inte är att ständigt peka finger och säga till människor att de väljer fel. Svenska familjer båda kan och vill tänka själva om beslut som rör sina egna och sina barns liv.

Frågan är hur vi ger föräldrar och familjer bäst möjligheter att förena arbete och familj och om det behövs ytterligare åtgärder och politiska redskap för att fler karriärvägar, minskade löneskillnader och ökad jämställdhet ska bli verklighet? Eller är vi redan på god väg att nå det tack vare den generösa föräldraförsäkring och väl utbyggda barnomsorgen som i alla jämförelser Sverige faktiskt har. Spelar föräldraförsäkringens utformning verkligen störst roll när vi ska förklara varför vi fortfarande har skillnader i inkomster mellan män och kvinnor, hemarbetet utförs till största delar av kvinnor samt det ojämna uttaget av föräldraledighet?

Antalet män som tar ut pappaledighet ökar i Sverige. Att fler föräldrar, oavsett kön, får möjlighet att kunna vara med sina barn är bra för alla. Men den största vinnaren på dagens föräldraförsäkring är trots allt barnen. Som politiker måste vi arbeta för att skapa förutsättningar, lika rättigheter och i möjligast mån undanröja hinder för människor att fritt forma sina liv. Familjepolitiken skapas bäst av familjerna själva – av föräldrarna och barnen, kanske till och med runt köksbordet i hemmet och definitivt inte av politiker i sammanträdesrummen.

Men så tycker inte Socialdemokrater och Folkpartister. Enligt dem går vägen till mot ett mer jämställt Sverige via kvotering - konsekvent infört i hela samhället och på alla nivåer, inklusive familjen. Föräldraledigheten är ju trots allt inget som föräldrarna ska kunna bestämma om när staten ändå vet bäst, anser de. De familjer som inte rättar in sig i ledet efter deras synsätt – oavsett förutsättningar – får stå utanför. I S och FP.s Sverige vet staten vad som är bäst för dig och din familj!
När det gäller kvinnors karriär och löneutveckling finns det andra faktorer som är helt avgörande för kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden. Jämställdhet får vi först när det finns lika möjligheter att starta företag, lika stora möjligheter att göra karriär och göra vinster där kvinnor arbetar som där män arbetar. Det är i dag fler kvinnor än män som läser en eftergymnasial utbildning, trots det släpar kvinnors löner och de finns färre kvinnor på ledande positioner. Det gäller även för singelkvinnor, så föräldraförsäkringens utformning kan inte vara den enkla förklaringen. Ska man på allvar titta på män och kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden måste man studera de förutsättningar som finns när det gäller utbildning, karriärvägar och löner. I Sverige är utbildningspremien för kvinnor mycket låg, detta gäller speciellt de kvinnodominerande yrkena i offentlig sektor.
En studie från OECD visar på 15 gånger så hög utbildningspremie för till exempel amerikanska kvinnor jämfört med svenska.

Ett grundproblem i Sverige är att kvinnor har färre arbetsgivare att välja mellan. Många kvinnor arbetar i välfärdssektorn och har där i många delar av Sverige ofta bara en arbetsgivare att välja på. Det är värt att notera att den största yrkesgruppen i Sverige är vård- och omsorgspersonal med över 495.000 förvärvsarbetande och majoriteten av dessa är kvinnor. Inom denna sektor ifrågasätts också företagens vinstintresse. Kvinnor tillåts inte driva företag där de besitter sin kunskap och gör de det, ska det ske utan vinstsyfte.

Ytterligare ett problem är att det inom många kvinnodominerande yrken finns betydligt färre karriärvägar än inom mansdominerande. Utbildningspremien för en undersköterska som utbildar sig inom sitt område och fördjupar sina kunskaper ger inte direkt något berättigande till högre lön.
Både fler arbetsgivare och fler yrkeskategorier i bland annat vård och omsorg, som premierar specialkunskaper, skulle skapa bättre möjligheter till lönekarriär för kvinnor. Det skulle leda till innovation och en utveckling av branschen där kvinnor har större möjligheter att inta fler ledande positioner och dit fler män skulle vilja arbeta och vilja utbilda sig.
Större konkurrens och en större möjlighet till valfrihet i sitt yrke skulle ge större förutsättningar för en bredare bransch, med högre krav, där de anställda skulle ha större möjlighet att påverka. Möjligheterna att ta till vara på kvinnors kunskap och uppmuntra människor förmågor och idéer måste respekteras. Fler möjligheter och alternativ inom branschen är bra, de ger möjlighet att byta och ställa högre krav samtidigt som olika behandlings- och omsorgsmetoder kan utvecklas genom nytänkande och entreprenörskap.

För ökad jämställdhet måste det finnas större möjligheter och förutsättningar med högre utbildningspremie och löneutveckling i traditionella kvinnodominerade yrken som vård och omsorg, där nästan en halv miljon människor arbetar och där majoriteten är kvinnor.
Som moderater kommer vi alltid att kämpa för ökade möjligheter till jämställdhet men aldrig överge vår kamp mot statlig inblandning i svenska familjers angelägenheter. För familjerna i Sverige handlar familjepolitik inte om vad staten anser är bäst utifrån siffror och statistik utan om att få ihop vardagen och att kunna få mer tid med sina barn.
Strävan efter ett mer jämställt samhälle ligger kvar, likaså de politiska alternativen. Å ena sidan en politik för frihet för familjen och å andra sidan en politik med krav, tvång och kvotering.

Isabella Jernbeck
riksdagsledamot (M)