Prata bröst är fint-- prata bajs pinsamt

Publicerat i Norrtelje Tidning 2012-05-11

Under året avlöser rosa bandet- kampanjen mustaschkampen, med flertalet tv- galor och aktiviteter runt om i landet, varandra. På var och varannan jacka återfinns de kändisdesignade rosa banden och vi ser och hör om knölar i brösten och bortopererade bröst, helt vanliga symptom och resultat av bröstcancer.

Men när pratar någon om blod i bajset eller påse på magen?

I Sverige insjuknar en person varannan timme i tjock- och ändtarmscancer är den cancer som drabbar flest män och kvinnor sammantaget i hela Norden. Över 6000 svenskar får varje år besked om tjock- och ändtarmscancer och varje år dör nära 3000 personer.

Regeringen har avsatt pengar för att Sveriges kommuner och landsting tillsammans med regionala cancercentrum ska ta fram förslag till en nationell samordnad studie om screening för tjock- och ändtarmscancer. Satsningen är bra och ett steg i rätt riktning men inte nog.

Screening för tjock- och ändtarmscancer bör införas i alla landsting. Screening är att jobba preventivt och innebär att läkare i ett tidigt stadium kan upptäcka eventuella förändringar som kan leda till cancer. Screening för bröstcancer startade redan på 70- talet och erbjuds idag alla kvinnor mellan 40 och 74 år. I Stockholm är detta sedan den första januari i år gratis. För tjock- och ändtarmscancer är screening inte lika vanligt och skiljer sig mycket åt i landet. I Stockholm erbjuds idag alla mellan 60 och 69 år screening. Sedan detta infördes för tre år sedan har dödligheten sänkts med hela 23 procent och 300 liv räddas därmed varje år.

Förutom screening bör alla som drabbas av tjock- och ändtarmscancer bedömas i multidisciplinära konferenser som innebär att kirurger, onkologer, röntgenläkare, patologer och kontaktsjuksköterskor tillsammans gör bedömningar av varje enskild patient. Trots rekommendationer från socialstyrelsen bedöms i vissa landsting endast 1 av 10 patienter av en grupp specialister.

Att alla patienter skulle få tillgång till dessa preventionssatsningar, diagnosmetoder, och effektivare behandlingar, skulle helt klart kunna rädda många fler liv. Men när en person idag söker hjälp och får vård är cancern ofta alldeles för långt gången för att kunna bota.

Den främsta orsaken till mycket onödigt lidande och död är att det är pinsamt att prata om tjock- och ändtarmscancer, där ingen vill kännas vid bajscancer. Resultatet av detta är tydligt, cancern upptäcks allt för ofta, allt för sent. Så kan det inte fortsätta. I höst när rosa bandet- kampanjen drar igång igen hoppas jag även kunna köpa ett brunt band.

Isabella Jernbeck (M)
Riksdagsledamot socialutskottet