Vinstförbud slår mot dem som bäst behöver vården

Publicerat på DN debatt 2012-07-04

Varför ska företag överhuvudtaget få gå med vinst kan man fråga sig när man läser Vänsterpartisterna Jonas Sjöstedts och Ulla Anderssons utspel inför Almedalen om vinst i välfärden. Om de har rätt så blir vägarna kortare och sämre när de byggs av vinstdrivande företag, byggnaderna mindre och sämre om vinst delas ut liksom bilar blir farligare och omodernare av vinst. Svaret är att de är emot privat företagande och vinst och nu av det skälet attackerar privat äldreomsorg och fristående skolor. Men utan vinst stryps alternativen och hushållningen med resurser blir sämre. Det är därför de flesta i dag inser att socialistisk ekonomi, offentligt ägande och monopol ger dåliga resultat. Det var inte i de socialistiska ekonomierna, utan vinst som bilarna blev bättre, infrastrukturen modernare och omsorgen bättre.

Deras inställning till vinst drabbar dem som behöver välfärden mest. Låt mig ta äldreomsorgen som jag arbetar nära med som exempel. Nästan 80 % av äldreomsorgen i Sverige är offentlig. Ändå förs debatten om kvalitet nästan bara om den privata trots att den bara kan överleva med kvalitet. För alltför många andra är det som om privat verksamhet med vinst definitionsmässigt är dålig och all offentlig äldreomsorg står bortom kritik och ifrågasättanden. Det är fel och det innebär att man bortser från den trygghet och kvalitet som den stora majoriteten av våra äldre behöver. Vi behöver andra utgångspunkter till stöd för våra äldre.

Äldreomsorg som inte når upp till kvalitetskraven bör förlora sina uppdrag, oavsett om den är privat eller kommunal.

Våra äldre bör alltid ha tryggheten och möjligheten tillsammans med sina anhöriga genom kundval kunna välja ett annat boende än det som anvisas. Därför drabbar ifrågasättandet av den privata äldreomsorgen de äldre mer än några andra eftersom den stryper alternativen.

Vänsterns bildsättning av den privata äldreomsorgen drabbar både personalen och de äldres vardag. Vid mina möten med personal liksom med boende märks alltid en irritation och en vanmakt inför en propagandaapparat som framställer verksamheten som dålig utan att bry sig om innehållet, personalens insatser och de boendes trygghet trots att verksamheten ständigt utvecklas och förbättras. I slutändan är det även här de äldre som drabbas mest när deras livssituation eller framtida boende ständigt döms utan, utan hänsyn till verkligheten.

Det finns idag många fina äldreboenden där personalens förmåga till goda insatser står i centrum liksom de äldres behov. Mångfalden och förnyelsen genom privata verksamheter har varit avgörande för detta. Detta måste vi värna om och utveckla om vi ska kunna möta framtida utmaningar.

Över 300 000 personer omfattas idag av äldreomsorgen och Sverige avsätter som andel av BNP mest offentliga resurser i världen. År 2050 beräknas antalet personer över 80­ år ha fördubblats till 900 000, personer över 90 år tredubblats till 200 000 liksom alltfler blir över 100 år.

Kvalitet måste vara i fokus. Det finns mycket vi kan göra, tvärtemot vad Vänstern vill:

· Införandet av valfriheten är ett steg i rätt riktning för att äldre och deras anhöriga ska ha möjlighet att påverka. Vid årsskiftet hade över 100 kommuner välkomnat privata utförare och över 60 kommuner ytterligare var på gång. Privata alternativ ger möjlighet att byta och ställa högre krav samtidigt som olika behandlings- och omsorgsmetoder kan utvecklas genom nytänkande och entreprenörskap.


Det vilar ett mycket stort ansvar på förtroendevalda att säkra den goda omsorg som vi vill ska genomsyra äldreomsorgen. Det finns två mycket angelägna reformer för att uppnå detta.

· För att ytterligare förbättra kontroll och uppföljning borde alla på särskilda boenden få sin egen handläggare som återkommande följer upp och ser till den enskildes behov och önskemål. På samma sätt som placerade barn ska ha tillgång till en egen socialsekreterare borde det vara lika självklart att en äldre person som genom biståndsbedömning har fått ett boende också har en varaktig kontakt över tiden som följer och besöker varje individ.

· Inom skolan finns i Stockholmsregionen goda exempel med kvalitetsutvärderingar i Våga Visa samarbetet. Observationer utförs av skolledare och pedagoger som i lag besöker en skola i en annan kommun. Verksamheten bedöms och utvärderas samtidigt som förbättringsområden rapporteras. En samordnare i varje kommun ansvarar för genomförandet och säkrar kvaliteten. Resultaten av dessa rapporter delges de förtroendevalda som grund för verksamheternas utveckling. Vi bör införa Våga Visa även inom äldreomsorgen.

Båda dessa förslag till åtgärder skulle tillsammans med utökad valfrihet säkra en värdig äldreomsorg oavsett vem som driver verksamheten. Tillsammans med fria val lägger vi därmed grunden till en bättre äldreomsorg som också kan möta framtida utmaningar. För våra äldres skull är det viktigare än att med antikapitalismen som grund bekämpa god äldreomsorg.

Isabella Jernbeck riksdagsledamot M
Ordförande i socialnämnden i Danderyd