12 november 2012

Kvotering en återvändsgränd igen

Publicerat i Borås Tidning
2012-11-12
Så har man i Norge utvärderat jämställdheten och EU- kommissionen röstat ner förslaget om kvotering i bolagsstyrelser. Med kvotering av bolagsstyrelser och kvotering av föräldraledigheten i Norge så har jämställdheten nämligen inte ökat. Ett antal kvinnliga utländska och norska styrelseproffs har fått lite fler styrelseuppdrag men har varken påverkat det norska samhället eller norrmännens vardag.
 
Detta blir resultatet när symbolismen får råda över friheten och enskilda människors villkor – med rätt att forma sina liv själva. Det är därför bra att Sverige anslöt sig till de länder som motsatte sig EU- kommissionens krav om kvotering till bolagsstyrelser och att kommissionen röstat ner förslaget.

Kommissionären Vivianne Reding i spetsen vill nämligen kvotera Europas bolagsstyrelser. Hon vill införa kvoter för bolagsstyrelser med innebörden att 40 procent av ledamöterna ska vara kvinnor.

Reding vill se två olika kategorier av styrelseledamöter, kvinnliga och manliga, så som det var förr i tiden. Det är en gammaldags och förlegad jämställdhetspolitisk som reducerar kvinnor till att vara delar av ett kvinnligt kollektiv som får en särskild kvot. Man kan fråga sig varför kommissionen ska kvotera bara just bolagsstyrelser och på vilket sätt de tror att jämställdheten i Europa blir bättre för att fler kvinnliga styrelseproffs får fler styrelseuppdrag. Det är rätt långt från den verklighet som de flesta familjer lever under och som inte påverkats av kvotering av bolagsstyrelser.

Att som flertalet kommissionärer– vilja införa kvotering– är direkt avsteg från den princip som präglar det europeiska samarbetet, nämligen att varje medborgare ska ses som en individ och inte bedömas utifrån nationalitet, eller kön.

Tror man på kvotering av bolagsstyrelser tror man sig veta bättre än bolagen själva om hur deras styrelser ska vara utformade medan forskning och erfarenheter tydligt visar på kvoteringens negativa effekter. Att bolag inte kan välja sin styrelse och sina företrädare utifrån företagets behov av kompetens och resurser begränsar företaget och inskränker på äganderätten.

Precis som för företaget vill familjen kunna bestämma själv utifrån sina förutsättningar, sin vilja och sin situation.
Oavsett ålder, inkomst eller utbildningsnivå anser 84 procent av svenskarna att föräldrarna själva ska få bestämma över sin föräldraförsäkring och är således emot en kvotering av föräldraförsäkringen. När det gäller kvinnor är det ännu fler, hela 87 procent, som motsätter sig att staten ska styra deras familj.
Siffror får aldrig bli viktigare än den enskilda människans villkor. Utvärderingen i Norge visar att kvotering inte lett till en ökad jämställdhet i samhället eller i vardagen– Det vill säga i människors liv.  

Om man tror att kvotering leder till jämställdhet finns det inget slut. Nästa steg kan ju vara att man beslutar att kvotera i kommissionen, både bland kommissionärer och medarbetare. Och sedan kan man kvotera journalister som ska rapportera nyheter. Men många kommer fråga sig var friheten och tillväxtreformerna tar vägen. Vi behöver en politisk agenda som sätter friheten främst. Då säkrar vi också individernas jämställdhet.
 

Isabella Jernbeck (M)
Riksdagsledamot
 

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar