Frågan om deltid dyker ständigt upp som ett stort problem
istället för att diskuteras som en möjlighet. Nu senast kallas deltid i Svenska
Dagbladets näringslivsdel för världens största kvinnofälla. Förutom att världen
innehåller betydligt värre kvinnofällor än att arbeta deltid är problemet att
den typen av fördömanden bygger på en vet-bättre attityd som attackerar enskilda
människors val.
För det första är många jobb beroende av deltid för att kunna
finnas till. För det andra kan deltid vara ett sätt att klara av att behålla
kontakten med arbetsmarknaden när man inte klarar heltid. För det tredje kan
deltid vara ett sätt att komma tillbaka på arbetsmarknaden. För det fjärde kan
det vara så att det passar den enskilde att arbeta deltid. Tanken på att ett
jobb ska bestämmas av exakt den fyrtiotimmarsvecka som vi har vant oss vid är
den normala arbetstiden är fyrkantig. Livet är inte indelat i moduler, vare sig
fyrtiotimmarsmoduler eller tjugotimmarsmoduler utan en vardag som innehåller
mycket mer.
Men det kan ju också vara så att man har en deltid, skulle behöva en deltid, men kan inte få det. Då är det ingen frihet.
SvaraRadera