Rätt korta köer

Diskussionen om sjukvårdens brister i Sverige bortser helt från hur situationen var innan valfrihetsreformer och fria vårdval infördes. Varje landsting hade oändliga köer. Sjukvårdspolitiken handlade om hur man skulle administrera köer och dessutom göra gemensamma köer. Det gällde alla sjukdomar. De enkla diagnoserna, som lätt skulle kunna avhjälpas hamnade i köer liksom de svåra sjukdomarna som krävde människors liv. Människor dog medan man befann sig i kö.

Därför är det konstigt att socialdemokrater och andra nu angriper att köerna har kortats eller försvunnit och menar att det leder till att enklare vård går utöver svårare vård. Det är fel eftersom den viktigaste utgångspunkten för all vård är att patienten får tillgång till vård. Den som är svårt sjuk blir inte friskare av att någon annan också får vänta. En förutsättning för all vård är att patienten får komma till en läkare. Det ger förutsättning för att snabbt hantera de lättaste diagnoserna och samtidigt kunna ta sig an allt det som är svårt. Långa köer hjälper ingen.