Substitutionsdroger ingen lösning. Att behandla narkomaner med narkotika innebär stora risker, och missar målet då missbrukaren inte blir fri från sitt beroende. Fler missbrukare dör nu av sjukvårdens substitutionsdroger än av heroin, skriver de moderata riksdagsledamöterna Anti Avsan och Isabella Jernbeck.
Det finns goda exempel i Sverige där man på kliniker och med hjälp av organisationer lyckas hjälpa människor med ett narkotikamissbruk till ett helt drogfritt liv. Detta sker helt utan så kallad medicinsk behandling med substitutionsdroger och har visat sig leda till varaktigt goda resultat. Trots detta är det snarast denna typ av behandlingsmetoder som ifrågasätts i stället för lösningar där vissa droger endast ersätts av andra droger.
Nordhemskliniken är en enhet vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, där man under mer än 25 års tid arbetat med att hjälpa personer med allvarliga missbruksproblem till ett liv helt utan droger. Genom att erbjuda en tolvstegsbehandling med koppling till Anonyma alkoholister och Anonyma narkomaner uppnås drogfrihet, men det räcker inte, utan en stor del av arbetet inriktas på att bearbeta vad man kallar missbrukarpersonligheten.
Det är genom självkännedom och förståelse för hur missbruk fungerar hos missbrukaren själv och hos andra missbrukare som man kan bearbeta sin egen missbrukarpersonlighet. Det är på detta sätt helt uppenbart möjligt att lämna ett missbruk utan annan hjälp än ett mycket aktivt deltagande i samtalsgrupper under kvalificerad ledning.
Om man jämför tolvstegsbehandling med medicinsk behandling med substitutionsdroger kan man konstatera att så länge en person har en bundenhet till sinnesförändrande medel så har egentligen inte någon förändring ägt rum. En drog är ofta inte tillräckligt för den som missbrukar utan missbruket i sig leder många gånger vidare till ett mer eller mindre omfattande blandmissbruk av olika droger. Under sådana förhållanden är det lätt att förstå att man inte åstadkommer någon djupare eller mer bestående förändring genom att byta ut en drog mot en annan alldeles oavsett om detta sker inom ramen för ett substitutionsprogram eller genom ett eget missbruk.
I de fall där man har kommit vidare har man först analyserat vilken del i en kriminell missbrukande människas personlighet som är dominerande. Den som först har tillägnat sig ett kriminellt tänkande och som sedan börjat missbruka droger måste även bryta sitt kriminella tänkesätt för att kunna förändra sitt liv. Den som å andra sidan i grunden är missbrukare måste i första hand bryta sitt missbruk. Detta kan räcka för att även kriminaliteten ska upphöra. Kunskaper om sådana förhållanden är väsentliga för exempelvis Kriminellas revansch i samhället (KRIS) i deras verksamhet att hjälpa människor bort från ett liv i kriminalitet och drogberoende.
Om avsikten är att hjälpa människor till ett fullvärdigt liv utan droger är det sorgligt att de förslag som uppmärksammas mest och som sägs drivas fram i syfte att hjälpa drogmissbrukare oftare handlar om att ersätta en drog med en annan i stället för att erbjuda behandling till drogfrihet.
Följden av detta – förutom att missbrukare i grunden fortsätter att vara missbrukare – är att narkotika som kommit ut på en andrahandsmarknad efter så kallat läckage från sjukvårdens substitutionsprogram i vissa avseenden konkurrerar ut annan narkotika, ökar blandmissbruket och leder in ungdomar i narkotikaberoende. Detta har synts i överdosstatistiken genom att fler missbrukare nu – sedan en tid tillbaka – har visat sig dö efter överdoser av sådan narkotika än av heroin.
I våra grannländer Norge och Danmark har en betydligt mer liberal hållning till narkotika bitit sig fast. Detta har lett till ett mer utspritt narkotikamissbruk med fler tunga missbrukare och injektionsheroinister.
I Danmark finns det gratis heroin i program där tunga missbrukare tillåts fortsätta ett destruktivt missbruk. Detta sägs ske för samhällsnyttans skull efter att man säger sig ha räknat ut – i kronor och ören – hur kriminaliteten och polisinsatserna har minskat.
I Norge har det föreslagits att rökheroin ska bli ett lagligt alternativ för sprutnarkomaner, som ett sätt att minska antalet överdoser. Detta sker tvärtemot forskningen, som visar att rökheroin inte är mindre farligt eller att det till och med är farligare än vanligt heroin av det skälet att det är mindre rent. Dessutom kan rökheroin också injiceras.
Även i Sverige höjs det röster för en mer liberal hållning till droger och därmed även substitutionsprogram. I den missbruksutredning som ligger på socialdepartementets bord finns förslag om en utökning av substitutionsprogram i alla landsting.
Under olika besök som vi har genomfört har vi hört många nedslående berättelser från före detta narkotikamissbrukare som har beskrivit svårigheterna att lämna ett narkotikaberoende med de ersättningsdroger som erbjuds, hur en andrahandsmarknad florerar i direkt anslutning till substitutionsbehandlingskliniker och hur många i stället leds in i ett djupare och ökat blandmissbruk. Å andra sidan är det fantastiskt att möta personer som har fått professionell hjälp och på så sätt har lyckats lämna ett tungt missbruk bakom sig och som i dag lever ett helt drogfritt liv med nya framtidsutsikter, arbete och nytt familjeliv. Det går inte att i ord beskriva den tacksamhet som dessa personer riktar mot dem som har hjälpt dem att bli helt drogfria.
Det är anmärkningsvärt hur laddat det är att förespråka helt drogfria alternativ och behandlingsmetoder som syftar till att ge narkotikamissbrukare en möjlighet att bryta ett destruktivt liv i drogberoende och kriminalitet och börja ett nytt fullvärdigt liv.
Vi vägrar ge upp hoppet om människors egen förmåga och kraft att kunna förändra sitt liv. Drogfrihet måste vara målet för missbrukarvården.
Hej!
SvaraRaderaJag är ST-läkare i psykiatri och ska från och med oktober månad randa mig 3 månader på beroende.
Din artikel väcker tankar hos mig. Substitutionsbehandling är onekligen en het potatis som debatteras i alla möjliga olika kretsar. Jag har hunnit se både bra och dåliga exempel på de som blivit behandlade. Min fråga till dig lyder dock såhär: Hur grundar du din åsikt? Vilka artiklar har du läst? Varför källhänvisar du inte var du fått dina uppgifter ifrån. Tolvstegsprogram har ju en bevisat marginell effekt där endast en liten minoritet varaktigt klarar sig från droger av de som går in i programmet. Tacksam för svar.
Hej, jag har gjort ett flertal besök hos beroendemottagningar, behandlinghem, polisen mm,
SvaraRaderaDet finns ett utbrett problem med läckage av de legalt utskrivna läkemedlena. Finns många som vittnar om att deras första kontakt med droger har varit subutex. Idag erbjuds program med läkemedel som skapar ett nytt beroende för den enskilde - detta utan att man prövat vägar för att nå helt drogfrihet.
Vi nämner i vår artikel en klinik som mycket framgångrikt arbetat med andra metoder som lett till drogfria liv för deltagarna. Debatten idag präglas starkt av den enda tron att vägen till ett drogfritt liv går genom ersättningdroger - vore det så enkelt skulle problemen i Sverige inte vara så stora. Tyvärr måste mer till och alla vägar prövas för att hjälpa enskilda personer ur ett missbruk. Det är den debatten vi vill ha igång.
"Om man jämför tolvstegsbehandling med medicinsk behandling med substitutionsdroger kan man konstatera att så länge en person har en bundenhet till sinnesförändrande medel så har egentligen inte någon förändring ägt rum."
SvaraRaderaVad är egentligen problemet: läckage eller att man fasar in narkomaner i en mer välordnad tillvaro (om än med "bundenhet till sinnesförändrande medel")?
Mer allmänt kan jag ju om jag får delge min högst personliga åsikt, nämligen att du och den f.d. polisen och domaren utgör en skam för Alliansen. Jag tror för övrigt väljarna -- även de flesta moderater! -- är klokare än ni tror, och inser vilken människofientlig och intellektuellt ohederlig argumentation ni torgför -- till yttermera visso som riksdagsledamöter för ett av Sveriges regeringsbärande partier.
SvaraRaderaSom metadon patient har man blivit rätt van att läsa såna här fördomsfulla och okunniga artiklar i tidningar ibland. Så man blir inte längre lika irriterad. Men av er artikel blev jag verkligen det, jag kände mig även kränkt.
SvaraRaderaAtt antyda att vi i substitutionsbehandling inte skulle kunna leva lika goda liv som andra, och att ingen förändring skulle skett bara för att vi behöver en medicin.
Det är riktigt kränkande mot alla som behöver den här hjälpen, och som har kämpat hårt för att försöka skapa ett bättre liv för sig själv och sina anhöriga. Många har fått börja bygga upp sina liv från grunden igen, och lyckats!
Och att jämföra underhållsbehandling med ett aktivt missbruk. Är det så att ni anser att alla som behöver ett narkotiskt preparat för att fungera också automatsikt missbrukar dom (smärtpatienter, personer med ångest,adhd,sömnproblem mm) ,eller är det bara vår patientgrupp?
Och hur kan ni ta Nordhemskliniken som en jämförelse? Dom sysslar med alkoholberoende inte med opiatberoende. Det finns ingen annan behandling som ens kommer i närheten av samma resultat som substitutionsbehandlingen när det gäller opiatberoende. Tidigare var allt som erbjöds 12stegs behandling, idag har det kommit ett alternativ tack och lov. Eftersom 12stegs behandling inte har någon bevisad effekt på opiatberoende. Däremot ska dom som vill ha drogfribehandling självklart få det, och det brukar vara så att man testar drogfri behandling innan man erbjuds substitutionsbehandling. Har aldrig varit med om att någon nekats drogfrivård om dom velat ha det, däremot vet jag många som nekats substitutionsbehandling. Ju fler alternativ det finns, ju större chans att det finns något som passa alla.
Jag tycker er människosyn verkar otrevlig, där endast dom som lyckas med total drogfrihet räknas som "lyckade". Det viktigaste måste ju vara att personen överlever och erbjuds hjälp att skapa ett så bra liv som möjligt utifrån sina förutsättningar och mål i livet. Och det är bara personen själv som kan avgöra vad som är ett bra liv för sig själv, ingen annan kan göra det. Så försök istället se till att varje person erbjuds bästa möjliga individuella vård. Sen vilken behandling det är spelar mindre roll, bara patienten är nöjd och mår bra. Så snälla börja lyssna på vad vetenskapen och brukarna själva säger! Skadereducerande åtgärder räddar liv!