Medelklassupproret = frustrerad vänsterrörelse

Just nu sägs det pågå något som kallar sig medelklassupproret. Det är organiserat av företrädare för några olika vänsterrörelser och budskapet är att medelklassen för sin del inte vill ha så mycket valfrihet och sänkta skatter.

Det konstiga är att media så lätt och okritiskt har hakat på beteckningen, som om några vänsterpolitiker skulle vara representativa för större delen av den svenska väljarkåren. Men svenska väljare kan numera representera sig själva, både som väljare och som användare av den svenska välfärden.

Hela poängen med de senaste 20 årens valfrihetsrevolution är att det inte behövs någon överhet för att styra över andras välfärd. Det är det som den svenska vänstern saknar. Den vill gärna tala för andra för att kunna styra över alla. Men i det svenska samhället kan vi styra över vår egen vardag mer än någonsin.  Utan att någon talar om vad som är bäst.

Medelklassupproret har inget med medelklassen att göra utan med en frustrerad vänster som inte längre får vara överhet, över oss andra. Det är vänsterns förtvivlade  överhetsuppror med minnen från den tid som var då man fick styra över andra.