Gemensam budget borde inte vara ett svårt val

Det är ett besvärligt läge i riksdagen, med svårigheten att bilda regering på ett stabilt underlag. Decemberöverenskommelsen var ett dåligt sätt att försöka hantera den svårigheten. Den byggde i praktiken på att Stefan Löfven fick ett frikort att hantera budgetpolitiken lite som han ville. Och så blev det med konsekvenser för skatter, jobb och människors välfärd.  

Jag tillhörde dem som var emot DÖ. En regering ska alltid tvingas söka majoritet för sin politik i riksdagen. Ett beroende till ytterlighetspartier ger instabilitet istället för den stabilitet Sverige behöver. Och som vi sa, decemberöverenskommelsen gjorde Sverigedemokraterna större, inte mindre. 

Det är många som har blivit chockade över det enkla kravet att alliansen ska ha en gemensam budgetpolitik. Och att vi ska rösta för den! Och att den ska genomföras om den vinner! Gemensamma alliansbudgetar har gett Sverige har en av Europas stabilaste ekonomier, som enligt finansministern gick som en Tesla, eller Volvo, när alliansbudget gällde. 

Centerpartiet och Liberalerna säger fortfarande nej till en gemensam budget, märkligt nog, och föredrar därmed att vara i opposition mot skattehöjningar som man likväl släpper igenom. Jag är övertygad om att de kommer att inse på samma sätt som vi moderater har klargjort, att beslut i riksdagen måste bygga på en majoritet, inte på ett frikort. 

Nu finns två alternativ. Antingen inser Löfven att han leder en minoritetsregering som måste anpassa sig till riksdagen eller så måste riksdagen till slut anpassa regeringen till den majoritet som finns. Antingen släpper de rödgröna skattehöjar- och bidragspolitiken, slutar att straffbeskatta företagande och jobb, upphör med jakten på valfrihet och vinstdrivande företag eller så får man fällas till förmån för en alliansbudget som håller skatterna och utgifterna nere, som öppnar för företagande och valfrihet och som stärker försvar och polis. Vi är inte där än, men Centerpartiet och Liberalerna måste nu välja om man vill ta ansvar för en socialistisk politik eller för en allianspolitik. Det borde inte vara ett besvärligt val.  

Regeringen motarbetar välfärdsföretagande

Sverige har i dag en regering som ser det som sin främsta uppgift att bekämpa entreprenörer och företagande som går med vinst. Det gör oss förmodligen till ett unikt land. En regering som ser tillväxt, nya jobb, nytt företagande och en utveckling av välfärden som ett hot. 

Normalt brukar politiker säga att man vill stödja entreprenörer, investeringar och nytt företagande. Men i Sverige har vi en regering som säger att man vill få bort i princip allt företagande inom välfärdssektorn som fungerar, det vill säga går med vinst. 

Det har inte något att göra med att det fria välfärdsföretagandet är dåligt eller präglas av dålig kvalitet. Tvärtom så står sig det fria välfärdsföretagandet mycket väl jämfört med de kommunala verksamheterna. Högre betyg, snabbare tillgänglighet, bättre service, högre kvalitet och inom varje område där man kan jämföra i snitt bättre resultat. Det fria välfärdsföretagandet har lett till en utveckling av verksamheter som de gamla monopolen inte tillät. 

Det har också lett till att tusen och åter tusen människor har valt fristående skolor, över hundra tusen elever, privat sjukvård, mellan en fjärdedel och en femtedel av patienter i öppen vård, samt äldreomsorgen. Trots de kommunala alternativen finns där har elever, föräldrar, sjuka och äldre valt de privata alternativ som socialister nu vill stänga ner. 

Det får sägas vara unikt att en regering har som uttalat mål att stänga ner välfärd som människor har valt för att de vill ha den. Det är lika unikt att en regering dogmatiskt vill stoppa sina väljares valfrihet och rätt att välja. Det är unikt att en regering säger nej till en utveckling av välfärden. Och det är bisarrt att den säger nej till välfärd på grund av att de är emot företagande och entreprenörskap. 

Den privata välfärden kostar inte mer än den offentliga. Tvärtom. Den kostar mindre. Dels genom att den faktiskt kostar mindre eller ersätts med samma peng vid upphandlingar eller Lov-avtal dels genom att underskotten inte lastas vidare i kommunens budget. Men välfärden är minst lika stor, och oftast bättre. 

Det som stör socialisterna är att det är företagande som går med vinst, det vill säga som visar att välfärd kan utvecklas långt bättre och snabbare än vad socialistiska beslutsfattare i kommuner och landsting kan göra. Därför vill de att äldre som valt privat äldreomsorg ska förlora den, att fristående skolor som är så bra att de går med vinst ska stängas ner och att den privata sjukvården ska ersättas med långa köer till den offentliga. Det är socialistisk dogmatik. Vi ska säga nej till vänstern i välfärden och ja till valfriheten!

Nu behövs en rejäl upprustning

Det är bra att regering och opposition nu talar om vikten av att stärka försvaret. Det gör det naturligt att inte bara inse behovet av att stärka försvaret utan också anslå pengar som gör försvaret starkare än vad det är. Då räcker det inte med ökade anslag som minskar försvagningen av försvarsförmågan. Vi måste ha anslag som ger oss den försvarsförmåga som den ryska upprustningen sedan 2003 ställer krav på och vi måste ta höjd för den upprustning som pågår. 

Tyvärr nedrustade Sverige när vi borde ha varit mer vaksamma och observanta på den upprustning som skedde, och fler borde ha lyssnat på varningar om det farliga att dra ner på försvarsanslagen när det ändå var uppenbart att hotbilden förvärrades. Nu är det viktigt att vi tar verkligheten som den ser ut nu på allvar. Försvaret måste få de resurser som krävs för att återhämta det som förlorats och för att möta de hot som nu växer fram.