19 januari 2010

Oenighet och oförmåga hos de röd-gröna

När jag tittar igenom dagens tidningar ser jag att media uppfattade de rödgrönas manifestation av försvarspolitik som jag, nämligen som en manifestation inte bara av oenighet utan också av oförmåga. Summan av Lars Ohlys krav och de rödgrönas osäkerhet om försvaret och Afghanistan är nämligen en utrikespolitik som ångar av osäkerhet och tveksamhet där osäkerheter och tveksamheter inte kan förekomma. Med Ohly i regeringen vet ingen hur Sverige kommer att agera, men många kommer att misstänka att vi sviker när det verkligen gäller skydd av kvinnors liv, fred och demokrati. Det är vad det handlar om i Afghanistan och det är vad vår militära förmåga handlar om. Bra dagar i Sälen, väl hemma, dålig start för de rödgröna. Bra start för valåret.

18 januari 2010

Ohly rödgrön katastrof

Efter att ha lyssnat till först Mona Sahlin som försökte ge en enhetlig bild av ett röd grönt förslag men senare också till Ohly och Eriksson blir det helt klart att oppositionen inte har någon gemensam hållning när det gäller hur en ev. framtida försvars- och säkerhetspolitik skulle se ut.

Lars Ohly säger att han vill öka Sveriges internationella militära insatser men vill minska den militära förmågan. Han betonar under hela diskussionen behovet och nödvändigheten av en nedrustning av det svenska försvaret. Han vill att Sverige ska spela en större roll genom att bidra till FN i olika insatser men vill så snart som möjligt avsluta den viktigaste insatsen som FN nu gör, nämligen den i Afghanistan. Han vill att Sverige ska verka för jämställdhet i sina internationella insatser men vill prisge afghanska kvinnor åt tortyr, dödsstraff och nedbrända skolor.

För försvarsindustrin blir förutsättningarna svåra med ett vänsterparti och miljöparti som vill begränsa och strypa den export som är helt avgörande för dess existens.

Det finns något som inte stämmer i denna syn. Lägger man till det att Ohly inte verkar bekymrad över demokratins förfall i Ryssland så är det en utrikespolitisk katastrof som Sahlin har tagit in i sitt regeringsunderlag. Sahlin har inte bara öppnat dörren för ett icke-demokratiskt parti utan också gett dem veto i viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Det är ett stort misstag som jag hoppas hon förlorar valet på, förutom alla andra skäl.

När Ohly blir försvarsminister?

Under de senaste åren har Ryssland ökat sina militära utgifter, ökat övningar i olika typer av scenarior gentemot grannländer, visat i kriget mot Georgien att man är beredd att gå från ord till handling. Samtidigt ser vi hur demokratin har förfallit i landet vilket påverkat utrikespolitikens inriktning. Det är maktspråket som nu gäller, det ryska snarare än det demokratiska.

När Sten Tolgfors i går på Folk och Försvarskonferens i Sälen underströk att vi måste utveckla bilden av Ryssland, vare sig alarmistiskt eller underskattande är det en uppenbar självklarhet, inte minst eftersom en del av den ryska maktpolitiken också riktar sig emot länder i Östersjöområdet och mot Arktis.

Det är därför svårt att förstå socialdemokraternas talesman Urban Ahlin som i en sur kommentar menade att detta bara handlade om att ”motivera försvarsanslagen och förbereda ett inträde i Nato”.

Frågan man då ställer sig är självfallet hur Ahlin, Sahlin och socialdemokraterna ser på Ryssland. Anser man att det är som för fem år sedan eller anser man att det är något som har hänt och som påverkar även vår säkerhetspolitik? Och påverkar det svensk försvarspolitik? Det får vi höra av Sahlin senare i dag. Jag gissar att hon mer vill motivera nedrustning än att se världen omkring oss som den är. Så är det när man ska bilda en regering där Lars Ohly kan bli försvarsminister.

Alliansen värnar om pensionärerna

Publicerat 2010-01-18

”Den 25:e smäller det”

Publicerat 2010-01-18

17 januari 2010

På plats i Sälen och Folk och Försvar.

Idag inleddes den årliga försvars och säkerhetspolitiska konferensen i Sälen. Redan på tågresan dit inleddes diskussionerna i en " Speakers corner " ( Där jag förordade ett Nato medlemskap) Jag är på plats för att lyssna, debattera och knyta kontakter. Försvarsminister Sten Tolgfors och ÖB Sverker Göranson inledande anförande gav en klar bild över hur omställning av försvaret med en ny inriktning faktiskt leder till ett både bättre försvar av Sverige som ett försvar av svenska intressen och internationella insatser. För alla tvivlare av våra förmågor och Försvarsmaktens kapacitet rekommenderar jag att lyssna på dessa herrar. Framförallt ska alla kritiker även här syna oppositionens förslag från de röd-gröna som är förödande för det svenska försvaret av Sverige liksom för försvarsindustrin. S, V och MP förslag som de hitills presenterat är otroligt spretande och innebär stora neddragningar som drabbar såväl den operativa verksamheten som förutsättningarna för försvarsindustrin. Ser man det blir deras utspel om värnandet av industrin och ett starkt försvar av Sverige ett rent hyckleri!

16 januari 2010

Dax att syna oppositionen!

Det är många borgerliga sympatisörer som har synpunkter på vad regeringen har gjort eller kaske framförallt vad de inte gjort. Många glömmer lätt bort alla de vallöften som faktiskt infriats och den omsvägning med lättnader i skattetryck och lättnader för företagande som genomförts. Att jobbskatteavdraget faktiskt innebär sänkt skatt med 1300-1750 kr i månaden! De är stor skillnad för alla familjer! Många pensionärer faller in i klagan över sänkta pensioner. Regeringen har sänkt skatten för pensionärer – något som inte skedde under 12 års socialdemokratiskt styre. Det låter i debatten som om oppositionen skulle komma som en välgörare och ge något till alla. Jag uppmanar alla att syna deras förslag för V,MP och S ger med ena handen för att sedan ta igen dubbelt med den andra. Alla deras förslag innebär stora skattehöjningar för vanliga löntagare, högre skatter på företagande och mer bidrag för att inte arbeta. Återinförande av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Vilken utveckling skulle det ge av Sverige? Och hur skulle detta bidra till företagssamhet och flera arbetstillfällen? Hur ska vi kunna utveckla välfärden med flera som står utanför arbetsmarknaden och utan att vi tillåter privata aktörer att växa.