Rysk maktpolitik ett hot.

Den ryska regimen rasar mot Europarådet och Europadomstolen för mänskliga fri- och rättigheter som gett Lettland rätt att döma en rysk krigsförbrytare. Det intressanta är att för den ryska regimen är det i denna fråga inte lag och rätt som ska gälla utan makt och deras storhet. Och det är en makt som man vill utöva för att påverka Lettland liksom Europarådet.

Detta är ett genomgående tema för hur Ryssland ser på sina grannar och på sina egna intressen. När en regim som den ryska agerar mot oberoende domstolar i Lettland och i Europa är det viktigt att vi ser till att även ett mindre land som Lettland kan stå starkt och att det är klart att maktpolitik inte accepteras. Rysslands förmåga att hota andra måste balanseras av andras förmåga att stå emot.

Det får inte bli så att Ryssland tror sig kunna få sin vilja igenom genom hot av olika slag. Det ställer krav även på svensk försvarspolitik. Ryssland får inte tro sig kunna dominera Östersjön. Sverige har liksom andra länder ett ansvar för detta. Med Ohly i regeringen kommer vi inte kunna eller vilja ta det ansvaret.

Mycker drömmar och lite verklighet

Så är det nu två partier i den rödgröna kartellen som vill gå till val på att Sverige ska arbeta sig ut ur krisen genom att arbeta mindre. Tron på att ökad ledighet genom kortare arbetsvecka gör det lättare att ta sig ur krisen, öka konkurrenskraften och säkra välfärden kan kanske avfärdas av Mona Sahlin med att det handlar om drömmar.

Men även om det inte blir något av Miljöpartiets och Vänsterpartiets krav på kortare arbetsvecka, om Sahlin kan stoppa detta, så säger det ändå något om vilken verklighetsbild de rödgröna bygger sin ekonomiska politik på. Lever man i en drömvärld är det lätt att föreslå höjda skatter på arbete och sparande, skjuta på viktiga beslut och kräva att människor ska låna för att betala höjd fastighetsskatt.

En ekonomisk politik kan inte bygga på drömmar utan måste bygga på verkligheten. Om det nu är en dröm att man ska arbeta mindre, varför nu politiker ska bestämma att människor ska arbeta mindre och tjäna mindre, samtidigt som man har drömmen att alla ska ha arbete börjar det bli lite mycket drömmar och lite lite verklighet. Det bästa är om de rödgröna får regera i sina egna drömmar så kan alliansen ta hand om verkligheten. Det verkar som om det blir bäst så.

Vem bestämmer bäst över din familj?

Förslagen från Mp är entydiga - de vill styra famijers val vad gäller uttaget av föräldraförsäkringen. De har hittat en linje som de tror passar alla och just din familj bäst. En tredelning av föräldraförsäkring anser de skulle få en stor effekt vad gäller jämställdhetet på arbetsmarknaden utan hänsyn tagen till hur enskilda personer och föräldrar faktiskt vill eller kan fördela dagarna mellan sig. Ett gemensamt förslag från den rödgröna arbetsgruppen har ännu inte presenteras men vänsterpartiets krav på helt likadelad försäkring lär inte lätta på valfriheten för alla föräldrar.

Alternativen i höstens val är tydliga - antingen mer styrning med politiker som tror sig veta bäst hur du vill leva eller mer av valfrihet och en fortsättning med att öppna upp möjligheter för alla att göra egna val med moderaterna och alliansen.

Nu behövs satsningar på företagen.

Många har de senaste veckorna funderat på hur vi ska finansiera de stora europeiska underskotten. Det är bra att vi nu har kunnat stabilisera de finansiella marknaderna. Men det räcker inte. Ska vi kunna minska underskotten måste vi spara samtidigt som vi ser till att det investeras i nya och gamla företag.

Det är vad politiken nu borde handla om. Socialdemokraterna har tillsammans med de andra rödgröna valt sin väg. De vill öka offentliga utgifter och höja skatter. Det innebär att mer pengar kommer till offentlig sektor och mindre till investeringar.

Nu borde vi inte bara fundera på hur vi får fler företag utan vi måste genomföra förändringar som ger ökat företagande. Lägre skatter som ger fler investeringar. En rörligare arbetsmarknad. Minskad byråkrati. Ett skatteverk som hjälper småföretagare. Mer forskning och mer konkurrens. Sverige behöver en företagarpolitik. Det är därför vi behöver en alliansregering. Annars får vi högre skatter istället för företagande.

vänsterns "drömmar" inte bra för Sverige

Plötsligt tvingades Mona Sahlin i går erkänna att löften om höjd a-kassa, ökade utgifter till kommuner och andra utgiftslöften kanske inte kan genomföras i en tid av ekonomisk kris. Det får vi se till hösten sa hon. Men skälet till att Sverige är ett av de tryggare länderna när det gäller offentliga finanser är att vi hållit kontroll över de offentliga utgifterna både i goda och dåliga tider. Det är det som nu gör att vi står starka mitt i en akut kris som berör hela Europa.

Hade Sahlin regerat hade hon genomfört de förslag hon föreslog för en månad sedan, eller för ett år sedan, för att sedan se att Europa gått in i en ny kris. Om hon inte känner att hennes egen politik har en längre överlevnadstid än en månad bör hon inte styra landet eftersom ansvarsfull politik innebär att man agerar långsiktigt både i goda och dåliga tider.

Sverige kan inte ha en regering som låter dagskänslan över krisen bestämma hur mycket man ökar utgifter och budgetunderskott. Det blir än värre om man ser till att de partier hon går till val för att styra landet med kräver sex-timmars arbetsdag, friår och ännu högre utgifter. När Sahlin avfärdar vänsterpartiets politik med att alla får ha drömmar avfärdar hon i själva verket allvaret och ansvaret som måste prägla en regering. Vi kan inte vila oss ur krisen, lika lite kan vi drömma oss ur den. Det är det som grekerna har försökt. Det gick inte bra.

Vänsterpartiet = finanskris och ansvarslöshet.

Alltmedan europeiska politiker är fullt upptagna med att hantera den grekiska skuldkrisen låtsas vänsterpartiets kongress som ingenting utan fortsätter i vanliga spår. A-kassan ska höjas, karensdagarna i sjukförsäkringen ska bort, heltidsarbete åt alla men å andra sidan ska arbetsdagen kortas till sex timmar. Kommunerna ska få ännu större bidrag. Lägg till detta att vänsterpartiet redan tidigare varit emot utgiftstaken i den offentliga budgeten, det nya pensionssystemets med krav på intjänande innan man får pension och en självständig riksbank. Så ser vi ett politiskt parti som vill öka offentliga utgifter på samma ansvarslösa sätt som varit grekisk politik under mycket lång tid.

Resultatet av den politiken ser vi just nu i Grekland. Större hot mot välfärden och jobben finns inte. Att vänsterpartiet driver en ansvarslös politik är inte nytt. Men det som är nytt är att Mona Sahlin går till val på att de ska vara med och utforma Sveriges ekonomiska politik. Och vi har också sett hur svag hon är mot de krav vänsterpartiet och miljöpartiet driver. På Atens gator ser vi vad som händer när ansvarslöshet ersätter politik.

Vänstern sätter Sveriges försvar på spel!

Vi ska vara ute på internationell basis, men Sverige behöver ju för den delen inte alltid vara i ledande position, för det kostar miljarders miljarder, säger Peter Rådberg, Miljöpartiet till Dagens Eko.

Det är en rätt vag uppfattning han har om de svenska insatserna. Men kontentan av det han säger, liksom socialdemokraterna, är att de inte vet var de ska spara, vad de ska spara eller hur de ska spara. När de får frågan hur de ska spara 500 miljoner kronor på de internationella insatserna så verkar de inte veta vad vi gör och vad det kostar. Miljarders miljarder tror Miljöpartiet.

Försvarsutskottets ordförande socialdemokraten Anders Karlsson säger till Dagens Eko så här:

– Jag kan inte garantera någonting. Det är klart att tar man bort två miljarder så måste ju det kännas i verksamheten.

Kan inte garantera något. Vet inget. Vet bara att det drabbar vår förmåga. Vet inte vad man ska spara eller hur man ska spara. Vet inte om vi kan fortsätta dagens internationella insatser eller inte. Vet inte om vi kan utbilda soldater eller inte.

Det är ingen försvarspolitik. Det är frånvaro av försvarspolitik.