Vissa prioriteringar måste vara självklara

I går ett viktigt möte på riksförbundet för rörelsehindrade barn, med berättelser om familjer som gör sitt yttersta för att inte bara klara vardagen utan också göra det mesta möjliga av livet för sina barn. En sak som slår mig vid dessa tillfällen är att om det är några grupper i vårt samhälle som behöver ett starkt offentligt stöd så är det dem som i sin vardag inte klarar sig utan stöd. De kan inte göra något åt det funktionshinder som just de har drabbats av men de måste ges möjligheter till inte bara en bra skolgång utan aktiviteter och sysselsättning för att få en vardag med innehåll och glädje. Där har stat och kommun ett ansvar som ingen annan kan ta.

Även i tider av besparingar och begränsade offentliga utgifter är det de som utan det offentliga stödet är helt utelämnade som måste prioriteras. De måste alltid kunna lita på oss andra. Och vi måste ta vårt ansvar.

Låga siffror för S

Socialdemokraterna når rekordlåga siffror och Aftonbladets kommentator Lena Melin skriver att felet inte är Juholts. Det är nog sant. Han har säkerligen inte hjälpt upp socialdemokratin med sina olika utspel men hade socialdemokraterna haft ett tydligt budskap och en tydlig roll hade det visserligen påverkat men inte slagit så hårt som opinionen nu gör mot partiet.

Och skälet är att det inte finns något budskap från socialdemokraterna som är trovärdigt. Recepten för att bekämpa arbetslösheten är gammaldags och saknar trovärdighet. Skattefrågorna är för ett skattehöjarparti så svåra att de själva inte vet vad de ska tycka. Och så kokar allt ner till att de vill göra som på 1970-talet och hindra alternativ inom välfärden. Ja, Juholt är ett problem, men han är det nog för att han är så bunden vid en gammal socialdemokratisk agenda, mer än något annat.

Hjälp ur missbruk

Det finns ingen farligare väg till ett liv i utanförskap och fattigdom än att göra bidragsberoendet till det normala för människor i svåra livssituationer. Det är ett skyddsnät och ett stöd - hjälp till egen försörjning och arbete är den viktigaste och bästa insatsen.
Ska man häva missbruk och beroende kan man inte lägga hela ansvaret för missbruket på läkare och på vården. Då förringar man den enskildes förmåga att med stöd av det sociala och vården ta ansvar för sitt eget liv. När det blir till ett organiserat intresse att hävda motsatsen riskerar man att konservera både missbruk och utanförskap.

Denna uppfattning som jag har, har den senaste veckan lett till att jag på nätet utsatts för anklagelser om allt möjligt, från att inte veta vad fattigdom är till att strunta i missbrukare. Det är förvånande hur enskilda debattörer utnyttjar påståenden och förvrängningar som är direkt fel som grund för politisk debatt.

För min del är det viktigaste att vi formar en politik som hjälper den enskilde att förändra sitt liv, inte ger efter för organiserade intressen som i sin vällovliga iver att värna missbrukare försvarar missbruket.

Brist på reforner och utvecklad konkurrenskraft ger svår situation

Samtidigt som Nordiska rådet har sitt möte i Köpenhamn balanserar världsekonomin inför en allt svårare situation. Den grekiska röran drabbar alla och borde också leda till att alla tar sitt ansvar.

Det gäller inte minst de ekonomier som i dag har stora överskott, som Kina. Och det gäller än mer de ekonomier som har stora underskott på grund av att man inte har reformerat sina ekonomier som Italien och Frankrike.

Och det gäller de ekonomier, som de nordiska, som i dag står utanför den värsta oron, men som likväl drabbas och som kommer att drabbas av framtida kriser som mer direkt berör oss. Situationen i Danmark visar att förmågan att utveckla konkurrenskraft är något som ständigt måste prägla politiken. Det gäller även Sverige.

Grekisk regering som inte tar ansvar

Plötsligt verkar allt förfalla än mer i Grekland. I frånvaron av stabila offentliga finanser urholkas inte bara välfärden utan också den politiska stabiliteten. Med löftet om en folkomröstning om krispaketen har Grekland i praktiken inte en regering som kan ta ansvar utan som låter utvecklingen pågå tills det grekiska folket har röstat om man är för eller emot att sanera de egna statsfinanserna. Och eftersom folket är emot besparingarna är risken att man säger nej till krispaketen men därmed förlorar all stabilitet i samhällsekonomi och politik. Det är ett dåligt ledarskap som har fört Grekland hit till dagens kris, men det är ett än sämre ledarskap som nu kastar landet in i ovissheten, och med stora konsekvenser för andra länders ekonomier. Det är en påminnelse om att det inte är eurons fel utan grekiska politikers fel. Ett minimikrav som deras väljare borde ställa på dem vore att de nu tar ansvar och gör rätt.

Att ta bort gränshinder i Norden

Möte med Nordiska rådet i Köpenhamn. Som jag tidigare skrivit ett samarbete som än mer än tidigare behöver finna sin form. Med medlemskap i EU, eller delaktig i samarbetet som Norge, har de nordiska länderna kommit varandra närmare än någonsin.

Samtidigt finns kulturskillnaderna där liksom onödiga hinder. Det borde vare en uppgift för Nordiska rådet att driva på att de gränshinder som fortfarande finns avvecklas, som till exempel skatteregler som försvårar, skillnader som leder till långt mycket dyrare mobiltelefonsamtal och surf mellan Malmö och Köpenhamn än mellan Malmö och Boden. Istället för att försöka odla något specifikt nordiskt borde vi göra Norden till ett föredöme när det gäller att avveckla gränshinder. Det vore specifikt nordiskt.

S vill försämra både rut- och rotavdraget

Publicerat i Mitti Danderyd 2011-11-01