Med en politik som är ur tiden fortsätter raset

Det är svårt att förstå socialdemokraterna som fortsätter ner i opinionsmätningarna. Det är inte bara Håkan Juholts fel utan är också ett uttryck för ett problem som hänger samman med socialdemokratisk politik som sådan.

Men just därför borde socialdemokrater ställa kraven högre på en partiledare när det gäller att förstå det moderna samhället. Istället binder de fast sig vid en partiledare som förutom virrighet och ombytlighet låter politiken utgå från 1960-talets samhälle.

Med en sådan partiledare är det svårt för ett vilset parti att finna sin roll. Det är det som drabbar socialdemokraterna i opinionsmätning efter opinionsmätning.

Problem runt om i världen avgörande för vår egen välfärd

Följer man den svenska politiska debatten känns det ibland som om vi glömmer den värld och de problem runt om i världen som avgör hur det ska bli i vårt eget samhälle.

Det som sker med Iran, Ukrainas tillbakagång från demokrati, valfusken i Ryssland, den ekonomiska krisen och skuldkrisen, Nordkorea eller Kinas utveckling: allt kommer att vara avgörande för jobb och välstånd i vårt eget land, och för vår egen säkerhet och trygghet.

Hur vi ska möta dessa utmaningar behöver vi tala mer om i den svenska debatten. Det hoppas jag vi kommer att kunna göra under det kommande året.

S - ej i takt med medborgarnas vilja

Socialdemokraterna har varit emot varje jobbskatteavdrag som har genomförts men har accepterat samtliga. Kan det vara för att de är emot att man sänker skatter men inte vill säga till väljarna att de vill höja skatterna? Eller kan det bero på att man har insett att skatterna var för höga och att man själv inte insåg det då när man var emot?

Det finns mycket för socialdemokrater att fundera på innan det politiska livet återgår till det normala. Kan det vara så att man alltid är emot att stärka valfriheten och enskilda människors välfärd men inte vågar säga det när människor har fått valfriheten och en bättre välfärd?

Privata verksamheter måste vara bra för att överleva

Mellandagarna kan ge anledning till att fundera på det som lätt glöms bort i den politiska debatten. En fråga som socialdemokrater på Aftonbladets ledarsida och i riksdagen kan fundera på skulle kunna handla om den privata välfärden. Hur kan det komma sig att så många vill kunna välja andra alternativ om det verkligen är så att den kommunala är överlägsen bara för att den är kommunal? Och hur kan det komma sig att det går att göra äldreomsorg som lever upp till samma krav till mindre pengar och ändå vinst? Vad är det som är fel i den kommunala verksamheten när andra faktiskt kan göra samma saker bättre?

Det finns nämligen inga privata alternativ som kan överleva utan att de är minst lika bra som de offentliga. Men kommunala verksamheter som är sämre än de privata kan alltid överleva, med hjälp av skattepengar och frånvaro av alternativ.

Jämställdhet förändras inte med kvotering

På Svenska Dagbladets ledarsida skriver Maria Ludvigsson om debatten i Tyskland om kvoterade bolagsstyrelser. Hon konstaterar att exemplet i Norge visar att man har förändrat statistiken men inte förändrat jämställdheten i näringslivet.

Kvotering är ett enkelt sätt att låtsas att man gör något utan att man gör något åt de grundläggande frågor som handlar om jämställdhet i vardagslivet. Det är symbolpolitik när den är som sämst. Kategoriserar män och kvinnor i en gammaldags ordning för att bättra på statistiken för få istället för att ta bort hinder i verkligheten som möter många.

Världen har förändrats - men inte S

Håkan Juholt hjälper inte upp det men frågan är om socialdemokraternas problem är bundna till ett mer långsiktigt problem som mötte Göran Persson och Mona Sahlin, nämligen en långsiktigt vikande väljarbas. Kanske är det så att man om några år kan säga att de gjorde vad de kunde för socialdemokratin som parti men inte kunde göra så mycket med en politik som bands till vad staten skulle göra för medborgarna över deras huvud.

Helgens Sifo-siffror för socialdemokraterna handlar självfallet inte längre om skandalrubrikerna utan om att väljarna, och socialdemokraterna för den delen, inte längre vet vad de vill. Och i den mån man vet vad de vill så är det emot alternativen inom välfärden och emot RUT. Eller kanske inte. Socialdemokraternas problem är nog inte Juholt utan världen och verkligheten. Den har förändrats. Det är inte så lätt att finna lösningar på framtidens problem om man är van vid att receptet heter ökade utgifter och större stat.

Äldre måste behandlas som individer - inte ett kollektiv

I torsdags hade vi i Socialutskottet en hearing om äldreomsorgens framtida utmaningar som visade på många av de svåra frågorna. Och som alltid riskerar de svåra frågorna att falla bort när viljan att förenkla tar över. Det är som om diskussionen ändå bara blir till en upprepning av en gammal debatt om offentlig eller privat äldreomsorg.

Det är bra att äldreomsorgen har blivit en av de stora politiska frågorna. Det är bra för den kommer bara bli större, i takt med att vi får allt fler äldre och att allt fler blir så pass mycket äldre att de också kräver mer vård.

De svåra frågorna om hur allt fler blir äldre och behöver allt mer omsorg löses inte bara genom att man säger privat eller offentligt. Men många av frågorna får fler svar genom alternativ och förnyelse. Lika viktigt är möjligheterna att leva upp till många människors skilda behov. Det är därför privata alternativ är bra, de ger möjlighet att byta och ställa högre krav samtidigt som olika behandlings- och omsorgsmetoder kan utvecklas genom nytänkande och entreprenörskap.

När partiledare som Juholt vill skapa konflikter som bygger på föreställningen att offentligt är bra och privat dåligt glömmer vi de svåra frågorna. Närmare 80 % av äldreomsorgen är nämligen offentlig och har stora problem. En äldreomsorg som bara bygger på en modell och som förutsätter att offentlig omsorg är bättre bara för att den är offentlig kommer att minska både förnyelsen, mångfalden som tar hänsyn till enskilda behov och den konkurrens som höjer kvalitet och ger oss bästa möjliga omsorg för pengarna. Det blir de äldre som drabbas när kommunalpolitiker ska driva omsorgen likadant för alla.