Samma socialism med Sjöstedt

Många har sagt att med Jonas Sjöstedt som partiledare börjar Vänsterpartiet en ny politisk linje. Men det är ingen som har kunnat beskriva vad som är nytt. Fortfarande vill man ha statlig styrning av ekonomin, fortfarande vill man förbjuda fritt företagande inom vård och omsorg på valfrihetens och nytänkandets bekostnad och fortfarande låter man populism och trolldom styra den ekonomiska politiken med krav på 35-timmars arbetsvecka som ett sätt för oss att arbeta oss genom krisen. Högre löner, större bidrag, högre skatter, samhällsägande av företagen och offentlig kontroll över välfärden. Vad är nytt och vad är inte gammal hederlig misslyckad socialism?

Fler jobb bäst för att motverka klyftor

Aftonbladet skriver om ökade klyftor och glömmer att den klyfta som är mer avgörande än något annat är arbetslösheten. Där socialdemokrater misslyckades med att pressa ner den under högkonjunktur har alliansen lyckats pressa upp sysselsättningen under en historisk kris. Det understryker hur viktigt det är med att skapa fler förutsättningar för jobb och sysselsättning. Det gäller ökade investeringar i företag, bättre villkor för företagande och fler nya företag. För varje nytt jobb skapar vi nya möjligheter för enskilda människor.

Men för Aftonbladet är företagande något man ska misstänkliggöra och sätta på plats. Aftonbladet vill gärna ha klyftor men det ska vara socialismens klyftor, skapade av bidragsberoende. Linjen att prioritera jobben ligger inte för Aftonbladet. Det är för dem fel sätt att få bort klyftorna och då behåller man hellre klyftorna men med mer bidrag även om de cementerar klyftorna mellan dem som har jobb och dem som inte har.

Nya tider - Nya hot

Irans fortsatta konfrontation med världen bygger på utvecklingen av kärnvapen och av missiler som kan bära dem. Med kärnvapen som ett hot ökar utrymmet för Iran att hota andra länder även med konventionella vapen. Det är just det man nu gör när det gäller hotet om att blockera Hormozsundet.

Även om detta hot förblir bara ett hot visar det på att vi har en annan säkerhetspolitisk verklighet i dag än den som många har hoppats på i frånvaron av det kalla kriget. Och för Sveriges del understryker det att en ny tid för med sig en ny tids hot med de krav som det ställer på det svenska försvaret. Det gäller inte bara i Mellersa Östern utan också i vår del av Europa. Frånvaron av de gamla hoten innebär inte frånvaron av hot.

Lärarfackets krav ger sämre möjligheter

Samtidigt som debatten om allt för dåliga skolresultat ligger i skuggan tävlar nu lärarfacket med vänstern om att vara emot fristående skolor och det fria skolvalet. Trots att vi vet att där det finns friskolor har resultaten blivit bättre både i fristående och kommunala skolor. Nu kräver lärarfacket vinststopp i friskolor så länge lönerna inte höjs.

Det är ett bra sätt att stänga möjligheterna för nya skolor att växa fram och minska elevernas valfrihet. Det ger också, som Maria Ludvigsson i Svenska Dagbladet i dag konstaterar, färre arbetsgivare för lärarna. Det är svårt att förstå varför lärarfacket som drabbats av den kommunala skolans lönepolitik i 20 år ser det som lärarnas intresse att det inte ska finnas andra arbetsgivare än de kommunala. Även om man nu inte ser till elevernas intresse att kunna välja skola och bästa kvalitet.

Politiska låsningar mot mångfald

Intressant att notera i debatten om friskolor och äldreomsorg är att få verkar bry sig om eleverna eller de äldre utan mer om sina egna gamla politiska låsningar. I dag säger socialdemokraterna att riskkapitalbolag inte ska få äga friskolor, hur man nu ska definiera riskkapitalbolag, om man inte menar alla företag som genom sitt företagande investerar kapital under risk. Men varför ska det ena eller andra typen av företag inte få driva skolor om de gör det lika bra eller bättre än de kommunala skolorna? Och varför är det inte ett större problem med de väldigt många fler kommunala skolorna där en allt för stor andel inte håller måttet?

Och vad skulle det vara för fel med privata ägare till äldreomsorg om den lever upp till kraven som vi ställer, eller till och med är bättre?

Socialdemokraterna är mycket mer mot privata alternativ än de många människor som är beroende av kvaliteten i skola och omsorg. Det är mångfalden de är emot. Så länge det är kommunalt får kvaliteten vara som den blir.

Heja Aftonbladet?

Aftonbladets ledarsida bekymrar sig för att jag och en kollega i höstas tyckte det var bra att McDonalds som en följd av den sänkta restaurangmomsen skulle anställa fler unga. Heja McDonads som vi uttryckte det. Det leder dem till att tro att moderaterna är sponsrade av McDonalds. Det vill säga eftersom vi tycker det är bra att fler unga får jobb!

För min del tycker jag det är bra med varje företag som anställer fler unga, eller anställer fler överhuvudtaget. Det är värt att heja för. Att jag tycker det är bra att fler unga får jobb är inte ett uttryck för sponsring utan för en politisk vilja att fler ska få jobb. Det verkar som om Aftonbladet har svårt att glädja sig åt att företag går bra och anställer fler. Så djupt kan man sitta i den socialistiska misstron mot företag.

Därför kan jag avslöja en hemsk hemlighet för Aftonbladets ledarsida: jag hejar och uppmuntrar alla som anställer fler. Jag är till och med så hemsk att jag tycker det är bra när det går bra för svenska företag. De företag som nu använder den sänkta momsen för att anställa fler är värda att heja på just eftersom de ger fler jobb. Jag skulle heja på Aftonbladet om man använde de möjligheter som nu finns till att anställa fler unga. Om ledarsidan fick några nya skribenter kan den bara bli bättre.

Med en politik som är ur tiden fortsätter raset

Det är svårt att förstå socialdemokraterna som fortsätter ner i opinionsmätningarna. Det är inte bara Håkan Juholts fel utan är också ett uttryck för ett problem som hänger samman med socialdemokratisk politik som sådan.

Men just därför borde socialdemokrater ställa kraven högre på en partiledare när det gäller att förstå det moderna samhället. Istället binder de fast sig vid en partiledare som förutom virrighet och ombytlighet låter politiken utgå från 1960-talets samhälle.

Med en sådan partiledare är det svårt för ett vilset parti att finna sin roll. Det är det som drabbar socialdemokraterna i opinionsmätning efter opinionsmätning.