Inkompetent regering blundar för verkligheten

Utgifterna skenar, regeringen vill ändra budgetlagstiftningen och Vänsterpartiet kräver ökade utgifter, förbud mot privata företag samtidigt som Miljöpartiet hindrar en ansvarsfull flyktingpolitik, energipolitik, transportpolitik och modern infrastruktur. Sverige kan inte ha en ytterlighetsregering.

Vi behöver en regering som stöder framväxten av nya jobb, nytt företagande och som inte stryper tillväxt genom höjda skatter. Vi behöver en regering som styr, och som kan styra, genom att se den verklighet som vi har istället för att leva på illusioner om hur världen borde vara. Vi lever i en alltför svår tid för att kunna ha en alltför inkompetent regering. 

Nu går det utför snabbt med S-MP

Sedan regeringen Löfven tillträdde har den med skärpa sett till att det blivit röra. Ett skäl till detta är att Miljöpartiet gick till val på en politik som de själva konstaterat inte stämmer med verkligheten. Ett annat att socialdemokraterna under tiden i opposition låt socialistisk dogmatik ta över sunt förnuft och pragmatiska lösningar.

 

Därför ägnade regeringen det första året åt att skapa osäkerhet om Bromma flygplats, som är central för flygtrafiken i stora delar av landet. Till mycket stora kostnader lät man Förbifart Stockholm ligga i träda. Förment grön dogmatik ledde inte någonvart utom till osäkerhet om framtiden och stora offentliga utgifter till ingen mening i dag.

 

Till regeringens lycka fick man inte igenom sin budget. Det har lett till att svensk ekonomi, som finansministern påpekat, går som på räls och är lika framgångsrik som en Tesla. Vi har tack vare allianspolitiken första året istället för höjda skatter på jobb fått fler jobb som betalar skatt.

 

Men nu sätter regeringen in den politik som den planerat för. Istället för stötta utvecklingen av nya jobb och underlätta för företagande kommer nu höjda skatter för energi, transporter, jobb och företagande.

 

Höjningen av skatterna på kärnkraften har redan lett till att fyra kärnkraftsreaktorer ska avvecklas, utan att energipolitiken har utretts eller att riksdagen har fattat ett energipolitiskt beslut. Det innebär mindre elproduktion, större osäkerhet om försörjningen, svårare för elintensiv industri i Sverige och ökade utsläpp av koldioxid. Men skattehöjningen på kärnkraften visar en annan sak. Höjda skatter ger en mindre skattebas. Dels så avvecklas ju de kärnkraftsreaktorer som betalar effektskatten, dels slår avvecklad kärnkraft ut jobb i den framtida energiintensiva industrin.

 

På motsvarande sätt höjs nu skatterna på jobb och på ungas anställning. Konjunkturinstitutet och andra har varnat för att det leder till högre arbetslöshet. När det blir dyrare att anställa unga får unga, som redan har det svårt på arbetsmarknaden, svårare att få jobb. När RUT-avdragen minskas blir det mindre jobb för dem som kommit in på arbetsmarknaden tack vare det och det blir svårare för många nyanlända att få jobb. När skatterna stiger samtidigt som bidragen höjs förlorar vi jobb. När regeringen låter socialförsäkringssystemets kostnader skena minskar både arbetsutbud och konkurrenskraft när skatterna höjs ännu mer.

Regeringen hävdade när man var ny att man skulle höja Europas mål för att minska koldioxidutsläppen med 60 % och inte med 40%, men sedan så la man sig under moderaternas mål och i själva verket ökar man genom kärnkraftsavvecklingen utsläppen.

 

Flyktingfrågan har man hanterat genom att sticka huvudet i sanden för att sedan slå till med panikåtgärder som nu skapar nya gränser och gör att trafiken över Öresundsbron blivit osäker.

 

Drygt ett års förvirring hotar jobb, energiförsörjning och vårt samarbete med grannländerna samtidigt som de offentliga finanserna nu försvagas. På ett år. Sverige kan inte ha en regering som inte vet vad den sysslar med

Nu börjar Vänsterpolitiken märkas - färre jobb och högre skatter!

I dag märks det på riktigt att Sverige har fått en ny regering, drygt ett år senare efter regeringsskiftet. Fram till nu har alliansens budget gjort att svensk ekonomi har gått som på räls, som en Tesla, som Magdalena Andersson utrycker det när hon upptäckt att ladorna inte var tomma. Det har inneburit fortsatt fler jobb, en hög tillväxt och lägre arbetslöshet. Men i dag märker svenska folket höjda skatter på det mesta. Dyrare med jobb, högre skatt och mindre pengar kvar, mer bidrag och mer pengar till offentlig sektor där utgifterna rusar. Nu börjar socialdemokraternas politik att märkas. Normalt brukar de säga att det kommer leda till att opinionsutvecklingen svänger upp. Men tror de verkligen att färre nya jobb, högre arbetslöshet och högre skatter är mer populärt än flest nya jobb i Europa, sjunkande arbetslöshet och lägre skatter och mer pengar till hushållen. Om de har haft problem när de har haft hjälp av alliansens budget blir det inte lättare när de nu får ta ansvar för de problem de själva skapar. 

Behåll ränteavdragen

Frågan om ränteavdrag är mycket enkel. Den som har inkomster av räntor betalar skatt för det och den som har kostnader kan göra avdrag. Det ena balanserar det andra. Kostnaden för lånet är avdragsgillt medan intäkterna från lånet beskattas. 

För en företagare som investerar är det en självklar förutsättning att kostnaderna för intäkternas förvärvarande är avdragsgilla på samma sätt som man betalar skatt för ränteinkomster. För en privatperson som lånar för att kunna köpa hus är det rimligt att man får göra avdrag för räntorna eftersom man sedan får betala skatt på värdeökningen när man en gång säljer huset. Om man inte håller sig till den principen ökar skattebelastningen på boende och då kommer det investeras mindre i boende. 

När det blir dyrare att investera i ett nytt hus minskar viljan att investera i ett nytt hus och då byggs det färre hus. Den som vill att Sverige ska ha en bostadsmarknad där det byggs mer och där vi får nya bostäder bör inte verka för att göra det dyrare att finansiera nytt bostadsbyggande. Då ökar bostadsbristen och det blir framförallt unga människor som vill in på bostadsmarknaden som förlorar. 

Då blir det till slut bara dem som kan gå förbi i köerna i ett land där det inte byggs som kommer att få bostäder.  Ränteavdragen bidrar både till bostadsbyggande och till vanliga människors boende. Det är inte avdragen som är orsaken till stigande priser utan bristen på bostäder. Den blir värre ju svårare det blir att finansiera byggandet av nya bostäder när skattebelastningen ökar. Av hänsyn till unga människor som annars inte kommer att ha råd att köpa bostad bör förslaget att avveckla ränteavdragen läggas åt sidan. 

Bostadsbrist , men S säger nej till fler bostäder

I vår expansiva region är bristen på bostäder hinder för jobb, företagande och tillväxt. Bristen på studentbostäder gör det svårt för studenter att ens fundera på Stockholm som sin studentstad. Vi har också ett ansvar att få fram bostäder för våra nyanlända invånare. Bostadsbristen är akut och dessvärre är tiden från tanke till färdig lägenhet lång.

 

Den röd/gröna regeringen föreslår förenklingar och ändrade regler och överväger också att ställa hårda krav på alla kommuner för att få fart på bostadsbyggande Här i Danderyd gör dock (S) och (MP) precis tvärtom, de ställer sig på samma sida som det populistiska centerpartiet och säger nej till nya bostäder.

 

Vi moderater har tillsammans med (L) och (KD) identifierat ett antal områden där byggandet av bostäder både är möjligt men som också skulle tillföra mervärden till vår kommun. Att som (S), (MP) och (C) säga nej till exploateringar på mark i centrala lägen som redan är planlagd för bebyggelse ger kommunen få alternativ, om vi vill slippa ta park- och friluftsområden i anspråk, något som vi moderater vill undvika.

 I Sverigeförhandlingen som nu inleds ingår att utreda förutsättningarna för utbyggnad av infrastruktur i form av spårtrafik ovan och under jord, ett motkrav för att få del av dessa är ett ökat bostadsbyggande. Danderyd är en del av detta vilket kommer gynna oss genom bättre kommunikationer och förutsättningar för att en redan stark region ska kunna konkurrera ännu bättre i framtiden.

Rättstatens nolltolerans ska gälla alla i hela Sverige

Det är ingen jämställdhets- eller kvinnofråga när kvinnor antastas och förnedras genom sexuella trakasserier, ofredande, övergrepp eller våldtäkt. Det är ingen kulturfråga och det är ingen fråga om tolerans. Det är och ska bara vara en fråga om rättsstatens nolltolerans mot brott mot dess medborgare. Skyldiga ska dömas och straffas för det är så rättsstaten fungerar när det gäller alla brott mot dess lagar.

 

Det spelar ingen roll om förövarna kommer från samhällen med en eftersatt kvinnosyn, eller rättare där samhällssynen bygger på ett förakt för kvinnan som varelse, människa och medborgare. I Sverige får detta inte påverka rättsutövningen en millimeter. I dessa länder är det inte bristande jämställdhet som är problemet utan frånvaro av respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

 

Gör vi frågan om sexuella trakasserier mot kvinnor på gator och torg i Sverige eller som nu debatteras i Köln till en kvinnofråga tar vi många steg tillbaka från det som är en självklar sak i vårt samhälle, nämligen varje person har och ska ha samma skydd av rättsstaten. 

 

Det är inte någon ursäkt för någon som lever i Sverige att antasta och våldföra sig på kvinnor för att man kommer från ett samhälle där kvinnor är andra klassens medborgare och vi får inte genom att göra denna fråga till en jämställdhetsfråga göra kvinnors rätt till en fråga om jämställdhet. Det är förbjudet i Sverige att förgripa sig mot kvinnor oavsett vilken syn på kvinnor och män man har och oavsett vad man i övrigt har för uppfattningar om jämställdhet mellan män och kvinnor.

 

Kan man inte förstå och leva efter detta, bryter man mot dessa lagar bör man inte få ha uppehållstillstånd i Sverige, av samma enkla skäl som man inte bör få ha uppehållstillstånd om man begår andra brott. Flyr man från rättsövergrepp och från en förnedrande människosyn gör man det för att lämna det bakom sig. De som kommer till Sverige ska inte få ta med sig den människosyn de har flytt ifrån eller låta andra drabbas av den. Det finns många skäl för oss att vara glasklara i att rättsstatens regler måste gälla.

 

För det första måste vi bryta med den förklarande inställningen till hedersvåldet och förkastliga kvinnosyn bland vissa invandrargrupper som så länge präglat svensk samhällsdebatt. Det är lika oacceptabelt om invandrare har en föraktfull och våldsam kvinnosyn som om någon i Sverige född har det. Det finns ingen ursäkt och det finns inget att försöka förklara med hänvisning till kulturbakgrund. Det är inte bara män som har flytt till Sverige, det är kvinnor och män som har flytt från våld och både kvinnor och män har rätt att slippa detta våld i Sverige.

 

För det andra är det inte acceptabelt att ett fåtals brott dömer en hel grupp av invandrare. De må ha vuxit upp i en förvriden kvinnosyn men de som respekterar svensk lag och respekten för män och kvinnors lika rättigheter ska inte dömas i opinionen för att man inte genom vårt rättssystem åtalar, dömer och straffar dem som är skyldiga. Det är de skyldiga som vi ska vara förbannade på, inte dem som tagit sig ifrån vidriga levnadsförhållanden.

 

För det tredje, och det är en jämställdhetsfrågan, måste svensk lag gälla lika mycket för invandrarkvinnor som för alla andra kvinnor i vårt svenska samhälle. Det får inte växa sig fram en kvinnosyn i våra förorter och invandrartäta områden som står bortom svensk lag och svensk rätt. Detta är den stora och framväxande jämställdhetsfrågan, långt större än de kvoterings- och bonusmånadsfrågor där vissa politiker vill styra över mäns och kvinnors fria val. Accepterar vi dubbla standards vad gäller lag och rätt när det gäller kvinnor och män kommer det till slut påverka oss alla.

 Då kommer vi genom rädsla samt förvriden uppfattning om vad som är tolerans och respekt för invandrares kultur och värderingar underminera lagar, regler och rätt som inte hör jämställdhet utan rättsstaten till. Då har vi underminerat alla kvinnors rätt och gjort allt detta till en jämställdhetsfråga, i ett gigantiskt steg tillbaka. Gör inte frågan om sexuella övergrepp till en jämställdhetsfråga. Låt den förbli en fråga för rättsstaten!

 

Tätplats i höga skatter ger sista plats för jobb o företagande

Nu träder den socialistiska budgeten i kraft och den leder direkt till att Sverige tar tätplatsen. Inte när det gäller investeringar och framtidstro utan när det gäller världens högsta marginalskatter. Inget land beskattar efter årsskiftet sina högutbildade så hårt som Sverige. Regeringens tro är att det kommer leda till ökade skatteintäkter på 2,7 miljarder. Men det är en statisk beräkning, som om beslut och skattehöjningar inte påverkar människor, deras agerande och jobben. 

Men när varje jobb blir dyrare förlorar Sverige konkurrenskraft samtidigt som den enskilde blir mindre motiverad att jobba mer och att utbilda sig mer. Den socialistiska politiken som nu slår igenom motverkar jobb och tillväxt. Därför är det mer sannolikt, baserat på rimliga uppskattningar, att den höjda marginalskatten leder till minskade skatteintäkter i spannet 2 – 4 miljarder kronor. 

Så resultatet av en av de första skattehöjningarna blir färre jobb, mindre arbete, mindre motivation för utbildning och lägre skatteinkomster. Så har det varit tidigare. Så har det inte varit fram till nu när alliansens budget har gällt. Det har gett en ekonomi som Magdalena Andersson har berömt för att vara som en Tesla. Nu får i en ekonomi som fungerar som en bil som kört slut på bensin. S skulle fortsatt regera med alliansens budget. Det hade varit bättre för alla.