Mp politik som drabbar Sverige

Mitt i Miljöpartiets kriser har vi glömt att det stora problemet med Miljöpartiet är att det sitter i regeringen och genomför delar av sin politik. Inte den som är helt orealistisk utan den som drabbar Sverige genom avvecklad kärnkraft, brist på bostäder och högre skatter på allt som rör sig. Skolan har i praktiken inget ansvarigt statsråd. Bara Fridolin som inte gjort något på sina 100 dagar. Miljöpolitiken har inneburit ett platt fall. Och biståndspolitiken ett gigantiskt resande. Men inget av detta möter de problem som vi har med ökade offentliga utgifter, minskade investeringar, dyrare för företag och jobb och ett Europa som behöver mer fokus och samarbete. I allt detta innebär Miljöpartiets politik att problemen blir större och fler. Ett sådant parti borde inte sitta i någon regering. I alla fall inte i Sverige. 

Det behövs mer än bidrag för att utveckla kulturverksamheter

I veckan debatterar jag statlig kulturpolitik med Alice Bah Kuhnke . Min utgångspunkt är att det svenska kultursamhället är mycket vidare och större än det som är statlig kultur. Som tur är därför annars hade all kultur och allt nyskapande varit i beroende till staten. Och sådan kultur blir sällan nyskapande, kritiskt granskande och nytänkande utan mer anpassad för att leva upp till bidragsregler. 

En nyckelfråga i detta är att se till att vi får goda förutsättningar för kulturarbetare och kulturskapare att forma sin egen verksamhet på egna villkor genom eget företagande. Min gissning är att regeringen kommer att fortsätta använda skattepengar på att ge mer pengar till existerande kulturinstitutioner som redan i dag klarar sig väl. Men kultursamhället klarar sig inte bra utan de många privata alternativen. 

Surrealistisk socialdemokrati

Socialdemokratisk surrealism eller surrealistisk socialdemokrati?

Stefan Löfven tycker det är surrealistiskt att väljarna inte är nöjda med den politik som förs.  Det surrealistiska är att han för en politik som är helt annan än den som har gett Sverige stabila offentliga finanser och god ekonomisk tillväxt. 

Den ekonomiska utveckling vi ser i dag är inte ett utslag av höstens budgetproposition. Skattehöjningarna där har precis börjat verka. Den goda ekonomiska utvecklingen nu beror på 9 år av alliansbudgetar. 

Det är surrealistiskt att en socialdemokratisk regering skryter med andras framsteg samtidigt som man höjer skatter, ökar utgifter, ökar underskott och gör jobben dyrare. Det är vad fler och fler börjar bli missnöjda med. 

Nya skattehöjningar förbereds

Samtidigt som företag flyttar från Sverige, och andra säger att man kan tvingas flytta från Sverige, förbereder regeringen nya skattehöjningar på företag, jobb och investeringar. Det är som om de sitter med en karta ritad av SSU på 1970-talet och inte ser att just den politiken skapade arbetslöshet och att vi i dag har en verklighet som inte tål experiment. 

Varje skattehöjning ger förlorade jobb. Varje bidragsökning ger höjda skatter. Varje skattehöjning tvingar fram nya bidragshöjningar. Summan av alla bidragshöjningar ger växande underskott och sämre offentliga finanser. Sämre offentliga finanser ger mindre investeringar och ökad arbetslöshet. Högre skatter och sjunkande investeringar ger färre företag som växer och fler som flyttar. 

Sverige behöver en ny regering. 

Ny försvarsberedning behövs

Bra med krav på en ny försvarsberedning. Viktigt det leder till en ny försvarspolitik som handlar om försvaret av Sverige. De senaste 10 åren har försvarspolitiken präglats av en vilja att diskutera annat än de hot som riktar sig mot Sverige. En ny försvarsberedning kan vara en väg att rätta till detta men lika viktigt är att vi får försvarsanslag som uppfyller kraven från de beslut om hur försvaret ska se ut som redan är fattade. 

Amorteringskrav försvårar för unga

Förslagen och besluten om amorteringskrav är riktigt dåligt . Här försöker man hantera svårigheterna att få tillgång till en bostad genom att göra det än svårare. Bara de som redan har ett stort kapital kommer kunna komma in på bostadsmarknaden.
Genom att göra det tvingande att amortera redan från första dagen blir det svårare för unga att köpa sin första bostad. Det borde vara kreditgivarens uppgift att bedöma låntagare och säkerheter och varje beslut ske individuellt. Nu ska alla amortera oavsett.

Vidare föreslår nu Finansinspektionen att extra lån på ett hus tex för en renovering ska ges än strängare krav och kortare amorteringstid. Det försämrar än mer för människors hushållsekonomi, möjligheten att hålla fastigheten i gott skick och för alla de föräldrar som genom att lyfta ett lån hjälpa sina barn med en insats.

Till detta kommer skattehöjningar på inkomster som de rödgröna genomför och som ytterligare försvårar för såväl unga som gamla att betala av på sitt boende. Istället för att underlätta för en utveckling av det svenska bostadsbeståndet, stimulera till mer byggande och göra tröskeln in på bostadsmarknaden lägre vill nu Finansinspektionen motverka detta. Det drabbar alla boende men allra mest de unga som inte har en förmögenhet med sig in på bostadsmarknaden.

Kuhnke står inte upp för demokrati mot diktaturerna

Den 1 mars talade Alice Bah Kuhnke, Sveriges demokratiminister, ja ett rätt konstigt begrepp i sig, inför FN´s råd för mänskliga rättigheter i Geneve. Det är ett råd som några av världens värsta diktaturer är medlemmar i. 

Istället för att peka på förtryckarna och de som förbryter sig mot människor och mot våra mänskliga fri- och rättigheter valde Bah Kuhnke att tala lite allmänt och begränsat om minskande utrymme för media, om vikten av jämställdhetsfrågor och respekt för minoriteter, LGBTI personer samt flyktingar. 

Problemet är bara att hon talade inför några av världens mest brutala diktaturregimer som medvetet underminerar demokrati och människors rätt i sin helhet. I en diktatur är problemet inte inskränkt pressfrihet utan frånvaro av frihet i sin helhet. Där finns vare sig respekt för majoriteter eller minoriteter.  

I Ryssland där demokrati och rättsstat underminerats i det närmaste helt drabbas alla människors rättigheter och där blir agitationen mot allt olikt övergripande. Kina, Saudiarabien, Venezuela eller Kuba. För att bara nämna några av de diktaturregimer hon talade inför men inte vågade kritisera. 

Där diktaturen råder, råder inga friheter. Men Bah Kuhnke talade till förtryckarnas företrädare som om de alla var en del i värnet av mänskliga fri- och rättigheter. Hon riktade inte kritik mot det uppenbara förtrycket och svek de förtryckta. 

Mycket mer demokratiminister än så var hon inte. Står man inte upp för demokrati mot diktaturerna vinner man inte respekt för mänskliga fri- och rättigheter.