Postnord uppfyller krav på vinstförbud.....

Statliga Postnord uppfyller llmar Reepalus krav på vinstförbud. De går inte med vinst alls utan med stora förluster. Det faktum att posten inte går med vinst gör inte att posten fungerar bättre. Tvärtom går posten med förlust eftersom man fungerar dåligt. Man använder resurser fel, man har dålig kostnadskontroll och man slarvar med brev och paket. 

Om posten hade fungerat bra, levererat paket i tid, hållit ordning kostnaderna och ökat sitt förtroende bland kunderna hade man kunnat gå med vinst. Välfärden och kunderna hade vunnit på att posten var ett välskött företag. Det hade inte blivit färre brev levererade för att man gick med vinst utan fler eftersom det är en förutsättning för vinst. 

Sanningen är att socialdemokraterna i sin jakt på vinsten vill att välfärdens många olika verksamheter ska fungera som posten. Inga vinster. Inga krav på att hålla ordning kostnader och samtidigt skapa nöjda användare. Många kommunala välfärdsverksamheter går också med förlust, det vill säga de behöver mer pengar för att täcka upp underskott i verksamheten än de får för de tjänster de utför. 

Det vi behöver är inte vinstförbud utan snarare förlustförbud. Det kan man uppnå genom att välfärdsverksamheter får gå med vinst men också själva betala sina underskott om de uppstår. Då får vi en bättre välfärd, en ständig utveckling av bättre verksamheter, nöjda användare och företag som står på egna ben. Dåliga verksamheter drabbar alla, välskött välfärd ger alla en större trygghet. Lägg ner Reepalus utredning och lägg ner attackerna på den välfärd som hundratusentals svenskar har valt och behöver. 

Gemensam budget borde inte vara ett svårt val

Det är ett besvärligt läge i riksdagen, med svårigheten att bilda regering på ett stabilt underlag. Decemberöverenskommelsen var ett dåligt sätt att försöka hantera den svårigheten. Den byggde i praktiken på att Stefan Löfven fick ett frikort att hantera budgetpolitiken lite som han ville. Och så blev det med konsekvenser för skatter, jobb och människors välfärd.  

Jag tillhörde dem som var emot DÖ. En regering ska alltid tvingas söka majoritet för sin politik i riksdagen. Ett beroende till ytterlighetspartier ger instabilitet istället för den stabilitet Sverige behöver. Och som vi sa, decemberöverenskommelsen gjorde Sverigedemokraterna större, inte mindre. 

Det är många som har blivit chockade över det enkla kravet att alliansen ska ha en gemensam budgetpolitik. Och att vi ska rösta för den! Och att den ska genomföras om den vinner! Gemensamma alliansbudgetar har gett Sverige har en av Europas stabilaste ekonomier, som enligt finansministern gick som en Tesla, eller Volvo, när alliansbudget gällde. 

Centerpartiet och Liberalerna säger fortfarande nej till en gemensam budget, märkligt nog, och föredrar därmed att vara i opposition mot skattehöjningar som man likväl släpper igenom. Jag är övertygad om att de kommer att inse på samma sätt som vi moderater har klargjort, att beslut i riksdagen måste bygga på en majoritet, inte på ett frikort. 

Nu finns två alternativ. Antingen inser Löfven att han leder en minoritetsregering som måste anpassa sig till riksdagen eller så måste riksdagen till slut anpassa regeringen till den majoritet som finns. Antingen släpper de rödgröna skattehöjar- och bidragspolitiken, slutar att straffbeskatta företagande och jobb, upphör med jakten på valfrihet och vinstdrivande företag eller så får man fällas till förmån för en alliansbudget som håller skatterna och utgifterna nere, som öppnar för företagande och valfrihet och som stärker försvar och polis. Vi är inte där än, men Centerpartiet och Liberalerna måste nu välja om man vill ta ansvar för en socialistisk politik eller för en allianspolitik. Det borde inte vara ett besvärligt val.  

Regeringen motarbetar välfärdsföretagande

Sverige har i dag en regering som ser det som sin främsta uppgift att bekämpa entreprenörer och företagande som går med vinst. Det gör oss förmodligen till ett unikt land. En regering som ser tillväxt, nya jobb, nytt företagande och en utveckling av välfärden som ett hot. 

Normalt brukar politiker säga att man vill stödja entreprenörer, investeringar och nytt företagande. Men i Sverige har vi en regering som säger att man vill få bort i princip allt företagande inom välfärdssektorn som fungerar, det vill säga går med vinst. 

Det har inte något att göra med att det fria välfärdsföretagandet är dåligt eller präglas av dålig kvalitet. Tvärtom så står sig det fria välfärdsföretagandet mycket väl jämfört med de kommunala verksamheterna. Högre betyg, snabbare tillgänglighet, bättre service, högre kvalitet och inom varje område där man kan jämföra i snitt bättre resultat. Det fria välfärdsföretagandet har lett till en utveckling av verksamheter som de gamla monopolen inte tillät. 

Det har också lett till att tusen och åter tusen människor har valt fristående skolor, över hundra tusen elever, privat sjukvård, mellan en fjärdedel och en femtedel av patienter i öppen vård, samt äldreomsorgen. Trots de kommunala alternativen finns där har elever, föräldrar, sjuka och äldre valt de privata alternativ som socialister nu vill stänga ner. 

Det får sägas vara unikt att en regering har som uttalat mål att stänga ner välfärd som människor har valt för att de vill ha den. Det är lika unikt att en regering dogmatiskt vill stoppa sina väljares valfrihet och rätt att välja. Det är unikt att en regering säger nej till en utveckling av välfärden. Och det är bisarrt att den säger nej till välfärd på grund av att de är emot företagande och entreprenörskap. 

Den privata välfärden kostar inte mer än den offentliga. Tvärtom. Den kostar mindre. Dels genom att den faktiskt kostar mindre eller ersätts med samma peng vid upphandlingar eller Lov-avtal dels genom att underskotten inte lastas vidare i kommunens budget. Men välfärden är minst lika stor, och oftast bättre. 

Det som stör socialisterna är att det är företagande som går med vinst, det vill säga som visar att välfärd kan utvecklas långt bättre och snabbare än vad socialistiska beslutsfattare i kommuner och landsting kan göra. Därför vill de att äldre som valt privat äldreomsorg ska förlora den, att fristående skolor som är så bra att de går med vinst ska stängas ner och att den privata sjukvården ska ersättas med långa köer till den offentliga. Det är socialistisk dogmatik. Vi ska säga nej till vänstern i välfärden och ja till valfriheten!

Nu behövs en rejäl upprustning

Det är bra att regering och opposition nu talar om vikten av att stärka försvaret. Det gör det naturligt att inte bara inse behovet av att stärka försvaret utan också anslå pengar som gör försvaret starkare än vad det är. Då räcker det inte med ökade anslag som minskar försvagningen av försvarsförmågan. Vi måste ha anslag som ger oss den försvarsförmåga som den ryska upprustningen sedan 2003 ställer krav på och vi måste ta höjd för den upprustning som pågår. 

Tyvärr nedrustade Sverige när vi borde ha varit mer vaksamma och observanta på den upprustning som skedde, och fler borde ha lyssnat på varningar om det farliga att dra ner på försvarsanslagen när det ändå var uppenbart att hotbilden förvärrades. Nu är det viktigt att vi tar verkligheten som den ser ut nu på allvar. Försvaret måste få de resurser som krävs för att återhämta det som förlorats och för att möta de hot som nu växer fram. 

Krafttag mot brottslighet krävs

Dödsskjutningarna i Malmö och Göteborg har nu en sådan omfattning att de riskerar att bli ett hot inte bara mot människors liv utan också mot den mest grundläggande tilliten till rättsstaten och polisen. Antalet mord är nu så stort att polisen inte förmår undersöka och utreda dem. Det innebär att det i praktiken växer fram dolda zoner vid sidan om rättssamhället i våra två största städer. 

Det handlar om en omfattning som är långt större än i andra motsvarande städer runt om i Europa, även om den relativa omfattningen i sig saknar betydelse eftersom varje dödsskjutning är oacceptabel och varje mord som förblir ouppklarat är ett hot mot oss alla. 

Nu måste polis ges de resurser som krävs för att bekämpa gängen, brottsligheten och utreda morden. Nu måste varje stadsdel vara lika mycket under skydd av rättsstaten som hela vårt samhälle ska vara. Innehav av vapen bör leda till omedelbara åtgärder. Misstankar om brottslighet ska utredas direkt. Brottslingar som grips ska kunna ställas under jourdomstolar i stället för att släppas i väntan på en rättegång längre fram. Utländska medborgares brottslighet ska leda till utvisning. Vi bör nu bekämpa den grova brottsligheten genom att tillämpa nolltolerans även mot andra brott. Sverige ska i varje stad och bygd vara ett land där brottslingar är otrygga och vi medborgare trygga. 

Vi behöver en stark försvarsallians

Ett av Trumps viktigaste besked i valrörelsen är att han beundrar Vladimir Putin, och ett antal andra diktatorer, samt att han ifrågasatte Nato och USA´s roll i försvaret av den fria världen. 

Oavsett vilken politik han kommer att föra har dessa ord skapat en osäkerhet som underminerar europeisk säkerhet. De baltiska länderna liksom vi själva bör vara oroliga. Rysslands makt att utöva påtryckningar ökar. Och för Putin blir osäkerheten till något att utnyttja för att flytta fram sina positioner och sin makt. 

Det finns en del i världen där detta är särskilt farligt. Det är kring Östersjön och alla de länder som finns kring den. Den ryska upprustningen har inte i första hand skett för att kunna föra krig utan för att slippa göra det för att kunna nå sina syften genom påtryckningar och hot. Med Trump som president blir osäkerheten större liksom utrymmet för aggression. 

Det gör Nato ännu viktigare. Alla Europas länder måste bindas samman i ett så starkt försvar som möjligt. Det är en defensiv försvarsallians som styrs av alla medlemsländerna gemensamt, inte en aggressiv militär allians som styrs av USA. 

När den transatlantiska länken försvagas, länken mellan USA och Europa, måste socialdemokraterna inse att man inte längre kan bygga svensk säkerhet på den. Sverige är med Trump vid makten ensammare än tidigare. Det är dags att agera för att värna vår säkerhet. 

Nu behövs Nato och nu behövs vi än mer i Nato. 

Historia är historia och ska inte ändras

Muséer ska vara samlingar för vårt kulturarv. När det gäller historien är det just vår historia som ska påminna oss och inspirera oss. När det gäller världen omkring oss, världens folk, olika kulturer och olika delar av världen så är föremål och samlingar berättelser som har en egen kraft och som är en nyckel för vår förmåga att förstå oss själva. 

När politiska krafter vill använda muséer och vårt kulturarv för att låta vår tids värderingar förklara historien vänder vi inte bara på den berättelse vi behöver för att förstå vår egen tid. Vi reducerar den tid, de liv och de villkor som andra människor har levt under. 

Självfallet kan kommunister säga att världen såg ut som de tycker att den såg ut genom att hävda att stammar och bygemenskaper var uttryck för socialistiska samhällen. Miljöpartister kan göra sin tolkning och förklaring av tiden utan elektricitet och bensindrivna bilar, om de vill. Nazister kan rättfärdiga sig själva genom att peka på gångna tiders nationalism och krig. Och som vi ser det kan extrema grupper rensa i vårt kulturarv för att förneka, förblinda eller förvränga. 

De gör alla det felet att de saknar respekt för den kunskap, den erfarenhet och den verklighet som bidragit till att form vår tid. De kan alla påminna om det som var smärtsamt, grymt, orättvist eller lysande. Krig och försoning. Förtryck och frihet. Mörker och upplysning. Det är kunskaperna om helheten som är lärdomen för vår tid. 

Den ska inte förmörkas av käcka och trosvissa tillrättalägganden som syftar till att historien och människors erfarenhet omvandlas för att passa vår tids värderingar och tyckande. Då blir lärdomen lika flyktig som den populism som driver vänstervågor, identitetspolitik eller normkritik. Dagens tyckande blir ett budskap till historien istället för tvärtom. Alice Bah-kuhnke ska hålla händerna borta från Sveriges muséer. Politiken ska inte bestämma över vår historia.