Grekland - ett varnande exempel.

Efter 2 dagar i Aten med diskussioner och möten kring försvars- och säkerhetspolitik. Här lurar gamla motsättningar och föreställningar om den gamla ärkefienden Turkiet, som lett till att Grekland i dag, mitt i den värsta ekonomiska krisen, är det land i EU som spenderar mest av sin ekonomi på försvarsbudgeten.

Övertygar mig om två saker. Ett närmande mellan Grekland och Turkiet genom att även Turkiet blir medlem av EU leder till ökad säkerhet och mindre motsättning. Det vore bra för hela Balkan och för Cypernfrågan. Och för Grekland, inte minst när budgetkrisen ska hanteras.

Länder som inte har en tuff budgetpolitik blir lätt sina egna värsta fiender. Grekland hotas mer av sina dåliga statsfinanser än av gamla föreställningar om Turkiet. Försöker man lösa en ekonomisk kris med hjälp av ökade offentliga utgifter tappar man till slut kontrollen. Hade vi i Sverige gjort som Mona Sahlin ville för ett år sedan och ökat utgifterna hade vi hade haft större statsskuld och dubbelt så höga räntor på statsskulden. Grekland är att varnande exempel för alla.

I en annan del av EU

Aten känns som ett himmelrike med sina + 17 grader och sol. Speciellt när man lämnat Stockholm med - 20 grader och 2 månaders snöskottning!
Himmelriket rämnar när man tittar lite närmare på det som vi svenskar nog kan kalla kaos.
Grekland brottas med en krisartad ekonomi där stora strukturella problemär underliggande.
En korruption som är totalt utbredd överallt - just nu protesterar taxichauförrerna därför att de ska tvingas lämna och registrera resor med kvitton! Generalstejker är mer en regel än undantag. Korrutpionen finns både inom det offentliga och privata - tilltron till de politiska systemet är lågt. Regeringens medicin att räkna med ökade skatteintäkter för att försöka betala ner den enorma statsskulden känns osäker.
Det långsiktiga problemet handlar också om vad landet ska leva av. Med en obefintlig exportindistri gäller det att turismen blomstrar och att skeppsnäringen ökar.

Grekland har ett förhållandevis stort försvar - med en budget på 70 miljarder och 150 tusen officerare och soldater. Hotet kommer från Turkiet och Cypern frågan och fYROM diskussionerna är i allra högsta grad levande för Grekerna.

Lite grekiskt klimat i Sverige och en fortsatt moderatledd regering blir min önskan till höstens svenska val!

Piraters väl viktigare för vänstern än skyddet för svenska soldater.

Nästan 200 svenska soldater kommer att delta i Eu:s marina insats mot pirater och sjöröveri utanför Somalias kust ( Operation Atalanta). Skälet för den internationella insatsen är att skydda fartyg som deltar i transport av humanitära hjälpsändningarer till Somalia. Samt att avvärja och bekämpa sjöröveri och väpnade rån. Piratverksamheten är ett hot mot leveranser av mat till alla dem som flyr från våld och krig på Afrikas horn.
Det verkar inte vara något bekymmer för de rödgröna.

För de svenska soldater och sjömän som deltar handlar det om de risker som följer av varje väpnad insats. Den är väpnad och militär på grund av att det våld som kan möta kräver mer än vanliga polisiära insatser. Det är med fara för sina egna liv de deltar.
Det verkar heller inte vara något bekymmer för de rödgröna.

När de rödgröna diskuterar denna insats i riksdagen är det nämligen som om vare sig flyktingarna, de 200 människor som piraterna har tagit som gisslan eller de svenskar som riskerar sitt liv är något att bekymra sig över.

Det enda som de rödgröna har fokuserat sin diskussion i det gemensamma utrikes- och försvarsutskottet har varit frågan om hur man kan lagföra piraterna. Det är en fråga som man inte ska nonchalera. Internationell lag och rätt ska upprätthållas, och det är också syftet med insatsen.

Men en ännu viktigare fråga är hur man stoppar piraterna från att bryta matleveranser till svältande flyktingar och hindrar gisslansituationer till sjöss. Och frågan om hur vi skapar största möjliga trygghet för de besättningar som hotas till livet av piraterna och hur vi ser till att de svenska sjömännen och soldaterna kan agera med största möjliga skydd och säkerhet, med den bästa utrustningen. Men när människor riskerar att svälta ihjäl, när sjömän tas som gisslan och när svenska förband ska sättas in grubblar de rödgröna på detaljerna kring lagföring.

Ibland verkar det som om de tror att världen slutar vid Södertörns tingsrätt. Och glömmer att vi har ett försvar för att skydda utsatta människor, värna frihet och fred. Det är därför jag vill att det ska vara starkt. Då kan vi nog också lagföra pirater på rätt sätt.

Familjer vet bäst – inte politiker

Publicerat 2010-02-19

Miljöpartiet = 40 miljarder i skattehöjningar!

Miljöpartiet har plötsligt i skuggan av socialdemokrater och vänsterpartister vuxit fram som något mer modernt alternativ. Då har man små krav. Och det är bara så länge de är kvar i skuggan det fungerar.

Miljöpartiet ville förr ha det som de kallade grön skatteväxling, det vill säga höja skatter på energi och koldioxidbaserade bränslen men sänka på jobb. Numera vill de bara höja skatterna. Det är vare sig grönt eller skatteväxling. De vill höja skatten på inkomster:

"Vi menar att det är orimligt och smaklöst att nu fortsätta sänka skatten för dem som jobbar samtidigt som allt fler i vårt samhälle drabbas av arbetslöshet." (Miljöpartiets budgetmotion hösten 2009)

Man kan fråga sig varför de tror att höjda skatter för dem som jobbar skapar fler jobb samtidigt som de anser att höjda skatter på energi ger mindre energianvändning. Om skattehöjningar leder till att man minskar det man beskattar bör man inte höja skatten på jobb om man vill få fler i arbete.

Sammanlagt vill miljöpartiet själva höja skatterna med 40 miljarder. Det är 40 miljarder mer som ska belasta svenska hushåll, jobb och företag. Den enda ursäkten för miljöpartiet är att vänsterpartiet vill höja skatterna ännu mer men det är ett ännu starkare argument mot att rösta för något av de rödgröna, om man inte tror vi får fart på vår ekonomi genom att beskatta jobben hårdare och genom att minska hushållens trygghet.
　

Vänstern vill överge det afghanska folket

Rapporterna om den stora offensiven mot talibanfästen i södra Afghanistan tyder än så länge på en betydande framgång och på ett folkligt stöd. Talibanerna, liksom utländska grupper, lever på att hålla civilbefolkningen i terror och i skräck. Det är få människor som själva vill bli förtryckta.
Nu rensas byar och samhällen från dem som med vapen håller människor i skräck och i medeltida liv. En liten framgång för alla flickor som därmed kan få gå i skola. Kanske inte med samma möjligheter som våra barn men likväl en oändlig skillnad från alternativet.
I Afghanistan handlar det nämligen inte om jämställdhet utan om fundamental mänsklig värdighet och rättigheter. Det faller om talibanerna får fritt fram. Det bord den svenska vänstern tänka på.

Engagemang spelar roll

Söndag med en vecka med nya möten och sammanträden framför mig. Ibland frågar jag mig om det är värt alla dagar och kvällar? Vad leder det till? Det är inte alltid det blir konkreta resultat av ett möte, ett beslut eller ett uttalande eller en skrivning.

Men svaret är att det spelar roll. Om inte jag står för mina åsikter, så blir det andras åsikter som slår igenom. På vilken åldringsvård vi ska ha, om vi ska ha ett starkt försvar eller om familjer ska få bestämma själva. Om vi ska bry oss om demokrati och frihet, som är de riktigt stora värdena, så räcker det inte att bara tala om det. Då måste vi också stå upp för det vi tror på.
Det är till exempel rätt att vi har svensk trupp långt bort i Afghanistan, men det påverkar självfallet inte direkt det svenska samhället, i alla fall inte i det korta perspektivet. Om vi inte gör det skulle vi märka det däremot i form av nya flyktingsströmmar, en fristad för terrorister och mänskliga katastrofer som går rakt emot de värden om människors rätt som vi vill försvara. Och det är ett uttryck för att vi inte bara pratar om demokrati.

Så därför spelar det roll att sitta med vid försvarsutskottets sammanträden, rösta i riksdagen, skynda sig till socialnämnd eller stå i Mörby Centrum och kampanja på torget. I en del fall spelar det en direkt roll för om åldringsvården ska vara så bra som den kan bli. Och om äldre kan känna sig säkra på att vi gör vårt bästa för dem. I andra fall spelar den långsiktiga inriktningen en stor roll och ibland är det bokstavligen när vi röstar om skatten som familjers trygghet avgörs. Och allt flyter samman i frågan om man ska stå upp för det man tror eller ej. Och det spelar roll. Precis som det spelar roll om vi vinner valet i höst. Det kräver att vi står upp för den politik vi tycker är rätt. Även när det blåser kallt på torget.