Rysslands mål samt naiva svenskar.

På Svenska Dagbladet skrev Claes Arvidsson igår om hur Ukraina rear ut delar av sitt land till förmån för lägre gaspriser. Ryssland har genom ett nytt avtal säkrat tillgången till flottbasen i Sevastopol 25 år till från 2017. Det vill säga till 2042. Det innebär att Ukraina knyts till Ryssland när det gäller viktiga ryska basintressen.

Det förändrar situationen kring Svarta havet och inte minst för ett land som Georgien. Men viktigare än så är att detta är ett av många uttryck för hur Ryssland försöker stärka sina intressen och sin närvaro i det nära grannlandet. Det är en ambition man inte bara har gentemot Ukraina, Svarta havet och Sydkaukasien.

Annars undrar jag idag om svenska folket har vaknat. Jag trodde efter vänsterns alla förslag på skattehöjningar för familjer , energiskatter och bensinskatter som alla drabbar kunderna dvs oss att alternativet skulle vara förskräckande och opoinionen kraftigt svänga till fördel för regeringen.
Förstår inte heller att inte männsikor inser sambandet mellan deras eget arbete och villkoren för företagarna dvs deras arbetsgivare. Gör man det förstår man att det inte är ngn bra idée att införa förmögenhetsskatt igen eller höja arbetsgivaravgifterna.

Tydligen måste vi bli bättre med att inte bara föra fram egna förslag utan också tydliggöra vad oppositionen politik egentligen betyder för familjers ekonomi, arbetstillfällen och miljön.

Spanien - Vänstern föredöme?

Bara miljöskatterna vill de rödgröna höja med 11 miljarder, sedan kommer andra skattehöjningar som förmögenhetsskatt och höjda inkomstskatter. Det är Miljöpartiet och vänstern som nu driver den rödgröna politiken. Trots skattehöjningarna har man ändå fortfarande lovat tre gånger så höga utgiftsökningar. Så antingen höjer man skatterna ännu mer eller så ökar underskottet ännu mer.

Och det är en underskottspolitik de vill föra. Det försvarade socialdemokraterna förra året, då man ville ha ett minst 20 miljarder högre underskott än regeringen. Och då menade man att Spanien med sina växande utgifter och underskott var ett föredöme. De ville att Sverige skulle se på Spanien som exempel på god socialdemokratisk politik.

Spanien är ett av de två länder som står näst i tur när det gäller budgetkris, efter Grekland så ser vi nu hur räntorna stiger i Portugal och Spanien. Spanien är en krisekonomi. Och ett socialdemokratiskt föredöme. Det gäller uppenbarligen även i år om man ser till alla utgiftslöften. Det är en underlig situation när oppositionen ser en krisekonomi som föredöme för den egna politiken.

Varning för MP och vänsterns linje

Det blir kanske lite mycket om Miljöpartiet här men det verkar å andra sidan som om de rödgröna är beroende av att det finns ett parti som kan leva i skuggan av de två andras misslyckanden. Just nu verkar det som om Miljöpartiet får ökat stöd just för att man inte är som socialdemokraterna och inte som vänsterpartiet. Det är lätt att glömma att Miljöpartiet är som Miljöpartiet och det är illa nog.

I går skrev jag om att de nu bestämt sig vilja straffa stockholmarna för att de är stockholmare och storstadsbor. Det vill de göra genom att höja skatterna på boende och återinföra förmögenhetsskatten och det slår hårdast där vi har de högsta bokostnaderna, och genom att höja skatterna på arbete. Så hoppas de stoppa jobben och tillväxten som skiljer storstadsområden från de delar av Sverige där det saknas jobb och tillväxt.

Men det räcker inte. De vill också att vi ska vila Sverige ut ur krisen. Det är inget fel på att vi kan ta ledigt och att vi kan välja att ta ut mer fritid. Men Miljöpartiet vill att vi ska ha mer av betald ledighet och fritid, som ska betalas av dem som inte är lediga. Det vill säga de som arbetar ska betala dem som inte arbetar. Friår ska alla ha. Vi ska ha 30 timmars arbetsvecka och pensionsålder från 60. Och de som inte arbetar ska kunna få medborgarlön. Ett samhälle som låter de arbetande betala dem som vill vara lediga kommer inte få fler som jobbar. Kineserna är nog förskräckta inför den möjliga konkurrensen från vilande svenskar. Men de som bör vara mest rädda är pensionärer, sjuka och barn. Det är alla de, som kommer drabbas mest när vilolinjen ska ersätta arbetslinjen.

Mp straffar Stockholmare

Miljöpartiet hävdar i dag i ett utspel att alliansregeringen har gynnat storstadsregionerna på glesbygdens bekostnad. Grunden för detta säger man är skattesänkningarna. Men skattesänkningar gynnar både storstad och glesbygd. De gynnar dem som arbetar och det gynnar förutsättningarna för att skapa jobb och det är viktigt i både storstad och glesbygd.

Men Mp har rätt ändå, därför att jämfört med hur Mp skulle bedriva politik har regeringen satsat på storstäderna eftersom Mp vill straffa storstadsbor. De vill återinföra och höja fastighetsskatten, vilket drabbar dem som bor där fastighetspriserna är höga. De vill fortsätta att bestraffa dem som kör bil i storstadsregioner, inte bara genom att skjuta på frågan om Förbifart Stockholm utan genom att lägga statens infrastrukturpengar så mycket som möjligt där människor inte bor. De vill höja inkomstskatten vilket drabbar alla men inte minst dem som bor i storstad och måste ha råd att betala de högre kostnader som finns i en storstad.

Det är bra att Mp är tydliga med sin storstadsfientlighet så att stockholmare andra storstadsbor får veta att Miljöpartet tycker att vi fått det för bra under mandatperioden. Då vet alla vi stockholmare att Mp vill "rätta" till det så fort de får makten. Mp tänker bedriva en storstadsfientlig politik och den drabbar dem som bor här.

Rödgröna bromsklossar

En miljon väljare. Det är så många som är beredda att byta parti inför valet. Och det är den gruppen som valrörelsen kommer att handla om. För den gruppen är det viktigt att få besked om två saker.

Varje röst på ett av allianspartierna är en röst på en allians som har en gemensam politik för att sätta jobben främst, sänka skatter, bekämpa brottslighet, ett starkt försvar och bidra till att utveckla EU. Det finns inget alliansparti som tvekar om detta och samtliga är tydliga i sitt försvar för individens rätt och valfrihet.

Varje röst på de rödgröna är däremot en röst på Ohly som statsråd och som en bromskloss, när det gäller vänsterpartiets syn på företagande, skatter, försvar och Europa. Här saknas det gemensam politik och vänsterpartiet kommer dag efter dag försöka driva igenom sina uppfattningar.

Varje röst på de rödgröna innebär också en röst på Mp som vill avveckla kärnkraft, stoppa flyg och höja skatter på det mesta, liksom V.

Och en röst på socialdemokraterna är en röst på ett parti som inte riktigt vet vad de vill och som viker ner sig för Vänsterpartiet och Mp när det är konflikter. Det är Förbifartseländet ett exempel på. Och så är det en röst på en budgetpolitik som i Spanien och Storbritannien. Det blir stora underskott, få jobb och mycket osäkerhet. Mycket anti-tillväxt, mycket anti-EU och mycket anti-valfrihet. Det vet vi.

Mp ett svenskt askmoln

Miljöpartiet vill förbjuda flygningar över stora delar av Sverige. Som om Mp vore ett politiskt askmoln.

Nu driver man igenom med vänstern och socialdemokraterna att en särskild kilometerskatt på lastbilar ska införas som ska vara olika för olika delar av landet och olika i städer och på landet för att på det viset försvåra för landsvägstransporter.

Varje generation lastbilar har mindre utsläpp och bidrar dessutom även de till viktiga miljöfrågor, till exempel avfallshantering. Men det inte utsläppen de är ute efter utan lastbilarna. Och i går förklarade de att de vill skjuta på frågan om Förbifart Stockholm genom riksdagsbeslut.

I de rödgrönas Sverige är inte längre kommunala frågor kommunala. Konsekvensen av det är rimligen att de ska fatta riksdagsbeslut om alla förbifarter kring Sveriges städer.

Miljöpartiet är som ett enda stort askmoln i politiken. Dyrare och färre transporter, långsammare och krångligare. Avvecklad kärnkraft och mindre el. Högre skatter på bilismen. Högre skatter på arbete. Det ger inte bättre miljö men sämre konkurrenskraft och färre jobb. Precis som ett askmoln. Skillnaden är att det inte är isländskt utan svenskt och drabbar bara Sverige.

S.V och MP har ingen lösning till trafikproblemen i Sthlm

En överkörd statsministerkandidat och en opposition som i valet mellan två olika alternativ låter bli att välja. Det är ingen kraftfull bild av de rödgrönas ledare som träder fram när de väljer att låta sin oenighet lösas genom att man inte har någon egen uppfattning. Det är ett mönster vi redan har sett inom utrikespolitiken och vi kommer få se mer av det.

Men resultatet är att oppositionen inte har något eget alternativ till hur huvudstadsregionens trafikproblem ska lösas, annat än den lätt naiva frågeställningen till väljarna om man vill satsa på kollektivtrafik eller motorvägar. En väl fungerande storstadsregion måste ha bådadera och det är en balans som man inte kan överlåta till en folkomröstning med ett ja eller nej.

Enköping har det. Båstad har det. Värnamo har det. Ljungby har det. Ystad har det. Norrköping, Linköping, Helsingborg, Ängelholm, Södertälje och ännu fler städer har en förbifart. Men där Sverige har som mest trafik, där trafiken mellan norra och södra Sveriges möts och där trafiken i dag går igenom Sveriges största storstadsregion, där viker sig socialdemokraterna för miljöpartiet och vänsterpartiet som gärna ser att bilismen ska strypas genom att tvingas in i Stockholm. De glömmer att de snarare stryper Stockholms tillväxtmöjligeter och försämrar miljön.


De kan inte regera. Bara tycka. Och det de tycker är dåligt för Sverige och dåligt för miljön.