Låt oss aldrig få se Ohly som minister

I början av en vecka som kommer handla om möten och sammanträden kring försvars- och säkerhetspolitik slog mig tanken: tänk om han blir försvarsminister eller utrikesminister?

Inte för att jag egentligen tror att Lars Ohly kommer bli det måste tanken ändå tänkas, eftersom han i vilket fall som helst kommer att ha ett avgörande inflytande på svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Det har vi sett i form av frånvaron av besked från de rödgröna om Sverige i Afghanistan men också genom den antiamerikanism som präglar den rödgröna utrikespolitiken, med krav på att USA ska lämna Europa liksom allierade i andra delar av världen.

Det är just för att undvika att vänsterpartiet och miljöpartiet skulle få påverka utrikes- och säkerhetspolitik, Europapolitik och försvarspolitik som tidigare socialdemokratiska partiledare har hållit dem utanför sina regeringsbildningar, oavsett om de varit i opposition eller vid makten. Nu kommer de in och kommer påverka just dessa områden som socialdemokrater tidigare har förstått att skydda från det gamla kommunistpartiets inflytande. Och vi har som sagt redan sett resultaten i form av den gemensamma politiken, och i frånvaron av den.

Rimligtvis skulle en rödgrön regering innebära ungefär 8 statsråd från vänstern och miljöpartiet tillsammans. Vilka poster de ska få är av ett allmänt intresse just eftersom tidigare socialdemokratiska regeringsbildare har insett att de inte kunde få påverka områden som var av stor betydelse för svensk utrikespolitik. Sahlin kommer heller inte vara i den styrkepositionen att hon kan bara säga nej till partier som står för kanske mer än en tredjedel av hennes regeringsunderlag. Därför bör hon ge besked: Kommer någon vänsterpartist eller miljöpartist bli statsråd för utrikesfrågor, försvarsfrågor, handelsfrågor, Europafrågor eller biståndsfrågor? Om det är så har väljarna rätt att veta detta eftersom det säger något om en sådan regerings inriktning.

Men allra enklast är självfallet att det aldrig kommer på tal.

S ville följa Spanien - idag har vi facit!

En ökning av BNP med 3 % enligt SCB och ett överskott i statsbudgeten på 30 miljarder enligt Ekonomistyrningsverket. Därmed märks det än en gång att Sverige har en av eller kanske Europas starkaste ekonomier. Socialdemokraterna menar däremot att regeringen har spelat bort statsfinanserna och menade så sent som för ett år sedan att vi skulle ha följt Spaniens exempel.

Frågan är vilken ekonomi de själva väljer nu: den svenska eller den spanska?

Problemet med de rödgröna är att de inte verkar se att vi trots allt lever i en ekonomisk kris i världen. Två av de tre partierna vill korta ner arbetstiden. Alla tre vill lägga ner halva den svenska elproduktionen. Tillsammans vill de höja skatterna på arbete, transporter och kapital. Och så vill de öka utgifterna som deras kolleger i Europa har gjort. Det finns alla skäl till att opinionsmätningarna nu svänger i alliansens riktning.

Fallande S - Varning för vänsterinflytande

Socialdemokraterna får i dagens opinionsmätning det lägsta stödet sedan 2006 samtidigt som det bara skiljer någon procent mellan blocken. Det finns två saker som man kan säga om detta. Det är socialdemokraterna som nu drabbas av den ansvarslöshet som de går till val på när de tagit vänsterpartierna in i regeringsalternativt.

En politik som medvetet riktar sig mot stockholmarna vinner så klart inte stockholmarna. En politik som bygger på skattehöjningar vinner bara de mest entusiastiska på vänsterkanten, där Mp och V finns. En politik som ska motarbeta alla bilägare vinner bara de som tror att vi löser miljöproblemen genom teknikfientlighet och genom att bekämpa bilism istället för att minska utsläpp. Och minska utsläpp är ju inte det Mp arbetar för när de vill lägga ner Förbifart Stockholm. De vill ju ha in bilarna i köer längs Stockholms gator. Och budgetalternativet, utrikespolitiken och kraven på att korta arbetstiden mitt i krisen, allt detta visar att de rödgröna inte tar och inte kan ta ansvar.

Det andra är att ju svagare som socialdemokraterna nu blir desto starkare blir vänstern inom de rödgröna. Det som socialdemokrater försöker avfärda som drömmar, visioner och utopier i det rödgröna programmet är konkret politik för Mp och V.

Det innebär att om de rödgröna vinner så kommer inte socialdemokraterna om de nu skulle vilja det hindra en politik som slår mot Stockholm, tillväxt, jobben, försvaret och säkerhetspolitiken och inte minst Sveriges trovärdighet i världen. Sahlin har valt att kampanja för att V och Mp ska komma in i regeringen. Och när de gör det kommer det att märkas.

Vänsterns förslag är ogenomtänkta och drabbar oss hårt.

I går skrev jag om de rödgrönas utrikespolitik och att man blundar för ryska militära baser som finns i länder mot deras vilja, medan man fördömer amerikanska baser som finns som ett led i självständiga nationers frivilliga försvarssamarbete med USA.

Det är många som dömt ut det som galet och direkt farligt för stabiliteten. Socialdemokraterna har mest hukat och sagt att man inte menar något med det och att det är en utopi medan vänsterpartiets företrädare säger att man visst det menar något med kravet.

Det börjar bli lite underligt med de rödgröna som för fram krav som sex timmars arbetsdag och kortare arbetsvecka som avfärdas som drömmar och utrikespolitik som man inte menar något med. De borde sluta drömma och säga vad de menar. Tyvärr är det i det här fallet så att man menar att Sverige ska kräva att länder som är beroende av USA för sitt försvar ska lämnas ensamma.

Men de rödgröna angriper inte bara USA. I dag kunde man läsa i DN att man också angriper Stockholm och försvar sig med att det inte drabbar så hårt. Fastighetsskattehöjningen drabbar inte så många skriver man, men som det står på annat ställe i DN så kommer merparten av dem som drabbas ha just vanliga inkomster. Och så är planen att skjuta på Förbifart Stockholm och om den inte byggs höja trängselskatter, bensinpris, extra p-avgifter och färre körfält.

Alltså först motarbetar man att man ska lösa trafikproblemen, därefter vill man göra allt värre för stockholmarna! Men det kanske är så att man inte riktigt menar det man säger?

Vänsterns antiamerikanska agenda

Mikael Holmström i Svenska Dagbladet skriver i dag om hur de rödgröna vill att Sverige ska kräva att amerikanska baser runt om i världen ska stängas. Det är en inblandning i andra länders angelägenheter som visar att det är vänsterpartiets gamla antiamerikanska agenda som tagit över socialdemokratisk utrikespolitik. Det är anmärkningsvärt.

Men det allra mest anmärkningsvärda är att vänsterpartiet har fått med sig socialdemokraterna på att fördöma amerikanska baser i länder där de är välkomna men blundar för ryska baser som tvingats på andra länder och som är till för att underminera dem. De rödgröna blundar för ryska intrång i andra länder och kräver att baser som är till för demokratiska länders försvar ska tömmas!

Det innebär att Sverige ska kräva att demokratiska länder som själva för sin säkerhet vill ha amerikansk närvaro ska utelämnas åt de hot som de står inför. De rödgröna blundar inför hoten och kritiserar dem som hotas. Det är en upp- och nervänd utrikespolitik.

Det lämnar fältet fritt för dem som vill hota med militärt våld. Det skulle innebära att Nato inte längre skulle kunna ha den trovärdighet i Europa som amerikans närvaro ger. I Afghanistan vore det slutet för FN´s uppdrag. Och i Sydkorea är det att lämna dörren öppen för Nordkoreas galenskap.

Så ser rödgrön utrikespolitik ut. Ingen kommer att lyssna men många kommer att höra att det är en gammal vänsterpropaganda.

Att stärka friheten för den enskilde

I dag är det 100 dagar kvar till förtidsröstningen börjar eller helt enkelt när valet tar sin början. När jag tänker på det rödgröna alternativet som vill föra Sverige och människorna tillbaka blir jag än mer övertygad om att vi måste vinna valet för att ge Sverige ytterligare fyra år till av frihetsreformer och politik som ger nya jobb.

För min del kommer valkampanjen fram till valets första dag tills vallokalerna stänger handla om att vi måste stärka friheten för den enskilde. Alltid utgå ifrån att det är den enskilde medborgaren som har rätt att forma sitt liv. Att vi alla kan bidra mer om vi kan göra det på vårt sätt. I familjen.

På jobbet. Som företagare. Och att vårt samhälle och vår välfärd blir bättre om var och en kan få utforma den utifrån sina önskemål och sina behov, för vi är alla olika och behöver det som är olika men passar oss själva bäst.

Det gäller barnen i skolan. Den sjuke som söker vård. Den äldre som inte längre klarar allt på egen hand. Våra minsta när de behöver oss som allra mest.

Ett ömsint samhälle tillåter oss att vara som vi är, men växa som vi kan. Ett starkt samhälle ger oss skydd för vår rätt att välja och tycka som vi vill. Ett växande samhälle tillåter idéer och företagande inom livets alla områden. Jag hoppas det är många som vill stödja mig i det arbetet.

Även sossar erkänner att vänstern är stockholmsfientlig

Jag har tidigare på den här bloggen skrivit om hur de rödgrönas politik drabbar stockholmarna. Fastighetsskatten som drabbar bara för att man tvingas till ett dyrare boende här, bensinskatten, förmögenhetsskatten, RUT-avdraget som de vill ta bort och den mer allmänna stockholmsfientligheten som ju bland annat har tagit sig uttryck i att man vill skjuta upp besluten kring Förbifart Stockholm.

Miljöpartiet hävdar ju till exempel att stockholmarna har gynnats orättfärdigt av regeringen och vill därför klämma åt dem som bor här.

Nu konstaterar Aftonbladet att även Stockholms läns socialdemokratiska politiker håller med om stockholmsfientligheten. Och i Aftonbladet pekar några av dem på hur länets invånare drabbas av rödgrön politik. Så stockholmare av alla partifärger har anledning att fundera. Vill man ha en politik som gör det sämre för stockholmarna. Vill man inte det kan man ju rösta moderat, oavsett vilket parti man är kommunalpolitiker för.