Det måste löna sig ännu mer att jobba

Publicerat i Norrtelje Tidning
2012-08-17



Munkhammar drev på samhällsdebatten

Om man inte står för något faller man för allt. Så skrev Johnny Munkhammar i en av sina sista artiklar. Den handlade om vikten av att politiker står för något och driver samhällsdebatten i den riktning man tror på. Det präglade också hans gärning. Han drev på för frihet, företagande och marknadsekonomi, för att vi ska ha mångfald och konkurrens i välfärden, för att vi ska sätta idéer främst för förnyelsen av samhället. Det är så vi moderater kan vinna inte bara väljare utan också debatten om hur samhället ska förändras, och det är den vägen vi, som Johnny påpekade, som vi har blivit ett större och viktigare parti under de senaste decennierna.

Det är värt att minnas och lära sig av. Vi som har mist en kollega och god vän har all anledning att minnas detta i saknaden samtidigt som vi tänker på hans familj. De har mist sin make och pappa. Det är en roll som ingen annan kan uppfylla.

Solariesolande ger cancer - 18 år bör vara gräns

Förbud är ett ofta återkommande krav när politiker möter något som de ogillar. En bättre utgångspunkt är att vuxna medborgare i grunden ska ha rätt att besluta själva om det som inte skadar andra och som inte är förenat med uppenbara risker eller leder till kriminalitet. Men det är samtidigt en skillnad mellan hur vi ser på vad myndiga medborgare har rätt att göra och de gränser som bör sättas för dem som inte har myndig ålder.

Det finns i dag en medvetenhet om att alltför mycket solande kan vara farligt med risker för hudcancer. För mycket sol kan vara farligt för bleka svenskar hur mycket vi än älskar solen. Och regniga somrar är det lätt att solarier får ersätta utevistelsen, med en mycker mer intensiv strålning som följd än vad naturens sol ger. Därför har jag fört fram kravet på att 18-års åldersgräns bör gälla. Unga människor blir mer utsatta, har inte samma möjlighet att se riskerna och riskerar att bygga upp en långsiktig cancerrisk. Inte förbjuda för medborgarna men begränsa med åldersgräns. Det är ett sätt att både skydda och klargöra att det är den enskilde som har ansvaret.

Demokrati ingen självklarhet öster om oss

När den vitryska diktaturen utvisar samtliga svenska diplomater är det ett uttryck för hur rädda man är för att förlora makten när kraven på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter upplevs som ett hot. Det är ingen stark regim som är så rädd.

Men den är för oss en påminnelse om att demokrati inte är en självklarhet i vår del av världen, lika lite som i andra delar av världen. Och det påminner oss om att det finns regimer som ser våldet som en förutsättning för sin överlevnad. Det blir allt mer uppenbart att detta även gäller den ryska regimen, som även den vill begränsa möjligheterna för internationella organisationer och utländska företrädare att bidra till en demokratisk utveckling.

Ska staten styra bankerna?

Lite förvånande är det att en av våra stora banker skriver till regeringen för att be om en lagstiftning för hur banken ska hantera sina kunder. Denna gång handlar det om att Swedbank vill ha en lagstiftning om att lån ska amorteras. Det är ett sätt att underkänna sin egen förmåga som rådgivare och som bank för sina kunder. Det borde vara upp till banken att bäst kunna bedöma när man ställer krav på amortering och när man inte gör det.

Och om staten ska lagstifta om amortering kommer också frågan om hur mycket som ska amorteras. Ska staten bestämma att alla lån ska amorteras på 10 år eller med 5 % varje år? Och när man går in på den frågan hamnar man också i frågan om hur mycket enskilda ska få låna. För om det ska lagstiftas om amortering måste man också bestämma vad för slags amortering som uppfyller kraven och hur stora lånen då kan vara.

Så får vi en detaljreglering som bortser från att kunder och lån är olika och som istället reglerar det som banker bäst kan ta ansvar för själva. Och om de inte kan ta ansvar för lånen är det mycket ansvar som de måste lämna ifrån sig. Hur stora bör räntorna vara, vilka risker ska man ta och hur ska bankchefer betalas. Bankchefer som vill ta ansvar får inte fly det genom att be staten styra och ställa över den egna verksamheten

Inför 18-års gräns för solarier

Publicerat i Norrtelje Tidning
2012-08-09

Fel likställa bilkörning med båtliv!

Sjölivet är inte som trafiken på en landsväg eller i stan. Det är inte trafik och det utövas inte som på en väg med mötande trafik. I går skrev ett antal privatpersoner ett inlägg på Svenska Dagbladets debattsida om hur tillämpningen av biltrafikens regler på sjön underminerar förutsättningarna för sjölivet. Och det är rätt. Det drabbar inte bara båtägare på sommaren utan också alla som är beroende av sjölivet.

Men framförallt bygger de stränga alkoholkraven på en förväxling av biltrafikens krav med det som krävs på sjön. Det är inte bara fel att ställa samma krav på sjöliv som på landsvägstrafik. Det är ännu större fel att tänka sig att det inte krävs mer av den som kör en bil än den som för fram en båt på öppen sjö. Kraven bör vara strängare på landsvägen och behöver därför inte vara lika stränga på havet som på motorvägen. Om detta har jag motionerat och tänker återkomma till. Tacksam för synpunkter.