Medelklassupproret = frustrerad vänsterrörelse

Just nu sägs det pågå något som kallar sig medelklassupproret. Det är organiserat av företrädare för några olika vänsterrörelser och budskapet är att medelklassen för sin del inte vill ha så mycket valfrihet och sänkta skatter.

Det konstiga är att media så lätt och okritiskt har hakat på beteckningen, som om några vänsterpolitiker skulle vara representativa för större delen av den svenska väljarkåren. Men svenska väljare kan numera representera sig själva, både som väljare och som användare av den svenska välfärden.

Hela poängen med de senaste 20 årens valfrihetsrevolution är att det inte behövs någon överhet för att styra över andras välfärd. Det är det som den svenska vänstern saknar. Den vill gärna tala för andra för att kunna styra över alla. Men i det svenska samhället kan vi styra över vår egen vardag mer än någonsin.  Utan att någon talar om vad som är bäst.

Medelklassupproret har inget med medelklassen att göra utan med en frustrerad vänster som inte längre får vara överhet, över oss andra. Det är vänsterns förtvivlade  överhetsuppror med minnen från den tid som var då man fick styra över andra. 

Offentligt ägande - sällan lyckat

Offentligt företagande är sällan lyckat. Skälen är många.

 Politiker är inte valda för att driva företag utan för att driva igenom politiska beslut. Kollektivt ansvarstagande för andras pengar leder aldrig till det ansvarstagande som allt risktagande kräver. Fritt företagande och konkurrens ger fler företag och konkurrenskraft medan monopol ger stillastående och högre kostnader. Offentliga verksamheter har alltid skattebetalarnas pengar i ryggen, oavsett om skattebetalarna vill det eller ej.

 Därför kan man alltid ta förluster och fortsätta konkurrera, utan att ändra och förbättra. Det gör det svårare för andra att konkurrera. Politiker fattar de beslut som avgör företagens villkor och ska kunna göra det utan att ta hänsyn till egna företags utveckling.

 Överallt i hela världen kan vi se hur det gått med statligt ägda företag och monopol.

 Därför är det bra att svenska staten nu har sålt de sista aktierna i Nordea. Därmed är Nordea en privat bank på samma villkor som andra. Den kan växa och utvecklas beroende på marknaden och den måste se till att fungera utan att räkna med staten håller den under armarna. Och på samma sätt finns det nu anledning att gå vidare och göra fler statliga och offentliga verksamheter privata. Det gäller inte minst alla de välfärdsverksamheter som i dag kan överleva för att det offentliga subventionerar dem.

 Skattebetalarna har rätt att kräva att skattefinansierad verksamhet är så effektiv som möjligt, att skattepengarna inte går till att täcka upp förluster och att man kan välja. Nordeaspåret är det rätta.

S kritiserar ansvarstagande men väljarna gillar det

Den politik som socialdemokrater i Europa har kritiserat, och som gjort Tyskland till framgångsrik ekonomi, har nu vunnit ett ännu starkare stöd. Svenska socialdemokrater som tävlar om att tala om hur fel politiken är i både Tyskland och i Sverige får leva med att väljarna uppskattar en politik som håller arbetslösheten nere, sysselsättningen uppe och tillväxten stabil.

 

Ska bli intressant att se hur svenska socialdemokrater hanterar att ett regeringsparti som för en ansvarsfull ekonomisk politik också blir omvalda?

S och SD i samarbete - vill behålla världens högsta beskattning.

När Sverigedemokrater och socialdemokrater samlar sig kan de hindra svenska löntagare från sänkta skatter. Syftet är att i ett land med världens högsta skatter behålla de höga skatter som hotar välfärden.

 

Varenda skattesänkning har de varit emot och därefter har de accepterat den. Vore det inte bättre om S och SD insåg att det är bra för Sverige om arbete och utbildning lönar sig,  även innan de röstar nej? Och på vilket sätt gynnar S välfärden och jobben genom att låta Sverigedemokraterna styra över budgetpolitiken. 

 

Det är illa för Sverige när de rödgröna gör gemensam sak med Sverigedemokraterna. Nu inleder de valåret genom att gå arm i arm med dem som de annars tar avstånd ifrån.

Hur ska Löfven skapa jobb genom höjda skatter ?

Stefan Löfven anser att man skapar fler jobb genom att höja skatterna. Det kan kortsiktigt vara rätt om han menar att jobben ska komma genom att stat och kommuner anställer fler men det sker ju till priset att skatterna höjs för alla andra jobb. Och när skatterna stiger för företag och på arbete så stiger svenska priser och då minskar svensk konkurrenskraft och det leder till färre jobb. Om då Löfven vill lösa det problemet med höjda skatter så urholkar det ännu mer konkurrenskraften.

 

Med tanke på att Löfven har sagt att S har som mål att ha lägsta arbetslösheten i EU men inte har någon annan politik för det än att han tror att höjda skatter ger fler jobb innebär det att han kommer att se till att vi har de största skattehöjningarna. Och att svensk industri får de högsta kostnaderna. Så klarar man vare sig jobb eller sysselsättning även om det är traditionell socialdemokratisk politik. Faktum är att det var den politiken som fördes i dagens krisländer. 

En stad är en stad - bilar ingår!

Bland reaktionerna efter Barack Obamas besök i Stockholm finns dem som tycker det var bra med en trafikfri innerstad. Så borde det alltid vara finns det de som säger eftersom de kunde gå eller cykla som de ville. Men de glömmer bort att alla andra var hindrade att göra allt det som gör en stad till stad. Transporter, kommunikationer och arbete. Det är därför staden har blivit stad. Om man tror att livet blir bättre utan bilen så får man nöja sig med hur livet var innan bilen och moderna transporter fanns. Eller så kan man  välja att leva och bo där ingen trafik finns.

 

Slutreplik DN-debatt: ”Förvånande och tråkigt att helt avvisa diskussion”

Det förvånande och tråkigt att dem som replikerat på vår debattartikel helt avvisar en diskussion, skriver riksdagsledamöterna Anti Avsan (M) och Isabella Jernbeck (M).