Delad föräldraförsäkring är förmynderi

När S kongressen beslutar att kollektivet ska ta över fördelningen av föräldraförsäkringen från föräldrarna så är det inte en individualisering utan ett förmynderi baserat på kollektivism och överhetens kvotering. Individualisering innebär att individer bestämmer och som självständiga medborgare fattar beslut om sina liv, inte om att få leva som kollektiv som politiker bestämmer över. 

Varför tror ngn att de vet bättre andra !

De som nu säger att ytterligare månader av föräldraledighet ska bestämmas över föräldrarnas huvud bör säga en sak till Sveriges föräldrar, nämligen varför de anser sig vara mer skickade att styra över andra familjer än de familjerna själva?  Vad menar socialdemokrater eller för den delen Folkpartiets Birgitta Ohlsson när de menar att det är bättre att politiker fördelar föräldraledigheten åt föräldrarna än att föräldrarna gör det själva?

På vilket sätt är de klokare och på vilket sätt vet de bättre? Med vilken rätt anser de att de ska styra över andra familjers väl och ve, deras vardag och deras tillvaro. Hur kommer de sig att de tror så mycket om sig själva att andras uppfattningar inte spelar någon roll. Det är dags för välfärdens översittare att tala om varför de vet bättre.  Eller ska vi andra tala om för dem hur de ska hantera sin föräldraledighet? Politiker som betraktar andra medborgare som sina undersåtar har ett starkt begär för att vara övermäktiga andra människor. Det kan kallas pampfasoner, det kan kallas förakt för andras omdöme och ansvar och det kan kallas naiv och uppblåst övertro på sig själv.

Löftesbrott o skattehöjningar gillar inte väljarna

Det är inte förvånande att att S har rekordlåga opinionssiffror. De har en rekorddålig regeringstid bakom sig. Det konstiga hade varit om väljarna hade kunnat stöda velighet, löftesbrott och skattehöjningar.

En utvecklad försvarsförmåga kräver mer anslag

Det är bra att ett första steg mot en ny försvarspolitik har tagits. Det hade varit bättre om det tagits medan alliansen var vid makten. Nu är det ett gemensamt nationellt intresse för alla att värna om att försvaret får de resurser som krävs. 

Försvaret är inte ett särintresse utan en grund för att vårt samhälle och vårt land ska kunna värna om de fri- och rättigheter som vi anser självklara, som måste vara tillräckligt stort för att bygga de trösklar som hindrar andras aggression och som kan bidra till en stabilitet i en del av Europa där Ryssland väljer att hota och provocera.  

Därför måste nya steg tas för att för att försvarsförmåga som vi har beslutat om i riksdagen ska bli verklighet. Därutöver måste vi utveckla den försvarsförmåga som verkligheten kräver. Det kommer att kräva ökade försvarsanslag inte bara i år utan också kommande år. 

Svensk säkerhetspolitik inte en fråga för Ryssland

Några delar av den ytligare svenska kulturvardagen skrev häromdagen på DN Debatt att det vore farligt om Nato fick genomföra den planerade och beslutade övningen i Norrland tillsammans med bland annat Sverige som partner. Att försvaga det samarbetet ligger självfallet inte i fredens intresse utan i Putins. Och i Putins intresse ligger i att vänsterinriktade kulturutövare luras att gå hans ärenden. Ett svagare svenskt försvar och ett mer utsatt samhälle leder vare sig till ökad säkerhet eller till ett stabilare Östersjöområde. 

Verkligheten är att Ryssland bedriver krig i Ukraina och nonchalerar allt vad en europeisk fredsordning innebär. Det gör man för att det är möjligt att agera utan att möta något större motstånd. Samtidigt är man ett hot mot alla de andra länder som lever i Rysslands grannskap varje gång man ifrågasätter deras rätt att fritt forma sin egen framtid vad gäller europeiskt samarbete och gemensam säkerhet. Estlands medlemskap i Nato är inte ett hot mot Ryssland men mot Rysslands förmåga att utöva påtryckningar och hota Estland. Lika lite bedriver Danmark eller Norge aggressionspolitik som vissa delar av den ytliga kultureliten tycks tro. 

Det vore bättre om de såg verkligheten istället för att låtsas som att livet är som på teatern. Där bestämmer skådespelare och regissörer men i verkligheten är det Putins hot och vår förmåga att stå emot dem som avgör vår självständighet, inte bara vad gäller territorium utan också vad gäller vår förmåga och vilja att fritt bestämma över vår säkerhetspolitik. Varje gång någon säger att en ökad svensk säkerhet genom Nato-medlemskap provocerar Ryssland understryker man varför vi ska gå med i Nato. Skälet är enkelt. 

Svensk säkerhetspolitik är inte en fråga för Ryssland. Vår politik ska inte bedrivas för att göra trösklarna för rysk aggression lägre utan för att de ska vara högre.  Ryska hot och uttalanden ska inte påverka svensk politik. Den självständiga förmågan att själva fatta våra egna beslut måste vi värna genom ett starkt svenskt försvar och genom samarbete med andra demokratiska länder. Inte genom att lämna dörren öppen för Moskvas påtryckningar. 

Regeringen hotar jobben

När regeringen nu lägger fram sin vårproposition gör man det genom att gå till angrepp på sina egna vallöften. Före valet försökte man vinna väljarnas förtroende genom att lova att inte röra RUT och ROT, genom att inte höja skatter för vanliga inkomsttagare och genom att hålla löften om valfrihet och mångfald. Nu lägger man om politiken rakt emot denna kurs och ökar bidrag samtidigt som man höjer skatter. Det är en politik för ökad arbetslöshet, och det var just därför man lovade att inte föra en sådan politik. Nu är det vänstern inom och utom regeringen som ställer kraven. Det leder till att man nu genomför en politik som man inte vågade föreslå före valet eftersom den så uppenbart hotar jobben. Nu är det regeringen som hotar jobben. 

Vänsterpolitk leder till färre jobb o sämre välfärd

Fler unga har fått jobb genom lägre arbetsgivaravgifter. Fler invandrare har fått vita jobb och social trygghet genom RUT och ROT. Mängder av människor har fått jobb i fristående skolor och privat välfärd. Nu går vänstern i Sverige till attack mot jobb och välfärd. Det leder inte till fler jobb utan färre. Det leder inte till mer välfärd utan till mindre. Inte till högre kvalitet utan till lägre. Det är vänsterpolitik där motviljan mot företagande och sänkta skatter går före omtanken om jobben och välfärden.