Toppstyrning ändrar inga attityder!

Publicerat på svt.se/opinion
2009-06-12

Med anledning av våra partikollegors debattinlägg om kvinnor i näringslivet, vill vi, som också deltagit i Moderaternas arbetsgrupp om jämställdhet, lyfta fram ytterligare en aspekt: Jämställdhet är för viktigt för att minimeras till en fråga om ett antal styrelseposter för ett begränsat antal kvinnor i storstäderna.

Det är märkligt att en så viktig debatt som hur vi möjliggör jämställdhet för män och kvinnor i Sverige, helt och hållet har kommit att domineras av en fråga som börsbolagens sammansättning. Genom att göra en enkel jämförelse mellan mediaelitens agenda och svenska folkets intressen, blir det uppenbart hur skev debatten faktiskt är.
Under de senaste månaderna, sannolikt i samband med bolagsstämmorna, har spaltmetrar skrivits om andelen kvinnor i bolagsstyrelserna.

Många verkar dra ett likhetstecken mellan å ena sidan kvinnors generella möjligheter att forma ett liv där jämställda villkor gäller, å andra sidan hur procentandelen kvinnor i ett antal styrelser utvecklas. Detta menar vi, är verklighetsfrånvänt.

I en undersökning genomförd av Novus Opinion i maj i år, framgår tydligt att det finns ett starkt motstånd mot kvotering hos allmänheten. Bland våra väljare, de moderata sympatisörerna, anser hela 70 procent att kvotering är fel.

Även i alla andra partier, utom Vänsterpartiet, är det bara en minoritet som menar att kvotering vore rätt. Alldeles uppenbart är kvotering varken en fråga att vinna val på, eller något som våra uppdragsgivare, väljarna, vill ha.

Vi moderater har alltid ambitionen att i vårt politiska arbete utgå från de vardagsproblem som människor upplever. Vi är också övertygade om att det alltid är vår uppgift att begränsa politikers makt över hur människor lever sina liv. Politikens uppgift, menar vi, är att skapa lika rättigheter och att i möjligaste mån undanröja hinder för människor att fritt forma sina liv.

Detta är också skillnaden mellan oss och vänsterpartierna. Medan de alltid har synpunkter på människors egna val och vill påverka dem, vill vi istället underlätta för människor att finna sina egna vägar. Så tror vi också att det bästa i oss alla, har möjlighet att växa och utvecklas.
Frågan om kvotering tydliggör också skillnaden i synsätt på hur jämställdhet blir möjlig. Medan vi menar att politiken ska undanröja hinder för jämställdhet, vill vänstern diktera exakt hur den ska se ut, reglera den och sedermera mäta den i statistik.

Medan vi tror att förändring måste börja underifrån för att attityder ska förändras, tror vänstern att vardagen på allas våra arbetsplatser plötsligt påverkas och förbättras genom att företagens val av styrelser regleras. Vänstern vill toppstyra, vi vill förändra möjligheterna i människors vardag.
Eftersom vi är övertygade om att det är skillnad mellan att förändra attityder och statistik, inser vi också att det senare vore långt enklare att förändra.

Genom regleringar och inskränkningar kanske vi lyckas fixa en statistik som ett gäng rikspolitiker gillar, men attityderna mellan män och kvinnor i vardagen, den ändrar vi inte med toppstyrning.

Isabella Jernbeck (M) Riksdagsledamot, Stockholms stad
Jessica Polfjärd (M) Riksdagsledamot, Västmanlands län