Hotbilder med låga tröstklar

Publicerat på Kontur opinion

 

Det finns tre frågor som den svenska försvarsdebatten borde utgå ifrån. Och hur vi ser på dessa borde i sin tur lägga grunden för hur det svenska försvaret och svensk säkerhetspolitik ska utformas.
Den första frågan handlar om hur världen faktiskt ser ut i dag. Tidigare kunde vi nöja oss med hur vår del av världen såg ut men i en globaliserad värld spelar det roll vad som sker i Georgien, vilka konsekvenser en militär konfrontation mellan Israel och Iran skulle ge och vad som sker med de öar som Japan och Kina bråkar om. Och det som sker i Östersjön, på Nordkallotten och med den ryska upprustningen spelar roll inte bara för oss utan även för andra.

Ser vi på världen i dag ser vi nya typer av konflikter och motsättningar som inte kan jämföras med den överordnade konflikt som det kalla kriget var, lika lite som de hotbilder som då fanns är de som vi behöver fundera på idag. Det räcker att diskutera de hotbilder som följer av hur dagens värld ser ut.
Rysslands ökade rustning är ett uttryck för en vilja, oavsett hur vi bedömer den ökade förmågan, förutom det enkla faktum att rustningen faktiskt ger ökad förmåga. Viljan är ett uttryck för en vilja att dominera sin omvärld, att ha kontroll över sina nära grannar liksom att vara närvarande och ha kontroll över utvecklingen på Nordkalotten och i Östersjön. Det handlar om en maktutövning som i princip saknar demokratisk och som heller inte bygger på någon respekt för demokratiska värden, vare sig i det egna landet eller i omvärden. Ytterst bygger Rysslands osäkerhet inför omvärlden på en osäkerhet som präglar den regim som dominerar både ekonomi, näringsliv, media och politik i Ryssland. Hur Ryssland kan agera mot sin omvärld har vi sett olika prov på under de senaste åren, liksom att man är beredd att agera, militärt, ekonomiskt, energipolitiskt och med politiska påtryckningar och destabilisering.

I Mellersta Östern ser vi en lång rad konflikter som har bärighet på stabiliteten i Europa. Vad som sker i Iran, Syrien och Libyen, för att ta tre exempel kommer också påverka Turkiet och Nordafrika i sin helhet. Och riskerna för en stor militär urladdning ska inte nonchaleras, lika lite som de hot som terrorism av olika slag kan innebära för vår del av världen, och som kan riktas mot mål i Sverige.

I Asien ser vi hur frysta konflikter nu blir intensiva. Tanken på en militär konfrontation mellan två av världens ekonomiska stormakter kan inte uteslutas, med stora konsekvenser för världsekonomin och för övergripande global säkerhet. Och både Kina och Japan finns på många olika sätt i Sverige. Personbilar och mobiltelefoner är ett uttryck för att vi lever i en värld där hoten där kan påverka här.
Sammantaget för alla dessa skeenden som vi ser nu är att de skapar hotbilder som på många olika nivåer med låga trösklar kan leda till utvecklingen av militära insatser. Inte som stora invasioner utan som närvaro, manifestation, hot eller helt enkelt insatser som bygger på militärt våld i den skala man behöver. Och vi ser en lång rad andra hot som innehåller aktiviteter som inte ens har någon tydlig avsändare, är hemliga eller där tröskeln är så låg att hotet om eskalering inte avskräcker.

Den andra frågan handlar om hur världen ser ut i morgon. Svaret på den frågan är både enklare och svårare. Den kommer att vara annorlunda men det är idag svårare än någonsin att förutse vad som kommer att prägla utvecklingen. Vi vet i dag mindre om världen om en månad än vad vi någonsin har trott oss veta. Det finns frågetecken när det gäller Iran, Israel, Persiska viken, olja, prishöjningar, eurokris, ekonomisk tillbakagång och framgång, den arabiska våren, USA och Ryssland liksom Kina och Japan. Men vi vet att vi har mindre möjligheter än någonsin att kontrollera denna utveckling.
Den tredje frågan handlar om vilka hot som kan riktas mot oss. Det kan gälla andras förmåga att dominera eller att använda vårt eller det nordiska luftrummet, att försöka dominera över Östersjön, att ställa nya anspråk på Nordkalotten och att värna intressen i Östersjön. Att genom terror, eller hot om terror, tvinga oss att ge efter för andras krav, till exempel när det gäller rätten att publicera bilder eller konst som några grupper anser kränker dem och som leder till hot mot svensk trupp i utlandet eller mot mål i Sverige. Det kan gälla krav som förenas med militära styrkedemonstrationer eller till och med aktioner som vill skapa ett militärt faktum som vi ska tvingas leva med.

Av allt detta följer att vi måste ha många olika kompetenser och förmågor men också i en omfattning som gör det möjligt för oss att med trovärdighet hävda att vi kan stå emot och försvara oss även mot dagens många olika hot.