Den 1 mars talade Alice Bah Kuhnke, Sveriges demokratiminister, ja ett rätt konstigt begrepp i sig, inför FN´s råd för mänskliga rättigheter i Geneve. Det är ett råd som några av världens värsta diktaturer är medlemmar i.
Istället för att peka på förtryckarna och de som förbryter sig mot människor och mot våra mänskliga fri- och rättigheter valde Bah Kuhnke att tala lite allmänt och begränsat om minskande utrymme för media, om vikten av jämställdhetsfrågor och respekt för minoriteter, LGBTI personer samt flyktingar.
Problemet är bara att hon talade inför några av världens mest brutala diktaturregimer som medvetet underminerar demokrati och människors rätt i sin helhet. I en diktatur är problemet inte inskränkt pressfrihet utan frånvaro av frihet i sin helhet. Där finns vare sig respekt för majoriteter eller minoriteter.
I Ryssland där demokrati och rättsstat underminerats i det närmaste helt drabbas alla människors rättigheter och där blir agitationen mot allt olikt övergripande. Kina, Saudiarabien, Venezuela eller Kuba. För att bara nämna några av de diktaturregimer hon talade inför men inte vågade kritisera.
Där diktaturen råder, råder inga friheter. Men Bah Kuhnke talade till förtryckarnas företrädare som om de alla var en del i värnet av mänskliga fri- och rättigheter. Hon riktade inte kritik mot det uppenbara förtrycket och svek de förtryckta.
Mycket mer demokratiminister än så var hon inte. Står man inte upp för demokrati mot diktaturerna vinner man inte respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
