Publicerat i Enköpingsposten 2013-01-18 |
Under de senaste 20 åren har den svenska välfärden
utvecklats mot valfrihet och mångfald. Genom nya alternativ och konkurrens har
vi kunnat se enförnyelse och förstärkta möjligheter att ställa högre och högre krav.
Inte minst inom skolans område har vi sett hur utbildningsresultaten i olika
kommuner påverkats till det bättre bara genom förekomsten av konkurrens och alternativ att jämföra.
En viktig dimension i utvecklingen av välfärdsföretagandet
är att det utvecklas inom den del av arbetsmarknaden där huvuddelen av de
anställda är kvinnor. Det har därför inneburit inte bara en bredare
arbetsmarknad utan också nya karriärmöjligheter, nya erfarenheter av chefsskap
och större möjligheter till kvinnligt företagande. Förmodligen är det svårt att
se någon större förändring som ute i verkligheten har förbättrat möjligheterna
till jämställdhet än denna utveckling, förutom att utvecklingen inom välfärdens
område också har underlättat för både kvinnor och män att förena arbete med
familj.
Nu ifrågasätts på nytt denna utveckling av dem som vill
ställa välfärden under politisk kontroll istället för under medborgarnas eget
inflytande. Och det är stora förändringar det handlar om, vare sig det är LO
eller andra socialdemokratiska debattörer som diskuterar hur man ska begränsa välfärdsföretagandet
och mångfalden.
Mer än var tredje vårdcentral drivs i privat regi, över 200 000
elever går i fristående skolor, privata förskolor har blivit en naturlig del av
de möjligheter småbarnsföräldrar har, sjukvårdens köer har kunnat kortas med privata
vårdgivare och inom äldreomsorgen skulle det inte gå att klara av dagens
utmaningar och skärpa kraven på trygghet utan att det fanns alternativ.
I hela denna debatt har i stort sett alla andra inom
socialdemokratin än den socialdemokratiska partiledningen varit aktiva. Stefan Löfven
har istället tillämpat
tysthetens strategi, underförstått att även han anser att
den del av arbetsmarknaden som domineras av kvinnor inte lämpar sig för företagande
och karriär lika lite som för enskilda familjers valfrihet att välja det bästa.
Det är alltför stora delar av den svenska välfärdsverksamheten som berörs för
att denna tystnad ska vara acceptabel. De förslag
som hitintills framkommit från LO handlar om att i praktiken
hindra eller avskräcka privata aktörer att utvecklas och växa.
Men vad tycker Stefan Löfven? Är det bara okej med
företagande när det handlar om stål, betong, cement och bilar men inte när det handlar
om kunskap, vård och omsorg? Kan socialdemokrater bara acceptera privat
företagande inom traditionellt manliga områden men inte inom de sektorer som är
mer kvinnligt dominerade?
Stefan Löfven bör svara. Ska vi ha en typ av verksamheter
och företagande där det mest handlar om kvinnors arbete och ett annat där
hårdföra män och manliga strukturer bättre kan ta ansvar? Det borde vara någon
måtta på gammalmodig gubbighet även från socialdemokratin.
Isabella Jernbeck (M) riksdagsledamot
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar