Det förvånande och tråkigt att dem som replikerat på vår debattartikel helt avvisar en diskussion, skriver riksdagsledamöterna Anti Avsan (M) och Isabella Jernbeck (M). Vår artikel om hur substitutionsbehandlingar riskerar att skapa missbruksproblem snarare än att lösa dem har resulterat i ett antal repliker. Det är i sig bra, eftersom vi behöver diskutera hur vi förhåller oss till narkotika och narkotikamissbruk och hur vi på bästa sätt motverkar missbruk och hjälper människor tillbaka till fullvärdiga liv. Den som tror att det bara finns en lösning bör titta närmare på en svår och för många människor tragisk verklighet som tyvärr inte erbjuder några enkla lösningar. Därför är det förvånande och tråkigt att dem som replikerat på vår debattartikel helt avvisar en diskussion.
Det är som om man inte vill se att de legalt utskrivna substitutionsdrogerna ofta säljs vidare på gator runt om i Sverige. För många ungdomar blir det just sådana droger man startar sitt missbruk med. Vi har mött personer som har berättat hur de har börjat sitt missbruk med subutex och sedan fortsatt med en substitutionsbehandling med samma läkemedel. Narkotikapolisens bild förstärker bilden av ett utbrett läckage av de utskrivna drogerna.
Vi motsätter oss inte läkemedelsbehandlingar utan påpekar att det finns andra sätt att hjälpa missbrukare till ett helt drogfritt liv som måste prövas. I dag är det snarare norm att sätta in en läkemedelsbehandling utan att se till den enskilda människans förutsättningar.
Vi har träffat många personer som har fått en möjlighet att helt lämna sitt missbruk. Dessa berättelser beskriver ofta vägen från hopplöshet till stolthet över att ha kunnat starta ett nytt och bättre liv. Detta har inte alls skett utan svårigheter och har inneburit ett hårt jobb, men alla vittnar om hur vägen mot ett drogfritt liv har påverkat dem och gett dem en ny chans. Att se människan i det enskilda fallet måste vara mer betydelsefullt än att alltid tillämpa en modell. Därför borde åtminstone möjligheten att bli helt drogfri finnas – om det finns förutsättningar för det.
Dessa frågor är svåra och handlar ytterst om enskilda människors många gånger tragiska livsöden. Vi anser att vi bäst hjälper dem som har råkat illa ut genom att diskutera med ett öppet sinne snarare än fördöma andra uppfattningar än de egna.
Om det vore så enkelt att det fanns en enkel lösning så vore missbruksproblemen i det svenska samhället inte av den omfattningen som vi ser i dag. Lite mindre självsäkerhet, lite mindre fördömande och en större öppenhet och ett självkritiskt förhållningssätt till den egna uppfattningen skulle i många fall på ett bättre sätt kunna hjälpa många enskilda människor som har råkat illa ut.
Debattartikeln i DN 6/9 måste vara den mest korkade jag någonsin läst. Jag tänker inte argumentera varför. Jag hoppas (föga förhoppningar dock) att alla repliker påpekar att era moraliserande åsikter gentemot missbruk och missbrukare inte ger någon som helst gynnsamma resultat. Tror ni inte subutex kommer finnas på gatan för att läkare slutar skriva ut det? Släpp den sinnessjuka visionen om ett narkotikafritt samhälle. Folk har alltid och kommer alltid knarka. Efter decennier av restriktiv politik och tusentals döda människor undrar jag om ni inte lär er något alls?! Gör det näst bästa och se till att lidandet blir så lite som möjligt för missbrukare. Låt de som vill knarka (för det spelar ingen roll hur mkt lagar ni stiftar, folk kommer ändå knarka) och lägg alla resurser på att hjälpa de som vill ha hjälp! På så många ställen i världen för man en liberalare politik och satsar på vård, och det ger bevisad effekt i form av färre dödsfall och högre livskvalité hos missbrukarna. Hur svårt är det att förstå?? Avkriminalisera bruket och låt oss göra vårt jobb, det tjänar alla på!
SvaraRaderaDet du brinner för är människans rätt att välja, låt dom då göra det.
Peter, sjuksköterska psykakuten.