För ett år sedan prövade en självmordsbombare att ta livet av så många människor som möjligt i Stockholms city. I somras såg vi ett terrordåd i Oslo och på ön Utöya som var ofattbart. De har båda det gemensamt att de överraskade två samhällen som innerst inne inte vill tro det kan hända oss. Men det enda vi vet om terrordåd av detta slag är att de kommer som överraskningar, där vi minst kan ana det, där ingen är förberedd.
Och de bygger på att det finns hat som bärs av enskilda människor. Ibland är hatet organiserat och ibland bärs det av enskild galning. Att det finns en islamistisk terror som bygger på nätverk och förkunnelse gör inte en främlingshatande terrorist som i Norge mindre sannolik. Snarare tvärtom. Det som alltid måste finnas i vårt samhälle är en förmåga att möta det oväntade våldet oavsett var den kommer ifrån.
Ytterst ställer det krav på en militär förmåga att möta väpnade attentat i större skala och en underrättelseförmåga att samla den information som finns tillgänglig både om den enskilde galningen och de organiserade. I Norge blev priset högt. I Sverige gjorde slumpen att vi nästan har glömt bort det. Det kunde ha varit tvärtom. Det måste vi planera förmåga och beredskap efter. Annars är risken att det ofattbara händer även här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar