Två dagar i Bryssel med diskussioner kring europeisk politik, som egentligen är lika svensk som svensk inrikespolitik. Beslut som fattas gemensamt med andra länder blir till svensk lag och är en del av den politik som förändrar det svenska samhället. Som med all politik, ibland till det bättre och ibland till det sämre, beroende på vilken uppfattning man har.
Det är en svaghet att svenska media inte orkar rapportera om en beslutsprocess som är en del av svensk politik och som påverkar det svenska samhället lika mycket som besluten i riksdagen. Och det är klart en svaghet att inrikespolitik i Bryssel betraktas som utrikespolitik bara för att den inte bara påverkar Sverige utan även andra länder. I grunden blir det otydligt vem som är ansvarig för vad, lätt att fly ansvar när man vill och svårt att rösta för förändring. Banklagstiftning, konsumentskydd, konkurrensfrågor, upphandlingsregler, miljölagstiftning, transportpolitik och ekonomisk politik är inte utrikespolitik utan frågor som kräver samma rapportering som all annan inrikespolitik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar