Vin i brevlådan!

Idag besök på ett företag som levererar vin direkt med hemleverans till privatpersoner. Sedan 2008 är det tillåtet i Sverige och det finns flera seriösa företag som erbjuder de tjänsterna, skattar i Sverige och driver bra verksamhet. Dessa ska inte sammanblandas med mindre seriösa spritnäthandlare.

Är väldigt konstigt när vårt monopolbolag Systembolaget driver opinion mot vinföretagen med skrämselargument att det skulle öka alkoholkonsumtionen samtidigt som Systembolaget själva planerar för hemleveranser av hela sitt sortiment!

Att prioritera rätt

Ibland borde vi tänka och diskutera mer om den offentliga sektorns roll, både på kommunal och statlig nivå. Dels finns det de offentliga uppgifterna som ingen annan kan utföra än stat eller kommun. Men sen finns det också stödet till de grupper som inte har något annat alternativ för sin trygghet och vardag än det som vi tillsammans kan ge dem. Och sedan finns det alla de verksamheter där stat och kommun kan biträda och hjälpa men som också kan fungera på andra sätt.

Sjukvård och äldreomsorg ska vara offentligt finansierat liksom skola men behöver inte utföras av kommunen. Finansieringen ska göra alla trygga. Samma krav ska gälla när det gäller stödet till dem som annars inte har någon annan att vända sig till. Efter några dagars budgetdebatter i både riksdag och kommun skulle jag vilja att vi började i rätt ända och började med de utgifter där politiken har en unik roll för den enskildes trygghet och där vi inte får kompromissa om kvalitet. Idrottshallar och elljusspår, eller stödet till kultur är viktiga frågor men de är inte lika avgörande som stödet till våra äldre eller de mest utsatta. Det är i den änden vi måste börja.

Vi ska bli ännu bättre

Publicerat i Mitti Danderyd 2011-11-29

Krisländers ekonomi finns i S-budget

Kan inte låta bli att fundera på hur det hade sett ut om Sverige hade haft socialdemokratisk politik de senaste åren. Var och en kan fundera på följande: hade vi haft högre offentliga utgifter? Hade vi haft större underskott, eller rättare sagt hade vi haft underskott? Hade vi följt mer av den politik som krisländerna har fört? Ja, svaret på de frågorna finns i socialdemokraternas budgetmotioner.

En röd tråd är att man ville klara krisen genom ökade underskott och att man även i dag vill slänga till med högre utgifter och skattepolitik som skulle öka underskottet ännu mer. I socialdemokraternas krispolitik ser vi framgången för alliansens. Istället för att göra panikartade ökningar av underskott och utgifter för att stimulera ekonomin är det viktigaste att bevara förtroende och kontroll. Lyssnar man på Juholt hade det blivit en kursändring per vecka.

S klagar på mest välskötta ekonomin

I veckan som gick fick den svenske finansministern bästa betyg i Financial Times för att Sverige är den mest välskötta ekonomin, då kan det inte vara lätt för socialdemokraterna att hävda att alliansen har raserat svensk ekonomin. Att den är mer välskött än andra beror självfallet på många orsaker. Men det intressanta är att dagens socialdemokrater verkar vara emot de flesta reformer som har lett oss dit vi är. Det är ett skäl till varför det verkar vara svårt att vara socialdemokrat.

Låt familjerna bestämma själva

Det finns många politiker som tror att de kan lägga livet till rätta och att det bara handlar om att tala som om man sitter vid köksbordet och bestämmer över andra människors liv. Maria Ludvigsson pekar på detta på Svenska Dagbladets ledarsida, och påminner om att inte minst socialdemokratiska politiker gärna vill ha ett fickpenningssamhälle där skatten är hög och bidragen delas ut efter politisk prövning om de behövs. Och på samma sätt vill de reglera hur mycket man ska arbeta om man är småbarnsförälder, som om minskad arbetstid är det som behövs för att ta oss ur den kris som Europa kämpar med.

En radikal idé är annars att låta småbarnsföräldrar och andra bestämma själva hur mycket de ska arbeta, eller hur de ska ta hand om sina barn, eller hur man ska välja barnomsorg. Eller så kan de som tror de vet bäst hur man styr över andra människors privatekonomi förklara på vilket sätt Håkan Juholt kan bestämma bättre än familjerna själva. Det är få familjer som kan leva med den oordningen.

Éndast 3 % S-styrt

Den ekonomiska krisen i Europa vilar över all annan politisk debatt, förutom i den svenska socialdemokratin som menar att det är Sverige som är det stora krislandet. En del länder har kunnat röra sig ut ur den omedelbara krisen genom besparingar och reformer medan andra som försökt skjuta problemen framför sig har satt sig allt djupare i krisen. Ökade utgifter och nya lån löser inte problemet med för stora utgifter och för stora lån. Nu ser vi hur väljarna reagerar mot de regeringar som inte tar itu med problemen. Ännu mer impopulärt än svåra beslut är nämligen regeringar som inte kan eller vågar ta beslut. Därför ser vi nu hur socialdemokratisk utgiftspolitik har tappat stöd i Europa. Nu är det bara 3 % av medborgarna i EU som har en socialdemokratisk regering. Det kan vara en tröst för Juholt. Det är inte lättare för hans kolleger.

Valfrihet för de äldre och anhöriga

Publicerat i Nya Wermalands Tidning 2011-11-21

s höjer inte rösten när det gället kommunala missförhållanden

Vård och omsorgsdebatten fortsätter men som om den inte handlar om de äldre utan om privat eller offentligt. Men det är fel, den måste handla om de äldre och för dem som behöver vård och omsorg är dålig vård, eller vanvård, lika illa oavsett om det är en privat eller offentlig utförare. Det är som om socialdemokrater vägrar att inse att dålig vård är lika dålig om den är offentlig som om den är privat. Och dålig vård finns tyvärr överallt, liksom fall av vanvård dyker upp överallt.

Men den dåliga vården kan man välja bort. De privata verksamheter som sköter sig kommer vare sig få patienter, eller kunder, eller intäkter. För Carema är de allvarliga felen mycket kostbara och tvingar fram förändringar, på ett eller annat sätt. Antingen förändras verksamheten radikalt eller så försvinner man helt. Redan nu har man förlorat uppdrag på grund av dålig verksamhet. Och ansvaret går till andra som kan ta det bättre.

För kommunala verksamheter är det enklare. De går inte att välja bort när de är monopol och de är svårare att ändra. De kan fortsätta på som om inget har hänt. Och det är så socialdemokraterna föredrar att det ska vara. Juholt eller andra socialdemokrater har inte någon gång höjt tonen mot kommunala verksamheter som inte håller måttet. För dem är det bättre med kommunalt oavsett kvalitet, det är allttid bättre än det som människor själva vill välja.

En 20-lapp räcker för att ge dig en joint

Efter flera besök på verksamheter som arbetar mot narkotika och den utslagning som narkotikan ger. Det finns många som i missbrukets miljö på olika sätt ursäktar eller vill förklara det. Från dem som menar att det är en följd av socialpolitiken, till dem som försvarar bruket av substitutionsläkemedel som enda och bästa alternativ till de verkliga drogerna och till dem som tycks tro att så länge det inte handlar om injicering är det inte farligt utan till och med salongsrent.

Alla dem som på olika sätt försöker förklara, försvara eller ursäkta olika former av missbruk bidrar till en förlåtande attityd som gör att den enskilde lättare hamnar på fel sida tröskeln. Och vi ser hur användningen av preparat ökar, speciellt cannabis (som är en billig drog 80-100 kr /gram) och nya syntetiska droger som säljs framförallt genom en ökande näthandel. vi ser hur olika grupper dras in i det, från hårt arbetande unga till dem som sitter fast i utanförskap och dras ännu djupare ner i beroende.

Ett besök på länskriminalens narkotikarotel i går understryker detta och visar hur , hur allvarlig situationen är och hur viktigt det är att man drar en tydlig gräns mot narkotika genom hela det svenska samhället, från sociala myndigheter och vård, skola och arbetsliv och ute på stan. Även om användningen av droger ökar i Sverige har vi tillnärmelsevis inte så stora problem som många andra mer drogliberala länder. Vi får aldrig låta narkotika bli en accepterad del av vårt samhälle.

Valfrihet för de äldre – inte för bolag eller kommuner

Publicerat i Arbetarbladet 2011-11-18

Juholt långt från verkligheten

Nu har Håkan Juholt än en gång visat att det här med fakta inte är riktigt förenligt med hans politik. Enligt honom skulle friskolereformen ha gett Sverige ett lika segregerat skolsystem som USA. Skolverket som har de siffror han hänvisar till säger att han har fel men han insisterar och säger att det handlar om politik!

Men friskolereformen innebär ju motsatsen till segregation. Den innebär att man kan få välja sin skola, inte bara gå där man bor. Det har inneburit det inte längre beror på var man bor utan vad man vill och behöver som styr. Det vill säga den segregation som finns i bostadsområden styr inte längre över elevernas skolgång. Det borde alla vara för, men som sagt, för Juholt handlar det om ”politik”, inte om verklighet.

Att företräda medborgarna

Genom årens lopp har det avslöjats alltför många missförhållanden i äldreomsorg. Alltför många gånger i media och inte genom kommuners egen uppföljning.

Ibland i kommunala verksamheter och ibland i privata. Det finns helt enkelt dåliga verksamheter och bra. En skillnad är att det är svårare att göra något åt dåliga kommunala verksamheter än privata. De privata kan man bara byta ut medan kommunala ledare ofta tenderar att försvara den egna verksamheten på de äldres bekostnad.

Den grundläggande frågan handlar om vad som är bäst, att kunna byta verksamheter som inte håller måttet. Flera moderatledda kommuner har för länge sedan gått från upphandlingar inom äldreomsorgen och istället gett invånarna makten att välja och en peng lika för alla som följer med brukaren. Uppföljning och utvärdering är då det som är kommunens viktiga ansvar som företrädare för medborgarnas intresse.
I debatten om vem som ska driva vården verkar socialdemokrater hellre försvara den kommunala verksamheten än de äldres intressen.

 

 

Mångfald ger möjlighet till byte

Diskussionen om vården av våra äldre fortsätter. Naturligt nog tar den sin utgångspunkt i de exempel där vården har varit dålig. Men det kan också vara bra att se var den fungerar som bäst. Det är när upphandling, valfrihet och kontroll fungerar. Det gör att en analys av dåligt fungerande vård måste ta sikte på all äldrevård som inte lever upp till höga krav. Det ska inte ens behöva vara missvård för att man ska byta. Och just möjligheten att byta vårdgivare när det gäller att slå vakt om de äldre får vi inte glömma är en av de viktigaste åtgärderna för kommunalpolitiker som vill göra det bästa. Byta ut dålig kommunal verksamhet eller dålig privat till en bättre fungerande verksamhet. Det ger dagens mångfald av vårdgivare möjlighet till.

Uppföljning är kommuners ansvar

Både om friskolor och om privat vård rasar nu en debatt där socialister av olika slag tycker att skolornas och vårdgivarnas effektivitet och lönsamhet är ett större bekymmer än elevers krav på bra skolor och äldres behov av en trygg omsorg för dem.

Det är bra att vi har företag som producerar högklassig välfärd. Och de som inte håller måttet ska man avveckla eller skilja från uppdraget. När det upptäcks brister i verksamheten är det inte på grund av att vi har allt fler privata alternativ utan för att vi har alltför dålig uppföljning av kvalitet och resultat inom välfärden. Det är de som upphandlar och köper vård som också måste följa upp. Brister i uppföljningen är de kommunala ledningarnas ansvar. Det bör man se till att man kan ta och inte skylla på att det finns vårdgivare eller skolor som går med vinst.

Avregleringen har inte inneburit högre kostnader

Riskkapitalbolag som äger apotek gör inte apoteksreformen sämre. Den är en stor framgång som inte påverkas av ägandeformer. Däremot är den skattekonstruktion som en del bolag ägnar sig åt oacceptabel, oavsett vilken verksamhet de bedriver. Det ska inte vara möjligt att ägna sig åt den sorts skatteflykt som en del bolag uppenbarligen ägnar sig åt, genom att skapa höga kostnader genom att betala höga räntor till sina ägare.

Den typen av skatteflykt har i sig inget att göra med apoteksverksamhet som sådan, eller apoteksreformen, och den bör täppas till. Vad som är helt klart är att konstlade räntenivåer inte ska få påverka kostnaden för läkemedel.

Det är viktigt att veta att avregleringen inte inneburit högre kostnader för skattebetalarna utan kostnaderna för läkemedel ligger på samma nivå som innan reformen genomfördes.

Vissa prioriteringar måste vara självklara

I går ett viktigt möte på riksförbundet för rörelsehindrade barn, med berättelser om familjer som gör sitt yttersta för att inte bara klara vardagen utan också göra det mesta möjliga av livet för sina barn. En sak som slår mig vid dessa tillfällen är att om det är några grupper i vårt samhälle som behöver ett starkt offentligt stöd så är det dem som i sin vardag inte klarar sig utan stöd. De kan inte göra något åt det funktionshinder som just de har drabbats av men de måste ges möjligheter till inte bara en bra skolgång utan aktiviteter och sysselsättning för att få en vardag med innehåll och glädje. Där har stat och kommun ett ansvar som ingen annan kan ta.

Även i tider av besparingar och begränsade offentliga utgifter är det de som utan det offentliga stödet är helt utelämnade som måste prioriteras. De måste alltid kunna lita på oss andra. Och vi måste ta vårt ansvar.

Låga siffror för S

Socialdemokraterna når rekordlåga siffror och Aftonbladets kommentator Lena Melin skriver att felet inte är Juholts. Det är nog sant. Han har säkerligen inte hjälpt upp socialdemokratin med sina olika utspel men hade socialdemokraterna haft ett tydligt budskap och en tydlig roll hade det visserligen påverkat men inte slagit så hårt som opinionen nu gör mot partiet.

Och skälet är att det inte finns något budskap från socialdemokraterna som är trovärdigt. Recepten för att bekämpa arbetslösheten är gammaldags och saknar trovärdighet. Skattefrågorna är för ett skattehöjarparti så svåra att de själva inte vet vad de ska tycka. Och så kokar allt ner till att de vill göra som på 1970-talet och hindra alternativ inom välfärden. Ja, Juholt är ett problem, men han är det nog för att han är så bunden vid en gammal socialdemokratisk agenda, mer än något annat.

Hjälp ur missbruk

Det finns ingen farligare väg till ett liv i utanförskap och fattigdom än att göra bidragsberoendet till det normala för människor i svåra livssituationer. Det är ett skyddsnät och ett stöd - hjälp till egen försörjning och arbete är den viktigaste och bästa insatsen.
Ska man häva missbruk och beroende kan man inte lägga hela ansvaret för missbruket på läkare och på vården. Då förringar man den enskildes förmåga att med stöd av det sociala och vården ta ansvar för sitt eget liv. När det blir till ett organiserat intresse att hävda motsatsen riskerar man att konservera både missbruk och utanförskap.

Denna uppfattning som jag har, har den senaste veckan lett till att jag på nätet utsatts för anklagelser om allt möjligt, från att inte veta vad fattigdom är till att strunta i missbrukare. Det är förvånande hur enskilda debattörer utnyttjar påståenden och förvrängningar som är direkt fel som grund för politisk debatt.

För min del är det viktigaste att vi formar en politik som hjälper den enskilde att förändra sitt liv, inte ger efter för organiserade intressen som i sin vällovliga iver att värna missbrukare försvarar missbruket.

Brist på reforner och utvecklad konkurrenskraft ger svår situation

Samtidigt som Nordiska rådet har sitt möte i Köpenhamn balanserar världsekonomin inför en allt svårare situation. Den grekiska röran drabbar alla och borde också leda till att alla tar sitt ansvar.

Det gäller inte minst de ekonomier som i dag har stora överskott, som Kina. Och det gäller än mer de ekonomier som har stora underskott på grund av att man inte har reformerat sina ekonomier som Italien och Frankrike.

Och det gäller de ekonomier, som de nordiska, som i dag står utanför den värsta oron, men som likväl drabbas och som kommer att drabbas av framtida kriser som mer direkt berör oss. Situationen i Danmark visar att förmågan att utveckla konkurrenskraft är något som ständigt måste prägla politiken. Det gäller även Sverige.

Grekisk regering som inte tar ansvar

Plötsligt verkar allt förfalla än mer i Grekland. I frånvaron av stabila offentliga finanser urholkas inte bara välfärden utan också den politiska stabiliteten. Med löftet om en folkomröstning om krispaketen har Grekland i praktiken inte en regering som kan ta ansvar utan som låter utvecklingen pågå tills det grekiska folket har röstat om man är för eller emot att sanera de egna statsfinanserna. Och eftersom folket är emot besparingarna är risken att man säger nej till krispaketen men därmed förlorar all stabilitet i samhällsekonomi och politik. Det är ett dåligt ledarskap som har fört Grekland hit till dagens kris, men det är ett än sämre ledarskap som nu kastar landet in i ovissheten, och med stora konsekvenser för andra länders ekonomier. Det är en påminnelse om att det inte är eurons fel utan grekiska politikers fel. Ett minimikrav som deras väljare borde ställa på dem vore att de nu tar ansvar och gör rätt.

Att ta bort gränshinder i Norden

Möte med Nordiska rådet i Köpenhamn. Som jag tidigare skrivit ett samarbete som än mer än tidigare behöver finna sin form. Med medlemskap i EU, eller delaktig i samarbetet som Norge, har de nordiska länderna kommit varandra närmare än någonsin.

Samtidigt finns kulturskillnaderna där liksom onödiga hinder. Det borde vare en uppgift för Nordiska rådet att driva på att de gränshinder som fortfarande finns avvecklas, som till exempel skatteregler som försvårar, skillnader som leder till långt mycket dyrare mobiltelefonsamtal och surf mellan Malmö och Köpenhamn än mellan Malmö och Boden. Istället för att försöka odla något specifikt nordiskt borde vi göra Norden till ett föredöme när det gäller att avveckla gränshinder. Det vore specifikt nordiskt.

S vill försämra både rut- och rotavdraget

Publicerat i Mitti Danderyd 2011-11-01