I början av en vecka som kommer handla om möten och sammanträden kring försvars- och säkerhetspolitik slog mig tanken: tänk om han blir försvarsminister eller utrikesminister?
Inte för att jag egentligen tror att Lars Ohly kommer bli det måste tanken ändå tänkas, eftersom han i vilket fall som helst kommer att ha ett avgörande inflytande på svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Det har vi sett i form av frånvaron av besked från de rödgröna om Sverige i Afghanistan men också genom den antiamerikanism som präglar den rödgröna utrikespolitiken, med krav på att USA ska lämna Europa liksom allierade i andra delar av världen.
Det är just för att undvika att vänsterpartiet och miljöpartiet skulle få påverka utrikes- och säkerhetspolitik, Europapolitik och försvarspolitik som tidigare socialdemokratiska partiledare har hållit dem utanför sina regeringsbildningar, oavsett om de varit i opposition eller vid makten. Nu kommer de in och kommer påverka just dessa områden som socialdemokrater tidigare har förstått att skydda från det gamla kommunistpartiets inflytande. Och vi har som sagt redan sett resultaten i form av den gemensamma politiken, och i frånvaron av den.
Rimligtvis skulle en rödgrön regering innebära ungefär 8 statsråd från vänstern och miljöpartiet tillsammans. Vilka poster de ska få är av ett allmänt intresse just eftersom tidigare socialdemokratiska regeringsbildare har insett att de inte kunde få påverka områden som var av stor betydelse för svensk utrikespolitik. Sahlin kommer heller inte vara i den styrkepositionen att hon kan bara säga nej till partier som står för kanske mer än en tredjedel av hennes regeringsunderlag. Därför bör hon ge besked: Kommer någon vänsterpartist eller miljöpartist bli statsråd för utrikesfrågor, försvarsfrågor, handelsfrågor, Europafrågor eller biståndsfrågor? Om det är så har väljarna rätt att veta detta eftersom det säger något om en sådan regerings inriktning.
Men allra enklast är självfallet att det aldrig kommer på tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar